Avskedspredikan
Jag vill inleda med en kort dikt, en Haiku,
av Tomas Tranströmer.
Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.
Vet vi allt – om Gud, om livet, om tron?
Om inte – vad finns mer att upptäcka?
Jag är väl medveten om att jag inte vet allt.
Jag försöker samtidigt göra mitt bästa för
att vara öppen för att upptäcka mer, att låta
Den Gode Herden leda mig på rätta vägar.
Under mina år här i Solna har det varit
väldigt tydligt för mig hur många goda
medarbetare vi har som, tillsammans med
alla som deltar, skapar så fina möjligheter
att upptäcka mer – mötesplatser, andakter,
verksamheter och gudstjänster av många
olika slag – medarbetare på kyrkogårdarna,
i förskolorna och i administrationen – i
kyrkor, församlingshem och här i Solna
kyrkby.
Jag kan nu se tillbaka på sju fina år. Jag bär
med mig många goda minnen och möten.
Tillsammans med flera av er har jag som
kyrkoherde fått hantera många olika frågor
kring ekonomi, systematisk arbetsmiljö,
säkerhet, gudstjänstliv, roller och
omvärldsspaning.
Åren här i Solna har varit en period i livet
där jag själv har fått upptäcka mer, på
många sätt. Jag har lärt mig mycket, och
min tro och teologi har fördjupats.
Det senaste halvårets stressrelaterade
sjukskrivningar har exempelvis stämt mig
till eftertanke och ödmjukhet inför vad som
är möjligt att orka med.
Under de här sju åren har också
omvärldens utmaningar varit stora. Även
de har bidragit till att min tro och teologi
har fördjupats. Vi har nu krig i Europa och
i Mellanöstern, fruktansvärda krig som
pågår än. Vi har tillsammans tagit oss
igenom covid-pandemin som drabbade
hela världen så hårt. Bomber och
skjutningar sker numera så ofta i vårt land
att vi får kämpa för att inte trubbas av. På
många sätt utmanas demokratins
värderingar – och klimatkrisen har djupnat
trots mängder av konstruktiva insatser, och
bidrar idag till att göra många av de andra
konflikterna allt värre.
Det finns tyvärr också falska profeter idag,
som förkunnar att alla människor inte är
lika mycket värda, att empati med utsatta
är fel och att vinstmaximering är viktigare
än att ta hand om planeten vi fått att bo på.
Ofta beskriver falska profeter det som att
Guds ”rätta vägar” är att vi ska göra och
tro precis som vid någon viss tidpunkt
tidigare i historien. Men Guds ”rätta vägar”
kan ibland betyda nya vägar.
Jesus beskriver sig som ”Den Gode
Herden”, en herde som visar en annan väg
än herdepojken David som besegrade
Goliat med våld och blev en ”vanlig” kung.
Jesus ger istället sitt liv för fåren och blir
kung i ett rike av ett annat slag.
Det har blivit allt tydligare för mig att
Guds kärlek är så mycket större än vi
kristna ofta talar om. Det känns som att
mina ögon har öppnats, och när jag
exempelvis tittar i psalmboken och i
evangeliebokens böner och val av
bibeltexter, då kan jag bli frustrerad, när
jag ser ett så stort fokus på vår
individuella, personliga, relation till Gud.
Inte för att den är oviktigt. Verkligen inte.
Vår personliga relation till Gud är
jätteviktigt. Naturligtvis älskar Gud oss
alla, var och en, lika oändligt mycket –
oavsett kön, hudfärg, tro, läggning,
neurotypiskhet eller produktionsförmåga –
men jag blir allt mer övertygad om att
Guds kärlek är ännu (!) större än så.
I slutet av Markusevangeliet ger Jesus sina
lärjungar en missionsbefallning vi inte ofta
hör citeras. Jesus säger:
”Gå ut överallt i världen och förkunna
evangeliet för hela skapelsen”.
Det finns ett helgon som särskilt har
förstått vad Jesus vill säga här, och som
bland annat lär ha predikat för fåglarna.
När jag försöker vidga min förståelse av
vad Guds kärlek kan betyda, vänder jag
mig gärna till honom – den helige
Franciskus. Och jag lyssnar gärna på en
annan herde som avled nyligen, påven som
valde att ta Franciskus namn.
Påven Franciskus har uttryckt det så här:
"Låt oss ta hand om varandra och låt
oss vara kärleksfulla förvaltare av
skapelsen."
Han har också sagt:
"Guds kärlek kallar oss att gå bortom
rädslan. Vi ber Gud om modet att
ikläda oss tro, hopp och kärlek när vi
går ut i världen och blir ordet i kropp
såväl som ande."
Litet grann av det har vi försökt att fånga i
Solnas församlingsinstruktion,
församlingens måldokument. Där uttrycker
vi församlingens vision så här:
”Hela Livet – med Tro, Hopp och Kärlek”
Och så fortsätter vi:
”Vi vill vara en kyrka för hela livet –
från vaggan till graven, i glädje och
sorg, i andlig fördjupning och i
engagerade samarbeten för ett gott liv
och ett hållbart samhälle. När vi säger
”hela livet” rymmer det även en
dubbeltydighet. Vårt ärende är också
att hela livet, i betydelsen att läka
livet, att bidra med läkedom och
försoning för såväl individer som för
hela skapelsen. Det glada budskapet
att detta är möjligt, evangeliet,
sammanfattar vi i det som för oss
också kännetecknar Guds rike, det
goda livet – tro, hopp och kärlek.”
Ytterligare en herde som har varit viktig
för mig under åren i Solna har varit biskop
Andreas Holmberg som nu förvaltar
herdestaven i Stockholms stift. Biskop
Andreas har skrivit herdabrevet ”Gud såg
att det var gott – att vara människa och
kyrka i klimatnödens tid”. Där gör han
både en tydlig genomgång av den bibliska
grunden för en teologi som också
inkluderar skapelsen – och han ger oss
även nycklar till hur vi kan förhålla oss i
”klimatnödens tid”. Läs gärna biskop
Andreas herdabrev om ni inte redan har
gjort det.
Och – om ni, måhända, skulle vilja minnas
något av vad jag har velat förmedla som
herde här i Solna får ni gärna minnas de
här fyra bokstäverna:
