Barock och gotik – varför har Storkyrkan så många stilblandningar?
Louise Linde heter jag och jag sitter här i Själakoret i Storkyrkan, ett rum från 1400-talet, tillsammans med Ulf Lindgren, domkyrkokaplan. Vi ska tala om gotik som möter oss inuti Storkyrkan och om barock som möter oss på dess utsida. Varför är det så stor skillnad mellan utsidan och insidan Ulf, och vilket slags barock och gotik är det egentligen vi har här i Storkyrkan. Nu måste du förklara!
Ulf – Hej Louise. Ja låt oss börja från början med gotiken, den arkitekturstil som möter oss inuti Storkyrkan. Den gotiska arkitekturen skapas i Frankrike redan på 1140-talet, i området kring Paris. Det är där man börjar kombinera kryssvalv, strävbågar och smala pelare så att väldiga fönster kan släppa in ljus i byggnaden. Typiskt för den nordfranska gotiken är ljuset som flödar och så fasaderna med hundratals figurer huggna i den mjuka stenen.
Louise – Och då kommer vi in på det där med material. Vad var det för sten man använde på medeltiden?
Ulf - Området kring Paris har kalksten som är väldigt lätt att arbeta med. Det gick att hugga både statyer och reliefer på fasaderna, och att slå valv på över 40 meters höjd. Men detta är bara en sorts gotik.
Om vi beger oss till norra Italien brydde de sig inte om att slå valv och då fick de istället breda kyrkor med platt innertak och inte så stora fönster. Väldigt annorlunda mot norra Frankrike.
Louise – jaha, det låter ju enkelt. Men varför gjorde inte alla platta innertak då?
Ulf – av brandskäl. Hela poängen med valv av sten är ju att skydda kyrkorummet om blixten slår ner och det börjar brinna på vinden. Den risken tog man i Italien.
Men så finns också en tredje typ av gotik. Där man använder tegel och det är den som är intressant för oss här uppe i norr. Den skapas också i Frankrike men från söder, från staden Toulouse. Genom den staden passerade väldigt många pilgrimer på väg till Santiago de Compostela i Spanien, och man ville gärna bygga stora kyrkor så att man kunde locka in pilgrimerna så att de kunde betala för att se, röra och be inför stadens många reliker. Men i Toulouse fanns ju ingen bra sten, bara lera. Så i brist på bra sten experimenterade munkarna där med leran från floden Garonne och lyckades armera tegelstenar så att man kunde bygga högt också med dem. Flera stora kyrkor byggs i och runt Toulouse av tegel. Katedralen i Albi öster om Toulouse ser ut som en stor tegelborg.
Louise – men hur hamnar denna tegelarkitektur här uppe i Stockholm?
Ulf – Toulouse var ju ett viktigt centrum för de två nya klosterordnarna: franciskaner och dominikaner. Och de insåg att de snabbt kunde bygga kloster med hjälp av dessa billiga tegelstenar. Det var just dessa munkar som for norrut och byggde kloster i Nordeuropa. Det är därför vi har så mycket tegelgotik runt Östersjön.
Louise – men hur kommer det sig att vi just i Stockholm fick två stora kyrkor av tegelgotik redan på 1200-talet?
Ulf – Franciskanerna kommer till Stockholm 1260 och får bygga sitt kloster ute på getholmen strax väster om ön som då var Stockholm. Gustav Vasa stängde klostret, men kyrkan överlever och blir sedan kunglig begravningskyrka och kallas därefter Riddarholmskyrkan.
Louise – men varför kom franciskanerna just hit, inte var väl Stockholm en särskilt viktig stad redan då?
Ulf – Magnus Ladulås som var kung i slutet av 1200-talet var mycket inspirerad av det som hände nere på kontinenten. Han brevväxlade med franske kungen Ludvig den helige och hörde att han hade blivit tertiärbroder i franciskanorden, alltså ett slags munk som fortsatte att leva ett vanligt liv men stöttade orden. Vi tror att Magnus Ladulås också stöttade franciskanerna och som ville bli begravd i deras klosterkyrka.
Louise – kan man därför säga att Storkyrkan har syskon runt hela Östersjön i form av alla de röda gotiska tegelkyrkor som reser sig i Lübeck, Gdansk, Tallin, Roskilde och Malmö?
