Påskens budskap och solrosens betydelse

Mina grannar Åke och Anja har gröna fingrar till skillnad från mig. Varje vår planterar de olika blommor som jag kan se från min övervåning. Bland annat sätter de solrosfrön. Under sommaren växer solrosorna snabbt och snart står de där, två meter höga, med sina gyllene kronor vända mot solen och jag njuter av min fina utsikt. 

Solrosens förmåga att följa solens bana över himlen har alltid fascinerat mig. Den möter morgonen med huvudet mot öster, följer solens väg genom dagen och återvänder till sitt ursprungliga läge under natten, redo att börja om nästa dag. Denna ständiga rörelse mot ljuset är en kraftfull metafor för människans strävan efter hopp och mening.

Under de senaste åren har solrosen också fått en särskild betydelse i världens ögon. Den har blivit en symbol för motståndskraft och uthållighet, särskilt i Ukraina, där den är nationalsymbol. Trots krigets fasor fortsätter miljontals solrosor att blomma på de ukrainska fälten, som ett trotsigt tecken på livets uthållighet och hoppets kraft.

Påsken bär på ett liknande budskap. Den berättar om övergången från mörker till ljus, från död till liv. Jesus korsfästelse och uppståndelse handlar om hoppets triumf över förtvivlan, livets seger över döden. Det finns en påskdagsgryning att hoppas på under den mörkaste långfredagen. Även i de mörkaste nätter gryr en ny dag, ett hopp fyllt av möjligheter.​ Påsken uppmanar oss att reflektera över våra egna liv och de val vi gör. Vi kan, trots våra brister och misslyckanden, alltid hoppas på förnyelse och förändring. Precis som solrosen sträcker sig mot solen kan vi vända oss mot ljuset, Gud själv, med hopp om en bättre framtid. Det handlar om att våga släppa taget om det förflutna, förlåta oss själva och andra, och öppna våra hjärtan för det nya som väntar.​ Det har funnits perioder i mitt liv, då mörkret tycktes överväldigande, då sorg och förlust kastade långa skuggor över min tillvaro. Men genom att, likt solrosen, aktivt vända mig mot det som skänker glädje och mening – tro, familj, vänner – har jag funnit kraft att fortsätta framåt. Det är inte alltid lätt, och ibland krävs det medvetna ansträngningar för att rikta blicken mot ljuset, men belöningen är ovärderlig.​ 

I en tid då världen präglas av osäkerhet och oro, kan vi med  påskens löfte om att livet segrar, vända våra ansikten mot ljuset, söka gemenskap och sprida hopp till varandra. För precis som solrosen bär vi inom oss potentialen att sprida ljus och värme till vår omgivning, att vara varandras förutsättningar i en tid då gemenskap är viktigare än någonsin.​ 

Så när jag nu ser grannarnas idoga arbete med plantering känner jag en djup tacksamhet. Tacksamhet för naturens påminnelser om livets cykler, för påskens budskap om hopp och återuppståndelse, och för möjligheten att, trots allt, alltid kunna vända mig mot ljuset. 

 ”Var glad, för Kristus lever! 
Han öppnar livets port. 
Den tunga natten vändes 
i evighetens ljus 
En enda har oss frälsat 
till ett gemensamt hopp” 
Sv Ps 743 

ROBERTS PENNA
Robert Thysell, kyrkoherde
robert.thysell@svenskakyrkan.se