En vanlig kritik mot troende är att de hänger sig åt önsketänkande. De tror på Gud och ett liv efter detta därför att de vill att det ska vara så. Det kan nog stämma i många fall, men det finns också exempel på religiösa trosföreställningar som inte är av det slaget, tron på eviga pinor i helvetet t.ex. Går det att belägga empiriskt att religiös tro ofta är önsketänkande och hur pass vanligt är det? Kan inte också ateism vara önsketänkande?
Jag vill inte att det ska finnas ett evigt liv eller en gud, menar t.ex. filosofen Thomas Nagel. Och: är det nödvändigtvis irrationellt att tro på det man vill ska vara sant?
Henrik Ahlenius, doktorand vid Stockholms universitet, Lotta Knutsson
Bråkenhielm, teologie doktor och Sabina Koij, doktorand vid Åbo akademi.
Datum: Söndag 30 september tid: 13.00–14.30
Plats: Storkyrkosalen, Trädgårdsgatan 9, Gamla stan
.jpg?doprocessing=&ci=0,28,794,333&ra=2.33333&w=1400)