Dopet är ett av de två sakramenten i Svenska kyrkan, det andra är nattvarden.
En dopfunt är gjord av sten, trä eller metall och fylls med vatten när den används vid dopet. Ordet funt kommer från latinets fons, ”källa”. I början skedde dopen utomhus i vattendrag. I fornkyrkan användes dopgrav, en bassäng placerad i ett separat rum. Lite senare kom dopfuntarna.
Dopfunten kan placeras mitt i rummet, i koret, i ett sidoskepp eller i ett separat dopkapell. I medeltida kyrkor var dopfunten oftast placerad vid ingången för att påminna om att man genom dopet blir medlem i Guds familj. Under 1600- till 1800-talen flyttades dopfuntarna fram i kyrkan.
Den gamla dopfunten i Sollentuna kyrka är av gotländsk kalksten och hör till en grupp funtar med musselformad skål som kallas paradisfuntar. Den dateras till 1200-talets senare hälft. Dopskålen med tillhörande kanna av silver skänktes till kyrkan 1976 av Häggviks kyrkliga syförening. Tidigare hörde till funten ett dopfat av mässing från 1915.
När dopfunten skulle flyttas vid den senaste renoveringen 2020–2021, upptäcks att den under årens lopp har vittrat och blivit mycket skör. För att inte riskera en olycka flyttas den därför ner till vapenhusets gamla port och förses med en stärkande krage.