Månadsbrev

Oj vad tiden går fort när man har roligt, brukar det sägas – och det är sant. Och när man har mycket att göra, skulle någon kunna tillägga. Jag kan bekräfta att båda stämmer. Efter nästan tre månader på min post kan jag stillsamt konstatera att jag har lika roligt som mycket att stå i – och att tiden ilar! Om ett par dagar Julbasar, snart 1:a Advent och sedan Lucia, som vi firar i nästan en vecka med celebrationer på många ställen längs kusten. Och sedan är det Jul!

I detta brev vill jag beskriva några av mina största glädjeämnen, så här långt – också önskar jag nämna ett par förändringar, som jag ser fram emot att verkställa.

Något jag är mycket glad över är hur välkomnad jag känner mig, hur roligt det är att lära känna er församlingsbor (igen) och att våra gudstjänster och mässor är uppskattade och samlar många, många. Kärt besvär på söndagarna när kapellet inte alltid räcker till, och det är ju precis så ska det vara. Ett annat stort glädjeämne – som hänger ihop med det förra – är hur många som vill hjälpa till på olika sätt. En utlandsförsamling skulle knappt överleva en vecka utan de många frivilliga krafter som bidrar till att vi är vi. För mig är det stort att se, att det vi ofta pratar om i Svenska kyrkan hemma i Sverige om vikten och nödvändigheten av att öka de ideella krafterna redan är verklighet här i Södra Frankrike. Tack för ert engagemang!

Fler glädjeämnen: att arbetet i Kyrkorådet fungerar så bra med inspirerade ledamöter och en energisk och kunnig ordförande, att Kyrkostämman härförleden uttryckte stor konstruktivitet och framtidstro, att vi är många som ser till att Villa Ingeborg med trädgårdar är i snyggt skick – och inte minst: att samarbetet med Rivieraklubben fungerar bra och utvecklas stabilt .

Dessutom är jag både glad och nöjd över att kyrkans personalgrupp här blir alltmer sammansvetsat, att vi arbetar bra ihop.

Och så något om konkreta förändringar.

1. Vår kommunikation med er medlemmar och många andra intresserade svenskar måste stabiliseras och ständigt hållas uppdaterad. Månadsbreven är en klassiker, som vi gärna fortsätter med. Det innebär en möjlighet för mig att ”lägga ut texten” om aktuella och väsentliga saker. Hemsidan har under viss tid varit skraltig, helt enkelt beroende på att ingen har kunnat hantera den tekniskt och professionellt. Men det har vi ordnat nu. Inom de närmaste veckorna kommer kyrkans hemsida vara tip-top, förhoppningsvis också med möjlighet att via hemsidan kunna bli medlem, betala årsavgiften och andra praktiska och bra funktioner. Vi har ett nytt Facebook-konto, som en av våra volontärer, Gunnel, sköter med den äran. Den sidan håller hon ständigt aktuell med bilder och puffar för vad som är aktuellt. Sedan lång tid har kyrkan haft en tidningssida i Rivieranytt. Det räcker inte. Vi vill ju förstås kunna presentera våra olika program med både bild och text – och det kräver större utrymme. Därför hoppas jag på att vi framöver kan skicka med en 4-sidig bilaga i Rivieranytts ordinarie utskick, alltså fem gånger per år. Det vore hur bra som helst! Sist och slutligen vad gäller den viktiga kommunikationsdetaljen vill jag gärna säga att det personliga mötet är oslagbart bäst! Har ni vägarna förbi, kom in på Villa Ingeborg så att vi kan talas vid ”i verkliga livet” – jag och mina medarbetare uppskattar verkligen sådana besök. Och så kan man ringa till kansliet, såklart. För mig är tillgänglighet och nåbarhet viktigt – kontakta gärna!

2. Gudstjänster längs kusten.
Det är ett verkligt lyft att vi numera har ett eget kapell. Vackra S:a Birgittas kapell. Jag som upplevde de många ommöbleringarna i hallen på Stillegården (ibland cocktail-salong, ibland barn-krubba, ibland gudstjänstlokal) ser ju den stora positiva förändringen. För att stärka och bygga vidare på ett stabilt och inspirerat gudstjänstliv är det utomordentligt bra att fira mässan på samma plats och samma tid – året runt. Det säger all erfarenhet. Därför vill jag, med få undantag, hålla söndag kl 11 som fast tid för mässan i kapellet på Villa Ingeborg. Detta hindrar inte på något sätt att vi ska vara rörliga och uppfylla vårt uppdrag att fira gudstjänst där svenskar lever och bor.

Nu den 2 december reser vi gladeligt till Belgentier, långt upp i Var, för en heldag. Inga problem, det är en lördag. En gång i månaden dubblerar vi, som det kallas. Efter mässan i Cagnes (och lite lunch) åker vi till S:t Raphaël eller till Menton eller till Monaco (eller dit en grupp svenskar önskar att vi kommer) – och firar gudstjänst tillsammans vid 16-17-tiden med efterföljande samvaro. Detta är en fullt genomförbar plan, som vi redan prövat vid ett par tillfällen. Sedan vet vi ju att vid de stora högtiderna är det festligt och roligt att samlas i en större kyrka, där flera hundra personer kan delta. Vår favoritkyrka är Holy Trinity Anglican Church i Nice – som vi bokat till de stundande högtiderna, 1:a Advent, 3/12, Lucia, 10/12, Julottan, 25/12 (samtliga kl 16). Välkomna!

3.Stolt och glad över att vara medlem i Kyrkan.
Det den här punkten handlar om går inte att styra – bara att arbeta och be för och hoppas på.

Det handlar om varför jag är med i en kyrka, varför jag är beredd att stödja en verksamhet som handlar om så subtila (men livsnödvändiga) saker som mänsklig identitet, andlig uppbyggnad och gemenskap på djupet.

Det är ingen hemlighet att den osämja, de bråk olika fraktioner och församlingsmedlemmar emellan som tidigare har förekommit i vår församling verkligen varit till skada. Många tidigare medlemmar har lämnat då man inte vill förknippas med en organisation som så tydligt visar att man inte kunnat lösa sina interna konflikter. Enskilda personer har blivit sårade och besvikna. Så har det stundtals varit här ”back in the days”. Detta är historia nu.

Det finns ett starkt bibelord jag ibland stavar på: ”det gamla är förgånget, se något nytt har kommit”. Nu är nu och framtiden tillhör oss. Jag ser tydligt att vi har en församlingsledning som verkligen vill väl: konstruktiv i att lösa praktiska och ekonomiska frågor kring kyrkan, uppfinningsrik och kreativ i hur vår verksamhet framöver ska se ut. Som erfaren präst och kyrkoherde i Svenska kyrkan är det mitt absoluta uppdrag att samla människor, inte splittra. Det innebär inte att man inte kan ha olika ståndpunkter och önskningar – det hör till och är inte det minsta farligt – så länge man är beredd att ge och ta. En vilja att förstå och samtidigt lita till den andres goda vilja.

Jag vill gärna, och kommer också att snart (bara Julbasaren lyckligen är överstånden) återkomma till vårens program. Utveckla mina tankar om hur vi ska få vår församling att bli än mer levande och stark. Hur ett aktivt medlemskap påverkar min identitet i positiv riktning och hur jag finner en större och djupare mening med mitt liv. Inget mer och ingenting mindre.

Mitt mål: var och en ska vara stolt och glad över att vara medlem i Svenska kyrkan i S:a Frankrike&Monaco.

Guds välsignelse till er alla.

Richard Aspegrén

Kyrkoherde