Liturgiska kläder

Förklaring och beskrivning av de kläder som tjänstgörande präster och diakoner bär under gudstjänsten, t ex mässhake, alba, stola, röcklin

Alba | ett annat namn för alban är mässkjorta. Det är en hellång vit skjorta med långa, relativt smala ärmar och med halskant. Den kan vara knäppt på olika sätt: mitt fram, fram på ena sidan, med dragkedja eller med knappar. Alban bärs tillsammans med halslin, cingulum och stola. Vid nattvard bärs också mässhake. Ordet alba är latin och betyder vit.

Cingulum | mässkärp eller gördel är ett ca 2,5 m långt vitt band eller snodd som knyts utanpå alban runt midjan på prästen och fäster stolan. Bäst är att knyta med en rosett mitt fram. Ordet cingulum är latin och betyder bälte. Symboliserar sanningens bälte och är ett tecken på bredvilligheten till tjänst.

Halslin | kallas ibland för huvudlin, på latin humerale eller amictus. Det är ett fyrkantig duk av linne eller bomull med kraftigare och ibland dekorerad krage. På halslinet sitter ett broderat besäts. Prästen lägger det över huvudet och axlarna vid påklädningen och fäster banden runt kroppen. Alban, stolan och mässhaken tas på och halslinets krage viks därefter ned och ser bakifrån ut som en krage. Symboliskt ses halslinet som en bild av ”frälsningens hjälm”.

Korkåpa | har formen av en halvcirkel. Den hålls samman fram av ett spänne. På ryggsidan ses det som ursprungligen varit en kapuschong. Korkåpa kan användas vid gudstjänster utan nattvard, t.ex vid dop, vigsel eller begravning.

Mässhake | heter casula på latin. Den består av ett framstycke och ett bakstycke. Den är helt öppen i sidorna och endast sammanfogad med axelsömmar. Mässhake ska bäras när man firar nattvard. Mässhakens färg följer kyrkoårets liturgiska färger. De har alltid tillverkats av det finaste materialet och med hög konstnärlig kvalitet.

Röcklin | är en hellång vit skjorta med vida ärmar och med vid halsringning. På latin heter detta plagg superpelicium och det betyder "ovanpå pälsen". Röcklin används i gudstjänster där man inte firar nattvard. Den bärs tillsammans med en stola  vid begravningar, vigslar och dop..

Stola | är ett ca 1 dm brett, och 250 cm långt band som ofta är vävt eller sytt. Det är dekorerat med tre eller fem kors, varav ett mitt bak i nacken, men varierande dekorer förekommer. Stolan läggs runt prästens nacke innan halslinet fälls ner. Den fästs i midjan med cingulumets rosettöglor. Stolans färg följer kyrkoårets liturgiska färger och symboliserar Kristi ok och är ett ämbetstecken för präster och diakoner.

Till alban har prästen solan i kors över bröstet och fäst i mässkärpet. Till röklinet hänger stolan rakt ned.

Diakoner bär stolan över vänster axel och är fäst vid höger höft.

Biskopens kläder

Biskopskorset | är sedan 1200-talet ett episkopalt tecken. Det försvann vid reformationen men återinfördes år 1805 av Gustav IV Adolf. 

Biskopskåpan | liknar en korkåpan men är ofta mer utsmyckad. Den har utvecklats från en kapuschongförsedd regnkappa. Den blev liturgiskt plagg under 900-talet. Den fick sitt nuvarande halvcirkelformade utseende med en ryggsköld på 1000-talet. Den används vid olika gudstjänster, dock inte när biskopen celebrerar mässan.

Kräklan (biskopsstaven) | är tecknet på biskopens herdeuppdrag och symboliserar omtanke och vägledning. Alltsedan 600-talet har den varit ett biskopligt ämbetstecken som överlämnas av ärkebiskopen vid biskopsvigningen. Den bärs av biskopen i vänster hand med den böjda delen framåt. Kräklan använder biskopen bara i sitt eget stift. 

Lila skjorta | till vardags bär biskopen ofta en lila skjorta. Utanpå skjortan bärs biskopskorset. Skjortans rödvioletta färg var från början purpur, en dyrbar färg som framställdes ur havssnäckor som lever i Medelhavet. I Gamla testamentet skrevs flera gånger om purpur som den färg som användes till prästens dräkt.

Mitran (biskopsmössan) | betyder huvudbindel på grekiska och är biskopens huvudbonad. Den är känd från 700-talet som ett biskopligt plagg och fick sin nuvarande form under 1200-talet, med två spetsar uppåt och två nedhängande nackband. Banden tolkas ibland som symboler för Bibelns två testamenten. Mitran används vid biskopliga handlingar men också vid vissa moment i mässan.

Stolan (bandet) | är prästens, biskopens och diakonens ämbetstecken som symboliserar Kristi ok. Stolan är ett ca 2,5 meter långt band som läggs runt nacken. Den är ofta utsmyckad med tre kors. Stolan överlämnas av biskopen vid präst- och diakonvigningen som ett ämbetstecken. Den ska erinra om Herrens ord: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ.” (Matt 11:29)

Diakonens klädsel

I Svenska kyrkan är det diakon och präst som bär liturgiska kläder. Diakonen bär vanligtvis en grön skjorta med en vit krage, medan prästen vanligtvis bär en blå eller svart skjorta med vit krage. 

Diakonen har ett särskilt emblem (stort smycke) som finns på bild nedanför med en duva och en kvist. Präster kan ha ett kors på sig. 

Vid gudstjänst bär alla en Alba (vit klänning). Den vita klänningen/långa skjortan, är symbol för dopets renhet vilket är förebilden för båda ämbeten som präst och diakon vigts till.

Runt midjan ska har de ett rep, som kallas cingulum. Över axlarna bär både präst och diakon en stola. På prästen är stolan korsad över bröstet, medan på diakonen är den korsad över höger höft. Biskopen har stolan hängandes rakt ner.  

Då det är högmässa med nattvard, tar prästen även på sig en mässhake. Stola och mässhake har man i den liturgiska färg som är enligt kyrkoåret. 

När vi firar högmässogudstjänst, utan nattvard, har prästen på sig en kortare mässhake som kallas röcklin. När präst och diakon bär röcklin, har de ej cingulum (rep runt midjan) och därför hänger stolan också rakt ner, på både präst och diakon.