Foto: Emes Evrem /Istock

Puzzelbit - Kyrie

Kyrie är grekiska och betyder Herre. Bönen Kyrie Eleison som betyder Herre förbarma dig har funnits i den kristna gudstjänsten sen 300-talet och ropet kommer i vår gudstjänst i samband med syndabekännelsen. Här i början på gudstjänsten ger vi rum för att möta Gud i vårt inre genom ord, musik, bröd och vin.

Kyriet får symbolisera allt det som i livet är tungt, vi får ropa ut vår förtvivlan och vårt rop på hjälp över allt som stressar och ger känslan av en klump i magen. Både det som drabbar oss och det som finns inuti oss själva. I kyriet finns allt det som gått sönder, en människa, en relation men där finns också döden, sorgen och det kristna hoppet samlat …

Det finns en berättelse i Nya Testa­men­tet (Mark. 10:46-52) som lyfter fram den blinde Bartimaios, hur han då Jesus närmar sig Jeriko ropar ut sitt ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!”. Folket försöker tysta ner honom men Jesus kallar honom till sig. När Bartimaios förts till honom, frågar Jesus: ”Och vad vill du att jag skall göra för dig?” Jesus talar inte om allt han kan göra för mannen eller tolkar mannen framför sig. Trots att Bartimaios alldeles uppenbart är blind och därför förmodligen vill bli seende igen, ställer Jesus frågan och ber på så vis Bartimaios sätta ord på sin egen längtan, sin egen önskan, sin egen vilja.

På samma sätt kan vi använda kyrie som ett ord där man själv på olika sätt får sätta namn på det mörka och tunga. Du får själv definiera ditt kyrie så nästa gång du är med i gudstjänsten, fundera då över vad ditt inre ropar ut som tungt i livet, allt det lägger du i orden som sjungs i Kristusropet.

För att världen och livet ser ut som det gör, därför ska vi ropa ut vårt kyrie även om vi lever på 2000-talet!