– Fasta har jag aldrig gjort men jag har ändå en stark upplevelse från tiden som barn i Skellefteå, säger Eivor Nybom.
På Fettisdagen var det stor fest, både i skolan och i hemmet. Eivors mamma tog in påskriset pyntat med vippor i glada färger.
– Mamma kokade knäck och bakade semlor. I skolan åkte vi skidor eller skridskor. Till middag åt vi bruna bönor med fläsk. Efter det smög vi barn och tittade på när ungdomarna dansade på en skridskobana, säger Eivor Nybom.
Levande trots det mörka
Därefter följde den 40 dagar långa fasteperioden. Till vardags märkte hon inget att det fastetid, men i kyrkan var det allvarsamt.
– Psalmerna var sorgliga och den sjungna förbönen som heter Litanian var evighetslång.
På skärtorsdagen kom alla till kyrkan för att fira gudstjänst.
– Det var levande trots det mörka budskapet på skärtorsdagen. Kyrkan var fullsatt och alla gick fram till nattvarden. Det fanns en gemenskap och trygghet med att alla kom till kyrkan.
På palmsöndagen stängdes altarskåpet för att markera fastetiden.
– På påskdagen öppnades altarskåpet igen. På altaret som var klätt i vitt stod sex höga ljus och vita påskliljor. Musiken var glad, psalmerna var glada och körerna sjöng jublande sånger om Jesu uppståndelse, säger Eivor Nybom.
Text: Emelie Simmons