Foto: Arne Hyckenberg/Marcus Engström

Betydelsen av det lilla

Nyhet Publicerad

Jul är den tid då vi vill ge som mest. Av både vår tid och av våra pengar. Men samtidigt så är det många som känner sig uppgivna och funderar om slanten verkligen räcker.

Nöden är för en del stor och påtaglig i vårt närsamhälle. Vi träffar Lauretta Gfrörer som arbetat för Hela Människan i Huddinge, Botkyrka och Salem sedan mitten av 90-talet. En organisation med lång erfarenhet av att möta människor med olika behov. Till skillnad från en kommun kan organisationen snabbt styra om för att matcha de behov som finns i samhället. Verksamheten har förändrats genom åren och idag har arbetet med nyanlända och integration blivit en naturlig del i deras sociala engagemang.

Behövs de andra 364 dagarna
Inför jul strömmar gåvor in till olika hjälporganisationer. Många vill hjälpa med sin tid och sina pengar.
– Innan jul hör många av sig och vill göra en insats samt skänka saker. Det är bra, men allt det behövs de andra 364 dagarna också, så att det blir en kontinuitet. Nöden finns faktiskt 365 dagar om året, säger Lauretta.
Lauretta tror inte att vi alltid är bekväma med att se tiggare och nöd i vår närhet.
– Vi har inte haft det så påtagligt i vår närmiljö tidigare. Men vi kan inte bara skicka problemet vidare. Även det lilla har en betydelse. Ingen hjälp är onödig, säger hon.
Kan man säga nej?
– Vill man inte ge pengar så kan man alltid ge av sig själv. Man kan bidra med att vara positiv och på ett respektfullt sätt visa att man ser den utsatta människan. Säga hej är en bra början. Om man just denna dagen inte kan le mot den som tigger så ska man fokusera på något annat istället för att vara otrevlig.
Många väljer att titta bort och tiga när någon ber om pengar eller hjälp. Lauretta menar att det är bättre att vi vågar säga nej, men ändå bemöta dem med respekt, istället för att vara tysta.
– Tystnaden är den värsta fienden för det skapar också okunskap, säger hon.

Möt människan som en enskild individ så kommer du se att vi alla är människor. Alla har ett namn.

Inte bära allt själv
Bästa hjälpen är att ge sina pengar och sin tid till en hjälporganisation.
– Vill man stilla sitt dåliga samvete så ska man ge pengen till den som tigger. Men jag tycker att man kan fundera på om man vill göra en insats, för allt behövs. Man ska inte behöva bära allt själv som privatperson i att hjälpa någon i nöd. En organisation kan vara ett bra alternativ att gå in i som stöd. Man kan alltid hitta något som passar om man vill bidra, säger Lauretta.

Dela din energi med andra
Många upplever att nöden aldrig tar slut och behoven aldrig blir mättade. De ideella eldsjälarna riskerar att brinna ut.
– Man vill för mycket som hjälpare och orkar till slut inte. Man kanske också har ett behov av att känna sig uppskattad och då är det viktigt att gå utanför sig själv, annars kan man riskera att brinna ut. Istället ska man försöka skaffa sin uppskattning på annat håll. Det kan vara bra att höra till en grupp volontärer och till en gemenskap. När jag inte orkar kan andra träda fram så att allt inte faller. Dela din energi med andra så att det blir hållbart ideellt arbete, säger Lauretta.

Ökad polarisering
På Hela Människan ser man att det finns en ökad polarisering i samhället i dag.
– Uppfattningen om olika grupper sprider sig i samhället. Möt människan som en enskild individ så kommer du se att vi alla är människor. Alla har ett namn. Alla som lever har något att bidra med. Vi måste våga se hur verkligheten ser ut. Vi är en del av det. Man kan inte ställa sig utanför det, säger Lauretta.

Text: Emelie Simmons