Andreas Holmberg, biskop i Stockholms stift
Foto: Magnus Aronson /Ikon

Tack, Hans Ulfvebrand!

Både mitt ansikte och hjärta ler när jag tänker på Hans, och jag är inte ensam. För vi är många som uppskattar Hans Ulfvebrand som människa, präst och ledare. När han nu efter 43 år som präst, varav de sista åtta åren som domprost i Stockholms stift, går i pension är vi många som vill uttrycka vår tacksamhet, skriver biskop Andreas Holmberg

Jag har lärt känna Hans som en generös, varm och prestigelös person. Generöst bjuder Hans på sin kunskap och erfarenhet, allt från roliga anekdoter till djupsinniga teologiska resonemang. Med sin rika associationsförmåga delar Hans ofta med sig av sin stora inre skatt av poesi, musik och livserfarenheter från många år i kyrkans värld. Med ett rörligt och tillåtande sinne ger Hans både sig själv och andra utrymme att pröva sig fram och att utforska nya tankar. Om det någon gång går snett så är det inte hela världen, då konstaterar vi prestigelöst det och utforskar tillsammans vidare. Det är så vi navigerar oss fram som en kyrka i nytt landskap.

Ett viktigt skäl till att så många uppskattar Hans, tror jag, är hans förmåga att se och möta människor av alla de slag med värme och respekt, bortom yta och prestige. Hans går hem i alla rum. Jag har själv bevittnat hur hans vänliga sätt att bemöta kandidater och vara med under examen och förberedelser inför diakon- och prästvigningar har betytt mycket för att skapa en anda av glädje och förväntan för de som ska vigas till tjänst.

Som ledare har Hans genom åren möjliggjort för många medarbetare att växa och utvecklas i sina tjänster genom att ge mandat och visa förtroende. Som domprost var Hans drivande i att Katedralakademin (vars folder du håller i din hand) år 2014 bildades som en sammanhållande institution för forskning och lärande, en viktig och av många uppskattad akademi. På liknande vis har Hans haft avgörande betydelse för att domkyrkoförsamlingens diakonala arbete stärkts och utvecklats under hans tid som domprost.

Jag har också mött Hans i domkapitlet för vars arbete han haft stor betydelse. Genom att i sin person väva samman värme med stor integritet har han många gånger bidragit till domkapitlets samtal kring grannlaga frågor. Allvar och skratt, suckar och hopp i vacker – och helt nödvändig – förening. Ja, jag tackar Gud för Hans!

Käre Hans,
med din smittande entusiasm och ditt leende, med din kunskap och ditt djupa engagemang för människor och kyrkan är du en förebild. Varmt tack för din tid som domprost!

Andreas Holmberg, TD, biskop