Sollentuna kyrka betyder mycket för många och har följt oss genom århundraden. Hon är värd all extra omvårdnad och kärlek så att hon även i fortsättningen ska finnas med och vaka över oss och våra livsavgörande ögonblick.
Altarskåpen blev populära under 1200-talet när prästerna började fira mässa med ryggen vänd mot församlingen. I Sollentuna hänger ett skåp från 1475.
Den gamla dopfunten från 1200-talet är av gotländsk kalksten och hör till en grupp funtar med musselformad skål som kallas paradisfuntar.
De två klockorna som hänger i kyrktornet flyttades dit 1841 efter att ha hängt i en klockstapel som tidigare stod sydväst om kyrkan.
Orgeln är vårt största musikinstrument och har stor betydelse för den europeiska musiktraditionen. Sollentuna kyrkas orgel är helt unik i sitt slag i Sverige, byggd av Metzler Orgelbau AG i Schweiz.
Sollentuna kyrkas stora altaruppsats är från 1781 och är troligen ritad av arkitekten Erik Palmstedt.
Kyrkans äldsta gravsten är den som är placerad utanför vapenhusets portal, inne i kyrkan finns dock många fler.
Kyrksilver som kalk, paten och brudkronor är generösa gåvor som genom åren skänkts till kyrkan.
Kyrkans predikstol består av två delar, den nedre från 1627 och den övre från 1700-talet
Två apostlafigurer från 1600-talet pryder kyrkans södra vägg.
.jpg?doprocessing=1&ra=1.6&w=500)
När Gustav Vasa avlidit fördes hans stoft för slutlig vila i Uppsala. Det första uppehållet gjordes i Sollentuna kyrka.
Sollentuna kyrkan har bland annat flera magnifika ljuskronor från 1600- och 1700-talen.
Nuvarande bänkinredning med delar från 1627 har förändrats genom åren. I bakre bänkraden finns spår av tidigare färgsättningar bevarade.
Rökelsekaret från 1200-talet är troligen det äldsta nu bevarade föremålet i Sollentuna kyrka.
Målningarna i vapenhuset och långhuset är troligtvis utförda av Albertus Pictors verkstad, som var dåtidens mest tongivande dekoratör av kyrkor i Mälardalen.
De äldsta nummertavlorna skänktes till kyrkan år 1746
Bland kyrkans tygskatter finns bland annat flera vackert broderade mässhakar och antependium från 1600- och 1700-talen.
Överlevande från skeppsbrott skänkte ofta en modell till kyrkan som tack för att de undkommit katastrofen. Vårt votivskepp är från 1785.
Stigluckan i östra muren användes förr i tiden som ”friluftspredikstol” när allvarliga sjukdomar härjade.