Utanför Ljusets kyrka i Hallunda brinner marschaller och korridoren in till festlokalen hänger stora hjärtformade ballonger. Människor har samlats för att fira att verksamheterna Barn i väntan och Barn i start har funnits i tio år.
Barn i väntan vänder sig till barn och ungdomar i asylsökande familjer och Barn i start till barn och ungdomar som har fått uppehållstillstånd i Sverige.
Barnens känslor har fått stå i centrum
Kärnan i verksamheterna är att sätta barnet i centrum. Barn i väntan och Barn i start är en gruppverksamhet med fokus på att stärka barnen oavsett vilket land de till sist kommer att växa upp i.
- Att bygga en verksamhet där barnets känslor stod i centrum var helt nytt när vi startade. För tio år sedan var barnperspektivet något som helt saknades, menar Katinka Levin. Hon var med och tog verksamheterna till Stockholm efter modell från Malmö.
16-åriga Nawros kom till Sverige för snart två år sedan. Igår hade han sin intervju på Migrationsverket och oron för att behöva återvända till Afghanistan är stor. För honom har Barn i väntan varit en viktig mötesplats.
– Jag tycker om att komma hit och umgås med vänner. Vi kan prata om både roliga och jobbiga saker. Det är skönt att veta att jag inte är ensam. Här finns människor som bryr sig på riktigt.
Grupper och mötesplatser för alla åldrar
Idag erbjuds grupper för både barn, ungdomar och föräldrar. Dessutom finns mötesplatserna Fredagsmys och Lördagsöppet, för samma målgrupper.
Junzale kom till Sverige från Azerbadjan för fem år sedan med sina två pojkar. Hon berättar om hur Barn i väntan har räddat livet på både henne och barnen.
– Jag visste ingenting om den här kyrkan. Första gången jag kom hit var jag så hungrig. Jag pekade på min mun och en kvinna tog emot mig och gav mig en smörgås att äta, säger Junzale.
En av hennes söner var apatisk, men genom Barn i väntan fick han hjälp att bearbeta sina känslor och minnen.
– Det går inte att beskriva vad det betytt för mig och barnen.
Enji och Jessy är fjorton år och går i samma klass. De står i korridoren, äter tårta och fotograferar varandra med sina mobiler.
Jessy berättar:
– Jag gick i en grupp för några år sedan när jag var ny i Sverige. Det var jättebra att få träffa andra som kunde förstå lite av det man upplevde och kände. Nu har jag konfirmerats här också och håller på att utbilda mig till fadder. Jag trivs i kyrkan.
Martina Croner