Någon med flera små tatueringar på fingrarna håller handen runt magen på en bebis.
Foto: Magnus Aronson /Ikon

Symboler i ord och handling

Kyrkan är full av symboler. Här förklaras några av de moment och saker som symboliserar något.

Kyrkliga symboler

Alfa och Omega | Alfa är den första och Omega den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Jesus säger att han är A och O. Han är alltså både början och slutet. Han är livets helhet.

Duvan | står för den heliga Ande.

Fisken | är en fornkristen Kristussymbol som bildades av initialerna till orden Jesus Kristus, Guds son, Frälsare på grekiska. De första kristna använde fisken som ett hemligt igenkänningstecken. Kanske ritade någon en fisk i sanden och den som såg tecknet visste att här fanns en trosbroder eller syster. Detta var speciellt viktigt under kyrkans första århundraden då det var dödsstraff för dem som bekände sig till den kristna tron.

INRI | var anklagelsen mot Jesus och överskriften på Jesu kors. INRI står för Jesus från Nasaret, Judarnas konung.

Kristusmonogram | ser ut som ett P och ett X. X är den grekiska bokstaven K som i ordet Kristus. P är den grekiska bokstaven R, andra bokstaven i Kristus.

Triangeln | symboliserar att Gud är treenig; Fadern, Sonen och Den heliga Anden.

Altarets textilier

Altaret kläs i många kyrkor av flera olika textilier. Under medeltiden kom de sedan att täcka altaret med tre vita dukar, en undre enklare duk, ett mellanlager och så en finare duk överst. Den översta duken har ibland mycket fina broderier eller spetsar som ibland är gjorda av medlemmar i församlingen. Dukarna som finns på altaret har symboliskt tolkats som Jesus svepning.

Altardukar - kan vara en eller flera, ofta linnedukar
Altarbrun - är en textilbård som täcker den övre delen av altaret
Antependium - är den textil i kyrkoårets färg som hängs framför altaret

Nattvarden

Bursa | ett fodral som är en som tygklädd pärm, där corporalet ligger före nattvarden dukas upp på altaret. Tyget på bursan är ofta samma som kalkklädet, mässhaken och antependiet och färgen följer ofta kyrkorårets färger.

Corporale | en duk av linne som nattvarden dukas upp på på altaret.

Kalk | bägaren som används för vinet vid nattvarden antingen att dricka ur eller att doppa brödet i.

Kalkkläde | ett tygstycke som vilar över nattvardsservisen före nattvarden dukas upp. Har ofta samma tyg/färg som övriga textilier i kyrkorummet.

Oblat | det tunna vita ojästa brödet som används vid nattvarden

Palla | en kvadratisk linneklädd pappskiva som används som lock över kalken.

Paté | ett fat för brödet i nattvarden.

Torkduk | en vit linneservett som används för att torka av kanten på kalken med.

Dop

Dopljus | är en påminnelse om dopet och Jesu ord: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Johannesevangeliet 8:12). Dopljuset kan bli en livlång påminnelse om Jesu kärlek, värme och närhet, som ges i dopet.

Dopklänning | är vit och oftast mycket för lång, nästan som om man inte vuxit i den ännu. Klänningen kan få oss att tänka på  hur det lilla barnet ännu saknar kunskap och erfarenhet av vad dopet står för. Senare i livet får barnet kunskap från olika håll och vid konfirmationen ser man också konfirmanderna i vita kåpor. De har börjat växa i sina dopklänningar.

Dopvatten | Vattnet är en symbol för livet och för levande Gud, eftersom vattnet är en förutsättning för allt liv. Vattnet är också renande och skapande; vi föds i fostervatten. Dopvattnet ska vara rent och friskt.

Vigsel

Brudklänning | den vita brudklänningen slog igenom på bred front i början av 1900-talet och symboliserade oskulden. Dessförinnan bar bruden oftast en svart klänning, som även fungerade vid andra högtider. Idag bestämmer man själv vilka kläder man vill bära.

Brudkrona | traditionen att bära brudkrona går tillbaka till medeltiden. Den var en symbol för jungfru Maria, både som himmelsdrottning och som den kyska kvinnan.

Brudslöja | var en tidigare en symbol för brudens oskuld.

Riskorn | i slutet av 1800-talet infördes seden att kasta ris eller sädeskorn över vigselparet för att bringa fruktsamhet och rikedom till paret. (Det finns en seglivad myt om att småfåglar dör av att picka i sig riskornen. Detta är inte sant och har avfärdats av flera experter. Fåglarnas matsmältning gör att de lätt kan smälta riskorn som de eventuellt äter).

Vigselring | ringen, eller ringarna, är en sluten cirkel och det är en urgammal symbol för evighet och eviga förbund. Prästen läser en bön över ringen, eller ringarna, och vigselparet håller gemensamt i den medan de uttalar sina löften till varandra. En ring kan vara av vilket material som helst.