Toresunds kyrka

En romansk stenkyrka från 1100-talet.

Exteriör

Man får tänka sig, att den första kyrkan var av trä och uppförd på 1000-talet - en stavkyrka. På 1100-talet har den ersatts med en romansk stenkyrka.

Toresunds kyrka är en av de tidigast valvslagna landskyrkorna. Den äldsta brukade valvtypen är s. k. kryssvalv, och det är två sådana som slås in i det gamla långhuset någon gång mellan 1350 och 1400-talets början.

Ett stycke in på 1400-talet försågs kyrkan med torn. Unionstiden var ett politiskt oroligt skede i vårt land, och under 1400-talet försågs ett antal större kyrkor med kraftiga torn, bl. a. domkyrkan i Strängnäs och katedralen i Västerås. Även ett antal landskyrkor fick kraftigt tilltagna torn i väster, och till den grupp hör Toresund.

Kyrkans främre del, som inkluderar det nuvarande koret, sakristian och södra korsarmen, tycks ha tillkommit på 1470-1480-talen. År 1463 avled Anund Sture till Räfsnäs och fick sin grav framför altaret, dvs i den romanska kyrkans kor.

År 1562 slog blixten ner i kyrkan och brände av såväl yttertak som tornspira. Dessutom åstadkom den skador på tornet.

Åren 1748-1750 gjorde tornbyggaren Lars Ersson från Himlinge en ny spira (eller tornhuv). Kort därefter flyttades klockorna bort från tornet till den 1760-talet uppförda klockstapeln. Tornet ansågs för klent för att klara av vibrationerna från klockorna. Slutligen revs hela tornets övervåning 1806-1808 och exteriören försågs med gemensamt yttertak.

Interiör

1908 genomgick kyrkan en inre restaurering av arkitekt Axel Lindgren. Från denna kvarstår bänkinredningen, altarbordet och altarringen. Han lät också dekorera valven med kalkmålningar.

Åren 1948-1950 gjordes omfattande grundförstärkningar och lagningar av svåra sprickbildningar, då de mesta av dekorationerna togs bort.

Korfönstret ”Livets träd” av konstnären Folke Heybroek, inköptes och kom på plats advent 1955. Fönsterarrangemanget innehåller bl. a. de fyra evangelisternas symboler i stiliserad form.

Följande år tillkom altarkorset och 1958 korskranket.

Klockstapeln

Uppförd på 1760-talet. I den hänger tre kyrkklockor. Storklockan är omgjuten 1905 av J A Beckman & Co, Stockholm, mellanklockan är omgjuten 1764 av G Meyer i Stockholm och lillklockan bär årtalet 1652. Den återbördades 1954 efter att en längre tid har hängt på Hista gård, dit den troligen förvärvades när tornet revs.