Under de åren var Krook med och bildade Exodus – Samling för uppbrott, tillsammans med bland andra K G Hammar och Martin Lind, också de senare biskopar. Exodus ville nytt och sa bland annat: ”ska vi stanna kvar eller ska vi skaffa orgel och starta eget”. Det blev sedan några år som domkyrkokaplan i Lunds domkyrka. Caroline Krook utbildade sig till terapeut vid S:t Lukasstiftelsen och skrev sin teologie licentiatavhandling med själavårdsinriktning. 1985 blev det flytt till hemstaden Stockholm och hon blev föreståndare vid Graninge stiftsgård.
1990 blev Caroline Krook den första kvinnan som domprost i Svenska kyrkan. Innan dess benämndes tjänsten pastor primarius, men med Caroline Krook blev det domprost. Under alla år har hon varit en skrivande människa – bönböcker, debatt, historia, kultur. Under flera år var Caroline Krook ledamot av kyrkomötet på folkpartistiskt mandat och så småningom också i kyrkomötets läronämnd. Gudstjänstutveckling var en viktig del under åren i Lund och de frågorna la hon mycket tid på i kyrkomötet. S:t Hans blev en försöks- och experiment-församling för den kyrkohandbok som sedan kom 1986. Caroline Krook blev en offentlig person med medialt och folkligt genomslag inte minst i den nationella katastrof som vårt land drabbades av genom Estonias förlisning 1994 och som medlem i Haverikommissionens etiska råd.
Åren som biskop
Caroline Krook vigdes till biskop i Uppsala domkyrka i pingsttid 1998. K G Hammar var vigningsbiskop. Hon valde som sitt valspråk: ”Var brinnande i Anden – tjäna Herren” (Romarbrevet 12:11). Biskopsvapnet visar bilden av kvinnan vid brunnen. Snart närmade sig den ändrade relationen mellan staten och Svenska kyrkan, med allt vad det innebar av organisationsförändringar och nytänkande. Kulturfrågorna var fortsatt viktiga för henne.
Kyrkans nya ställning firades med ett tv-sänt dansdrama från Stadshuset med titeln: ”Han som delade tiden”. Caroline Krook skrev texten och Susanne Valentin koreograferade. De omdebatterade utställningarna Uppenbar(a)t kring Jesu liv i fotokonsten och Elisabeth Ohlsons Ecce Homo ledde till debatter. Under Caroline Krook biskopstid mördades utrikesminister Anna Lindh. 2004 invigningstalade hon som första biskop/kyrklig företrädare vid Stockholm Pride. Detta eftersom hon gjort sig känd för att stödja homosexuellas samlevnad. Under hennes tid som biskop bildades Centrum för religionsdialog, Stockholms stifts själavårdscentrum och stiftets forskarskola.
Avtryck
Caroline Krook blev genom sitt intresse och sitt flitiga skrivande en kulturpersonlighet med teater, film och musik som sina områden. Där förde hon in de existentiella frågorna. Genom sin förkunnelse har hon långt efter pensioneringen anlitats i bland annat SVT:s helgsmål.
Kontroversiellt
Inför ett prästmöte bad Caroline Krook stiftets präster att skriva personliga brev till henne. Tankarna skulle anonymiserade användas i hennes ämbetsberättelse. En journalist ansåg att breven var offentlig handling. Det var på statskyrkans tid. Biskopen vägrade lämna ut breven. I civil olydnad brände hon en del av dem och skickade tillbaka andra till avsändarna. Hon dömdes i rättegång till dagsböter och summan samlades med råge in av stiftets präster. Ett rejält överskott skickades till Lutherhjälpen.
Mer att läsa
Prästers identitet och kyrkans trovärdighet, 1996
Tankar om Herrens hus, 2003 Vanmakt och allmakt. Texter med inspiration från Olov Hartmans böner och psalmer, 2014 Lek och allvar. 30 texter med inspiration från Britt G. Hallqvists böner och psalmer, 2015
Nyckelhålet. Ärkebiskopens fastebok, 2017
Rastlös sökare och troende tvivlare. Existentiella frågor i filmer av Ingmar Bergman, 2017
Från stor stad till storstad. Stockholms stift igår och idag, 2020