Ulf – Ja, de är alla delar av den gotiska familjen. För just dessa tegelkyrkor runt Östersjön brukar man använda beteckningen Baltisk tegelgotik.
Louise– nu måste vi tala om barocken. När det gamla slottet Tre kronor brunnit ner 1697 byggdes ju ett helt nytt barockslott upp, bara några meter från Storkyrkan. Medeltida tegel och italiensk modern barock vägg i vägg. Var det därför man bestämde sig för att bygga om hela utsidan?
Ulf – nja, så enkelt var det faktiskt inte. Det är sant att Tessin hade grandiosa planer men det fanns inga pengar för sådant under Karl XII:s krig. Men Tessin skissar på ett nytt centrum i Stockholm, allt i modern barock.
Louise – oh det hade jag velat se.
Ulf – det kan du också, han gör en fysisk modell i trä och den finns på arkitekturmuseet. Ibland ställs den ut.
Louise – spännande. Jag ska hålla ögonen öppna för det. Finns det olika slags barock precis som det finns olika slags gotik?
Ulf – Ja det där med barock är inte fullt så enkelt som det kanske verkar. Det finns byggnader runt om i Europa från sekelskiftet 1700 som alla är byggda i barock stil – men som ser väldigt olika ut. Om vi jämför Rom med Paris ser brocken helt olika ut.
Louise – men oj, nu blir jag nyfiken. Varför blev det så olika?
Ulf – 1600-talets Frankrike under Ludvig XIV ville ha balans och kontroll. Där blev barocken raka linjer, strama ytor och tydliga kolonner. I Rom däremot ville man ha rörelse och variation. Där svänger och buktar alla ytor, där bryts färger och former mot varandra. Vissa säger att den franska barocken är som en militärmarsch medan den romerska mer liknar ett fyrverkeri, och när barocken sedan kommer till Sydtyskland, Bayern och Schweiz blir den som en böljande dans och kyrkorna som balsalar.
Louise – men oj. Dit måste jag åka och titta. Så vilket slags barock har vi här i Stockholm då?
Ulf – Tessin hade varit i Rom som ung. När han ritar Slottets norra fasad mot lejonbacken på 1690-talet är det som ett slags kopia av ett romerskt stadspalats som vi kanske tycker är barock fast det egentligen mer bygger på arvet från renässansens Florens. Det är när han är i Rom på 1680-talet som han också möter Bernini, Europas då mest kände arkitekt som just kommit tillbaka från Paris där han ritat ett förslag till ny fasad till Louvren i Paris med tydliga pelare så som Ludvig XIV ville ha. Kungen godkände inte förslaget så Bernini tog med ritningarna hem till Rom. och det var just dess ritningar han visade Tessin och det var dem Tessin utgick ifrån efter slottsbranden när han gjorde slottets södra fasad. Så kungliga slottet är byggt i italiensk barockstil men ändå inte. Norra sidan är stram romersk barock som pekar bakåt mot renässansen medan södra sidan också är romersk barock men med sina pelare och väldiga centralparti pekar den framåt mot Paris.
Louise – men då blir jag ju väldigt nyfiken på Storkyrkan, vilket slags barock är det vi ser här?
Ulf – Egentligen är det bara östra sidan mot Slottsbacken som helt och hållet får en barockfasad. De andra tre sidorna är ju begränsade av den medeltida gotiska formen, men i öst skapar Carlberg något jag skulle säga är mer romerskt än franskt.
Louise – hur ser du det?
Ulf – det är just detta med kontraster som Carlbergs genomför som är typiskt italiensk. Den raka östfasaden delades upp inte av pelare eller kolonner, som man hade gjort i Paris, utan av partier i helt andra material och då får vi kontrast både i färg och form, slät mot grov, ljusare mot mörkare. Just sådana kontraster man tyckte så mycket om i Rom.
Louise – nu kommer vi in på det där med färg. Vilken färg ska Storkyrkan få?
Ulf - Kanske ska vi be att Max Laserna, antikvarien som hjälpt oss inför renoveringen, berättar om kampen mellan gult och rött.