Foto: Louise Linde

1700-talets renovering

Vi får höra om den stora renoveringen på 1700-talet när Storkyrkan gick från en gotisk telgelkyrka till barockkyrka. Ulf Lindgren intervjuar byggnadsantikvarie Max Laserna

 1700-talets renovering

Ulf – jag står här i Storkyrkan med Max Laserna, antikvarie som hjälp oss med fakta inför vår stora renovering. Nu ska vi tala om det tidiga 1700-talet då allt började. För åtminstone jag har gått och trott att saker hände i en helt annan ordning.

Vi får tänka oss Gamla stan som legat här sedan medeltiden med sina smala gränder i olika stilar och färger, så slottet och mitt i allt tronade Storkyrkan i rött tegel i sin gotiska stil. Men så brinner slottet ner 1697 och storslagna planer finns för ett nytt slott. Men mitt i detta upptäcker man att Storkyrkans torn har problem. Det gamla tornet avslutades av en smal tornspira av trä, som en smal strut stack den upp över stan. Nu var den i så dåligt skick att den höll på att falla. Något måste göras!

Max – Hårleman, slottsarkitekten, hör talas om det och gör på eget bevåg en inspektion och påtalar att inte bara kopparplåten utan också träbjälkarna är i dåligt skick. Han föreslår då att man tar bort hela spiran och ersätter den av en ny och modern barocklanternin eller huv. Och som dessutom kräver mindre underhåll. 

Ulf – det hade ju varit klatschigt med en barockhuv som passat till det nya slottet som visserligen inte var färdigt än men som höll på att resa sig enligt Tessins gamla ritningar. Men då griper en helt annan person in.

Max – Hårleman var ju inte tillfrågad utan griper in för att han ville skapa en helhet på Slottsbacken. Men kommer stadens arkitekt in i bilden, Carlberg. Han tyckte att Storkyrkan var en angelägenhet för hela staden och därför var det hans uppgift att föreslå åtgärder.

Ulf – och vad var hans förslag då?

Max - Också han föreslog en barocklanternin. Carlbergs lanternin var högresta medan Hårleman tyckte bättre om lite lägre. Han hade ju just gjort ett förslag till ny lanternin på S:t Jacobs kyrka där blixten skadat det gamla tornet. Så det blir som en outlyst tävling mellan de två, och de till och med kopierar varandra för att vinna.

Ulf – efter ett tag handlar samtalet inte bara om lanterninen utan om hela kyrkan.

Max – Man insåg ju att det inte var så lyckat att placera en barock lanternin ovanpå en gotisk byggnad. Det skulle inte så bra ut. Nu var det ju Carlberg som vann tävlingen och han arbetade steg för steg för att inte bara tornet utan hela kyrkan skulle omdanas i romersk barock.

Ulf – vem vad tyckte då församlingen om detta? Det måste ju ha varit så väldigt mycket mer kostsamt att bygga om hela kyrkans utsida än att bara laga ett torn! 

Max – Det har säkert varit svåra diskussioner, men de syns inte i protokollen.

Ulf – Jag har ju tidigare gått och trott att det var eftersom vi fick ett nytt slott som också hela Storkyrkan skulle byggas om och passa in. Nu inser jag att det egentligen inte alls var så utan att det började med en trött spira som behövde lagas.

Max- nja, faktiskt både ja och nej. När Tessin lämnar in sina förslag efter den stora slottsbranden 1697 har han också tankar kring hela Slottsbacken och Storkyrkans östra fasad så att det skulle bli en helhet i barock. Dessa ritningar hade ju Hårleman sett.

Ulf – vi har alltså både Storkyrkan med sina behov av renovering och Slottet som kräver en ny stadsmiljö. Slott och kyrkan inflätade i varandra. Det låter som ett både ock.

Så nästa gång du tittar upp mot Storkyrkan, låt då blicka glida upp mot tornet, förbi klockan och ända upp till lanterninen. Det var där den gamla träspiran stod och det var när den skulle bytas som alla dessa förändringar sätter igång. Tack Max för att vi fick ordning på historien!

Max – tack själv Ulf.