Svenska kyrkan har tagit ställning för öppenhet och mångfald

1989 sökte Micah Kissi sökte asyl i Sverige som politisk flykting från Burkina Faso. Det har gått 25 år sedan dess och han är både är kyrkvärd och förtroendevald i Skärholmens församling.

– Gudstjänsten i Sverige är enkel, allt är i sin ordning. Den börjar klockan 11 och om man drar över tiden reagerar folk, säger Micah Kissi och skrattar.

I hans mammas hemland Ghana samsas många religioner och kyrkor sida vid sida utan konflikter berättar Micah och minns att gudstjänstbesökarna i den frikyrka han gick till var så många att man hade två mässor på söndagarna för att alla skulle få plats – mötet med Gud var viktigt. Det var långa högljudda predikningar och mycket musik.

– Nu tycker jag om lugnet i kyrkan. Det är en plats där vi kommunicerar med människor och känner Guds närvaro. Många av oss som kommer till Sverige tror att det är svårt att komma in i Svenska kyrkan, men så är det inte, berättar han.

Micah Kissi är kyrkvärd i Skärholmens församling. Han läser ofta ur Bibeln och delar ut nattvard tillsammans med prästen. Efter mässan på kyrkkaffet kan folk, särskilt de nya, ställa frågor om hur han kunnat nå dit han är i dag. Om man bjuder på något, får man något tillbaka, brukar han svara ödmjukt.

”Det var deras sätt”

I Svenska kyrkans hjärterot bor kärleken, till Gud och till medmänniskorna. Alla människor har samma värde inför Gud och kyrkan är en gemenskap där alla troende kan känna sig hemma. Det var kristna som Micah mötte, som fick honom att känna sig välkommen i Svenska kyrkan.

– Gunilla Moshi, hon drog in mig på något sätt. Sedan var det kyrkoherden Kerstin Billinger och några av personalen i Skärholmens församling som uppmuntrade mig att vara med. Det var sättet de var mot mig, tänker Micah Kissi..  

I maj inför valet till riksdag, landsting och kommun började kyrkklockorna ringa i Jönköping. De ringde för fara när nazisterna demonstrerade på gatorna. Klockringningen sändes direkt i radio, TV och på webben och för allmänheten blev kyrkan tydligare än den varit på länge. Man tog ställning för öppenhet och mångfald.  

Tillsammans med 70 ideella organisationer formulerade Svenska kyrkan i Almedalen ett ställningstagande där det bland annat sägs: I ett samhälle där vissa invånare utesluts, oavsett om det sker på grund av religion, etnicitet, ursprung eller något annat, tappar demokratin styrka och legitimitet. När nazism och rasism är på frammarsch måste vi demokratiska aktörer visa var vi står.
Samma vecka blev ärkebiskop Antje Jackelén utsedd till Årets hetaste i Almedalen.

Öppen för alla

Den rakryggade människokärleken som manifesterades i det politiska sammanhanget i somras, lever i församlingarnas gemenskap. Micah Kissi tycker att kyrkan gör rätt, men vill själv inte blanda in politik i gemenskapen.

– Jag tycker att kyrkan ska vara neutral och öppna famnen för alla. Samtidigt ska man inte ta varandra för givet. Du ska bemöta alla på rätt sätt, med respekt och ta ansvar. Det är vad Micah försöker leva efter själv och han har blick för människor. Under kyrkkaffet på söndagarna kan han få den där kontakten som gör att människor känner sig inkluderade. Han ger själv ett exempel.

– Det var en tjej som sjöng under mässan och efteråt pratade jag med henne och frågade då om hon ville vara med i kören. Och det gick bra, hon sjunger fortfarande i kören, säger han och ler. Kyrkkaffet är centralt för Micah, det är då man kan prata och umgås.  

I det senaste kyrkovalet tog Micah Kissi ett nytt steg. Han ställde upp för Socialdemokraterna i Skärholmen. Det gick också bra.

– Jag fick tredje flest personvalskryss och blev förtroendevald. Och nu vet han av egen erfarenhet att kyrkorådet inte heller gör skillnad på människor. Frågan är vad kyrkan kan göra för att bli bättre på att inkludera människor. Han menar att man ska låta nya medlemmar delta genom att ge dem små uppgifter så att de kan träna och så småningom bli kyrkvärdar eller få andra uppdrag.

– Om vi låter många frivilliga delta kan vi öka antalet medlemmar och kyrkobesökare.
Hur tog kyrkan emot dig Micah?
– Vad ska jag säga… jag fick samma känsla som andra. Jag såg att det var en plats där jag kunde vara med, säger Micah Kissi ödmjukt. En plats där alla kan vara med.  

Helena Thorén