Ett rum som bejakar det äkta och sanna hos alla människor

På S:t Görans sjukhus i Stockholm har sjukhuskyrkan öppnat ett andrum för alla människor oavsett om man är troende eller inte. – Det finns mycket som förenar människor, framförallt i kris. Vi kan tycka och tänka olika, men vi kan också förenas i det goda, lyfta upp det som är helt, menar sjukhusprästen Anna Smille.

När solen skiner reflekteras och rör sig ljuset stilla i meditativa fält över väggen i cerise, blått och rött. Foto: Magnus Aronson

Det vackra höstvädret har gjort en paus och lämnat ett grått täcke över himlen. I huvudentrén till St:Görans sjukhus på Kungsholmen fälls paraplyer ihop och patienter, anhöriga och personal försvinner åt olika håll genom långa korridorer. Ljuset från lysrören förstärker bilden, dofterna likaså. Blir en påminnelse om sjukhuset som en plats där hopp möter förtvivlan, glädje möter sorg. Här arbetar Anna Smille som sjukhuspräst.

Ett Rum för alla

I januari 2016 invigdes ”Rum för meditation”, i anslutning till sjukhuskyrkan. I nära samarbete med företrädare för de fem världsreligionerna har man här med stor omsorg skapat ett vackert rum för eftertanke, sorg och tacksamhet för alla människor.

– Även den människa som inte bekänner sig till någon specifik tro, har något inom sig själv som hon håller för sant och äkta. När allt har gått sönder är det viktigt att få lyfta upp det som trots allt är helt, betonar Anna.

För sjukhuskyrkan har det varit viktigt att utveckla relationerna till andra religiösa företrädare för att kunna ta ett gemensamt ansvar för den andliga vården på S:t Görans sjukhus. Här kan det fysiska rummet visa vägen och öppna upp dörrar till våra inre rum, menar Anna, som också tror att det kommer bli vanligare framöver att andliga vägledare med olika trostillhörigheter finns på sjukhusen och besöker patienterna.  

– Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och vår uppgift som sjukhuskyrka är att möta människor där de är, utifrån deras behov. Det måste vi göra. Vi ska försvara den dubbla religionsfriheten; rätten till religionsutövning och friheten att avstå, betonar Anna.

symbolspråket anknyter till både tro och vetenskap

Det finns en tanke bakom varje detalj i lokalerna. Lugn, rogivande musik hörs svagt. Fönsterpartiet mot korridoren, som markerar ingången till andaktsrum och övriga lokaler, är klätt med ett organiskt bikakemönster i en mild färgskala. Redan innan du kliver in i rummet anar du att det som finns där innanför representerar något helt annat. Andaktsrummets stora fönsterpartier, skapade av konstnären Renée Lord, gestaltar symboler som knyter an till både tro och vetenskap.

 – När solen skiner in reflekteras och rör sig ljuset stilla i meditativa fält över väggen i cerise, blått och rött, säger Anna och pekar mot fönstret.

ett Andaktsrum använt på många sätt

I rummet finns ett skåp var för världsreligionerna kristendom, judendom, islam, buddhism och hinduism, med plats för religiösa symboler. En guldfärgad kompassros pekar ut böneriktningen för ortodoxa kristna, judar och muslimer. Det finns inget altare, däremot ett vackert bord. En ljusbärare i ljusgrått och guld, som för tankarna till en lotusblomma, står mitt i rummet. Där tänds varje måndag tre ljus; ett för patienterna, ett för deras anhöriga och ett för sjukhusets personal. När tiden plötsligt upplevts som kort och extra dyrbar har vigslar hållits här. Här arrangeras även minnesstunder. Vid ett tillfälle brann sextio ljus i ljusbäraren för en kär kollega på en av avdelningarna som hastigt avlidit. Här ber människor av olika tro i samma rum. Och ibland firas en enkel mässa.

– Sjukhuskyrkan ska möta människors sorg och bejaka deras längtan. Det händer ibland att kärlekspar av olika tro och tradition inte förmår stå upp för sin relation inför respektive familjer. Att då få motta välsignelse över äktenskapet av andliga vägledare från båda parters trosinriktning kan bli den ritual som helar, menar Anna.

Det finns så mycket som förenar

Människor bekräftar att ”Rum för meditation” fungerar. Det betyder något att få komma till en plats där man får känna sig hel och bli sedd, hörd och berörd. Här bejakas mångfald och jämställdhet.

– Det finns mycket som förenar oss, framförallt i stunder av kris. Vi kan tycka, tänka och tro olika, men vi kan också förenas i det goda, lyfta upp det som är helt. Vår roll är att bära tron på det andra hoppas, men tvivlar på, avslutar Anna.

Martina Croner