Svenska kyrkan Sollentuna

Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Sollentuna Besöksadress: Sköldvägen 10, 19147 SOLLENTUNA Postadress: BOX 13, 19121 SOLLENTUNA Telefon: +46(8)50551300 E-post till Svenska kyrkan Sollentuna

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Bibeln

Förra lektionen talade vi en del om kyrkohistorien och kom då bland annat in på en bok som kallas för Bibeln. Den boken handlar den här lektionen om.


Nya testamentet innehåller 27 böcker. Räknar vi ihop de båda testamentena så får vi alltså 66 olika böcker. En prydnad för vilken bokhylla som helst! Men inte nog med det! Det finns ytterligare elva bibelböcker, kallade Apokryferna eller Tillägg till Gamla testamentet. Händelserna i dessa tänks ha utspelats i perioden mellan Gamla och Nya testamentet. Dessa texter anses dock mindre viktiga än Bibelns övriga, och används knappast som texter att predika om.
Det säger sig i alla fall självt att det är ett tungt jobb att läsa Bibelns 77 böcker från början till slut – och varför ska man göra det? Hur ofta går man fram till sin bokhylla och tänker: Nu ska jag läsa alla böcker jag har, en efter en, från vänster till höger i bokhyllan. Tvärtom väljer man väl oftast ut något passande – och detsamma kan man göra med bibelböckerna. Bläddra, provsmaka, läs, fundera – och hoppa över en del! Ingen blir glad över att läsa Gamla testamentets släkttavlor, till exempel.
Bibeln är en mycket gammal bok och skildrar ett samhälle som för länge sedan försvunnit. Man bör alltså läsa sin Bibel med förstånd och exempelvis undvika att stena sina fiender, oavsett vad Bibeln har att säga i ämnet.

Bok med 77 böcker

Det är dessa berättelser som utgör grunden i det den kristna kyrkan kallar Nya testamentet (NT). I NT finns också en stor mängd brev. Många av dem är skrivna av Paulus, en man som reste runt i världen och grundade församlingar och undervisade. När han inte kunde vara på plats i församlingarna skrev han brev till dem.
Det blev sammanlagt fyra böcker om Jesu liv som till slut fick plats i Nya testamentet. Böckerna kallas evangelier. Ordet evangelium betyder glatt budskap och de fyra evangelierna heter Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet. Varför de heter så vet man egentligen inte. Inte heller vem som skrivit, eller varit redaktör för dem. Ibland har man föreslagit att evangelierna författats av lärjungar eller andra som stått Jesus nära. Så är det nog dessvärre inte. Som vi berättade om i förra lektionen så räknar man med att Jesus korsfästes någon gång runt år 33. Det äldsta evangeliet, Markus evangelium, brukar dateras runt år 70. Det är alltså 40 år mellan Jesu död och det första evangeliets tillkomst, och åtminstone 60 år mellan Jesus och Johannesevangeliet som brukar dateras tidigast någon gång runt år 90. Det är inte särskilt troligt (men förstås inte heller omöjligt) att någon av lärjungarna skulle ha blivit så gammal.
Nya testamentets språk är grekiska, också lite knepigt om man tänker sig lärjungar som författare till evangelierna – de enkla människor som Jesus hade runt omkring sig behärskade knappast grekiska – om de överhuvudtaget kunde skriva.

Evangelier och brev blev Nya testamentet

Och så kom det en dag en märklig predikant vandrande. Han var snickarson från Galiléen men tycks inte ha ägnat så stor möda åt att fortsätta faderns livsverk – det var i stället predikandet som var hans uppgift. Han fick snart en grupp fans omkring sig, eller lärjungar som man sa på den tiden. Ni har förstås redan förstått att det är Jesus från Nasaret jag talar om. Och Jesus blev så omtalad och populär, talade så väl och gjorde så märkliga saker, att folk började tro att han var Messias.
Det judiska folket som lidit mycket hade en föreställning och ett hopp om att en ättling till en av deras mest kända kungar, kung David, en vacker dag skulle komma och skapa fred i världen och göra slut på ondskan. Denne framtida gestalt, som det finns profetior om i Gamla testamentet, hade man gett benämningen Messias, vilket betyder smord. En kung smordes alltid med olja när han invigdes till sitt ämbete.
Nu började vissa människor tänka sig att förhoppningarna om en ny ledare, en Messias, hade infriats. Jesus från Nasaret måste vara denne person! Och han fick också ibland tillnamnet Kristus vilket också betyder smord, fast på grekiska.
Det gick rätt illa för denne Messiasgestalt – han förråddes av en av sina egna, dömdes till döden och korsfästes under påskhelgen.
Men så berättas det om den märkligaste händelsen av dem alla kring Jesus – han vägrade fortsätta vara död, han blev levande igen och lämnade graven. Och nu började hans lärjungar vandra runt och berätta om det fantastiska som hänt. Det uppstod en förkunnelse kring Jesus från Nasaret och det bildades kristna församlingar. Man berättade om och om igen historierna om Jesus. Vem han varit, vad han sagt och vad han gjort. Så småningom började man teckna ner de muntliga berättelserna och samla ihop dem till sammanhängande historier om hans liv och verk.

En predikant gör entré

Dessa berättelser, och många fler, blev till det vi i den kristna kyrkan kallar Gamla testamentet (GT). De flesta texterna i GT är skrivna på hebreiska.
Exakt vilka berättelser GT skulle innehålla fastställdes slutligen av ett judiskt kyrkomöte omkring år 90 efter Kristus.
Gamla testamentet är alltså den ena delen av Bibeln. Den innehåller 39 olika böcker med namn som Första Mosebok (som faktiskt inte handlar om Mose överhuvudtaget!), Domarboken, Första Samuelsboken, Första Krönikeboken och Höga Visan.
En välkänd bok är Psaltaren, en samling texter som forskarna tror ursprungligen sjöngs i gudstjänster. Musiken till dessa sånger är i så fall sedan länge borta – men delar av texterna används som böner i kyrkan än idag.
Nu hade man sina berättelser dokumenterade, sin historia nedskriven – men några böcker, tryckta i massupplagor, var det förstås inte fråga om. Istället handlade det om textrullar som kopierades för hand. Från dessa textrullar läste man sedan i templet vid gudstjänsten.

Gamla testamentet fastställdes

Mer än 500 år före Kristi födelse erövrades Juda rike av babylonierna under kung Nebukadnessar. Folket deporterades i omgångar till Babylon där de blev ett slags fångar – och de drömde hela tiden om att få återvända hem, så berättas det. När man var där i den babyloniska fångenskapen, var det inte utan att man funderade lite på hur det kunde ha gått så illa. Hade Gud övergett det folk som kallades Guds folk? Och varför i hela världen då i så fall? Gick det överhuvudtaget att lita på Gud längre?
Det fanns redan en hel rad muntliga berättelser om Guds folks öden och äventyr. Nu började man sammanställa dessa historier till en krönika, ett historieverk, kanske för att tydligare se varför Gud utsatte folket för detta. Det man kom fram till var att orsaken till olyckan inte låg hos Gud utan hos människorna – gång på gång hade de brutit mot Guds ordningsregler, och därför straffades de.

Muntliga berättelser sammanställdes

Bibel betyder böcker och ett vanligt misstag är att tro att Bibeln är en enda bok. Det stämmer inte alls! Den är minst två olika böcker men egentligen hela 77. Hängde ni med? Inte? Låt oss ta det från början!