Jag har mycket, mycket mer att berätta än vad som får plats på dessa rader. Jag kommer att hålla ett antal föredrag, alltså berätta om resan och visa bilder. Hör av er till diakon Elisabeth för att boka in mig.
Vi som reste var 17 personer från Göteborgs stift, inklusive biskop Susanne och hennes man, Johan. Vår resa är ett led i att utveckla vänstiftsrelationen som Göteborgs stift har med ELCSA-ED - alltså Evangelical Lutheran Church in Southern Africa, Eastern diocese - den evangelisk-lutherska kyrkan i Södra Afrika, östra stiftet. I mars var fyra personer från det stiftet på besök i Göteborg och nu besökte vi dem för att knyta ännu starkare band.
Vi blev otroligt varmt och generöst välkomnade överallt. Det östra stiftet är uppdelat i två kontrakt - Swaziland och Igwa som ligger i Sydafrika. Vi var större delen av tiden i Swaziland, som det hette som prorektorat under Storbritannien eller Eswatini, som kungen vill kalla det. Han är envåldshärskare, som bestämmer allting i landet, till och med läroplanen som nu inte ska innehålla teoretiska ämnen som rustar eleverna att fungera i ett modernt samhälle utan istället ska skolan lära ut kycklinguppfödning och matlagning, saker som de mycket väl lär sig i hemmet.
Vi var uppdelade i fyra grupper, en per hyrd bil och besökte olika församlingar där vi också bodde hemma hos familjer under fyra dygn. Jag önskar att vi kan ta hand om våra gäster på samma otroligt varma och generösa sätt.
Vi deltog i tre gudstjänster - den första söndagen var det sammanlyst en kontraktsgudstjänst där man gjort i ordning en stor aula i Mbekelwene (den församling där jag var gäst) till tillfälligt kyrkorum, lördagen därefter var det dags för stiftssamling i Entombe i Sydafrika i en kyrka, och sista söndagen var vi uppdelade i två grupper, där jag åkte med sju andra till Mayflower församling och firade gudstjänst i en liten lokal kyrka med en väldigt ung präst och med många barn och kvinnor. Biskop Shabalala från ELCSA-ED och vår biskop Susanne var med vid alla dessa gudstjänster. Gudstjänstordningen liknar mycket den här hemma, men skiljer sig också. De hade alltid procession, evangelieprocession och recession (uttågande) och de hade mycket ceremoniella kläder - inte bara prästerna, utan medhjälparna som var unga pojkar och flickor klädda i vitt och rött.
Det som verkligen skiljer sig från hur vi har det, är kollektinsamlingen - nu var det speciella gudstjänsttillfällen som skulle inbringa höstens (harvest - skördetid) medel till både kontrakt och stift, vid de stora gudstjänsterna var det många kollektvandringar eller snarare kollektdansande med sång och en oerhörd glädje och hög stämning - detta tycker jag vi här hemma kan lära oss något av. Jag kommer visa några videor från gudstjänster och kollektdansande vid mina kommande föredrag - kom och se och upplev!
Det som skiljer sig åt är också längden på gudstjänsten, den var minst två timmar eller tre och därefter en timme med information och så lunch på det - inte bara för oss gäster utan för alla gudstjänstbesökare. Kollekten vid Mayflower-gudstjänsten var uppdelad i tre korgar - för församlingen, för nattvardskostnaden, och för söndagsskolan. Prästerna är oerhört dåligt betalda, 4000 rand/månad, 1 rand ca 0,67 kr) och resten förväntas församlingen fylla på. I ”min” församlingen tyckte kvinnorna i Women’s league att prästen hade så dåligt ställt så de samlade ihop och köpte baslivsmedel som smör och socker. Han hade inte råd med bil och inte heller prästen i Mayflower utan de fick lita på att församlingsbor hämtade upp dem, t.ex. till besök hos sorgehus eller begravningar, eller använda apostlahästarna eller buss (som gick oregelbundet och ibland innebärande väntan på tre timmar). de hade e-post, men hade knappt råd att köpa internetsurf. Det är ändå viktigt att vi håller kontakten, för det är så viktigt för dem att veta att omvärlden bryr sig, särskilt i Swaziland som är en kunga-diktatur och där man längtar efter demokrati och utveckling.
Vid min grupps träff med aktiva i Mbekelwene församling fick vi höra hur de arbetade och har arbetat för utveckla församlingen . För en kort tid sedan var de bara 40 medlemma och nu 400. Därför har de växt ur kyrkan och hyr tält till söndagens gudstjänst. De är uppdelade i olika grupper: Women’s league, Men’s league och Young adult’s league och träffas regelbundet , men inte bara för att träffa varandra utan för att utföra praktiskt arbete i församlingen. De tar reda på vad folk behöver och går mycket på hembesök, idkar hemundervisning och uppmuntrar folk att komma till kyrkan. I denna församling hade de 80 barn i söndagsskolan. Går barnen där kan de också ta emot nattvarden. I Mbekelwene hade de många olika kommittéer där det i varje fanns minst en person från kyrkorådet och resten var lekmän. Man hade många olika projekt: att skaffa pengar till att hyra tält, att samla pengar och planera för ny kyrkobyggnad, att upprätta predikoplatser (alltså där det inte finns en kyrkobyggnad men man samlas till gudstjänst ändå), att bygga ny skola - ett sätt att få in pengar, att bygga en klinik och projekt att skaffa ljudanläggning till kyrkan.
Det som gladde oss var att de hade så många barn med i gudstjänsterna och i söndagsskolan. I Mayflower var det när gudstjänsten började klockan 10 kanske sex barn men det fylldes på hela tiden så det var minst tjugo - tjugofem barn som deltog i den långa gudstjänsten och i efterföljande information. Det var barnen som i ett långt led, först gick fram för att ta emot nattvarden, sedan ungdomarna och därpå resten av gudstjänstbesökarna. Barnen satt också längst fram i kyrkan (på tvären). De något äldre barnen deltog även liturgiskt - de tände ljus, gick med i procession, hämtade saker som behövdes och utförde sina uppgifter med högtidligt allvar.
Sista dagen besökte vi även ambassadör Håkan Juholt i Pretoria. Han ansåg att demokratin i Sydafrika är bräcklig, de unga vänder politiken och demokratin ryggen och att motsättningarna ökar. Därför anser han att arbete för att stärka demokratin, att lära ut ledarskap, att motverka korruption (som är mycket utbredd), att nätverka med alla goda krafter är oerhört viktigt att såg ideella organisationers arbete med detta som otroligt värdefullt och menade att det vi gör - partnerskap, vänstiftsarbete är fantastiskt bra. Han framhöll att viktigare än att bygga toaletter är att bygga för fred och demokrati genom nätverkande och samarbete. Vi åkte därifrån upplivade och glada.
Sammanfattning av resan: glädje, värme, generositet, trosgemenskap, fantastiska möten med många olika människor.
Margareta von Bothmer