Kära vänner i kyrka och församling!
Först av allt vill jag tillönska er alla en riktigt god fortsättning på Julen och ett Gott Nytt År 2019. Fortfarande är jag glad och lycklig över det fina Julfirandet vi har haft på Villa Ingeborg och på flera andra platser nu kring helgerna. Hela december med Adventsfirande, Lucia och sedan själva julfirandet är kanske vår finaste tid under året med många gudstjänster och samlingar där vi träffar riktigt många. I år extra roligt att träffa så många av er i St Raphaël, Belgentier, Monte Carlo och i Nice. Det är den gemensamma upplevelsen som bär vår tradition och som gör det meningsfullt att vara kyrka, också här i södra Frankrike.
Jag vet ju att många Frankrikesvenskar här nere längs kusten reser ”hem” till Sverige under helgerna för gemenskap med släkt och gamla vänner, men nästan lika många gör resan tvärtom. Att under julferien passar man på att besöka sitt andra hemland, Frankrike, för rekreation och underbart väder. I år har vi verkligen kunnat njuta av en vacker december med Rivierasol och uppemot 20 grader mitt på dagen. Om inte förr – och av flera andra skäl - begriper man varför det är så härligt att leva och bo här.
Jag skriver detta i mellandagarna, en bra tid för summering av året som gått, och samtidigt inbjuder dessa dagar till en spaning in i framtiden: vad ser vi fram emot under 2019?
Först vill jag backa bandet, och säga något om kyrkans år 2018. Det första som slår en är hur mycket som har hänt, vad mycket vi gör tillsammans: Karnevalen i februari, många konserter och föredrag, Valborgs-och Midsommarfirande, Nationaldagen på St Honorat, Påskmarknad och Julbasar, Mårten Gås och alla vernissager och konstutställningar, den stora Leva&Bo-dagen, 5-års-jubiléet på Villa Ingeborg, barn-och familjedagen varje vecka, städdagarna, alla bröllopen längs kusten – och inte minst: våra mässor som löper likt ett pärlband över året. Ja, det är ett rikt och omväxlande liv att leva kyrka i denna del av världen!
Inte helt överraskande är det våra gudstjänster som är viktigast för mig. Att vi vecka efter vecka, oftast med fullt hus (en gammal Riviera-bo utbrast en söndag: ”Det här börjar likna Operan. Man måste reservera sittplats i förväg...”), att vi tar vårt andliga jag på allvar och fortsätter att växa och mogna som människor, både som enskilda och som människor i större gemenskaper.
Här vill jag uttrycka mitt första tack.
Tack till er många som med er fysiska närvaro bygger kyrka och församling. Utan er – ingenting. Ni som delar gudstjänst och social samvaro (kyrklunchen är en styrka!) gör det möjligt för Svenska kyrkan att fortsätta sitt öppna och mångskiftande arbete när kyrkolivets centrum – gudstjänsterna – är fyllda av liv. Tack!
Mitt andra tack går till våra medlemmar. Av en mängd skäl kan man inte alltid, kanske inte heller vill, aktivt delta i våra verksamheter. Men man stöttar ändå genom att vara medlem. Stöttar genom medlemspengen, stöttar genom ett och annat glatt tillrop eller för den delen synpunkter på inriktning och verksamhet. Ert medlemskap är inte bara viktigt - det är ovärderligt. Våra medlemmar är kärnan som inspirerar att fortsätta göra ett bra jobb.
Mitt tredje tack går till er som alltid oavlönat gör stora insatser för kyrkan här nere. Ideellt arbete behövs i varje församling, men särskilt mycket i Utlandskyrkan. Som ni vet är vi få anställda – här är vi bara två, jag och kyrkomusikern utsända från Uppsala, plus två volontärer som städslas på halvårs-basis. Vad skulle vi klara att genomföra utan allt frivilligarbete? Somligt, men inte mycket. Det är en lycka att ni finns. Det är inte bara det faktiska jobb som ni lägger ner kring våra olika evenemang som räknas, utan också den gemenskap, den sammanhållning ni skapar, som är guld värd. Att vi ofta har roligt och skoj under tiden är förstås bara en bonus.
I ett nyårsbrev finns det fler att tacka. Kyrkorådet – vår styrelse, som inte minst under det gångna året har fått arbeta med flera komplexa frågor kring kyrkans situation just här. Skattmästare och revisorer, som oförtrutet förbättrar rutiner och kontroll över ekonomien, timarvoderade assistenter som stundtals hjälper oss med IT och administration. Ja, vi är många som med olika verktyg i händerna bygger vidare på kyrkans existens och verksamhet här.
Alltså lägger vi ett händelserikt år bakom oss, i många avseenden ett välsignat år.
Men – en levande kyrka lutar sig aldrig tillbaka och blir förnöjd. Det är farligt. Stagnation och liknöjdhet är all utvecklings fiender. Det finns saker att stärka, saker att fördjupa och förbättra.
Här vill jag spana in över det kommande året och se konturerna av det som behöver göras, som ska ske.
Kyrkans diakoni
Under lång tid har vår församling haft en grupp kallad ”Hjälpande hand”, som velat förmedla och lotsa olika typer av hjälpinsatser för svenskar i vår stora församling. Det arbetet har periodvis fungerat bra, periodvis praktiskt taget legat nere. Här ser jag ett solklart behov av nystart och omorganisation. En av kyrkans primära uppgifter är att vara medmänsklig, visa saklig omsorg i stort som smått. Under det gångna året har jag lyssnat på flera förslag, idéer om hur vi på bästa sätt – och på olika vis – kan bli mycket tydligare om hur vi som församling kan skapa trygga nätverk. Den diakonala uppgiften i en utlandsförsamling som vår ser rätt så annorlunda ut jämfört med den diakonala profilen i Sverige. Vi är fria att skräddarsy en modell anpassad efter de behov som faktiskt finns bland oss svenskar här. Efter lite januariledighet är denna fråga min främsta prioritet. Jag återkommer till er med en plan över hur våra diakonala insatser ska se ut. Detta sker inte i ett vakuum. Jag tar mer än gärna emot synpunkter, råd och dåd.
Musikens vänner
I en utlandsförsamling saknar vi de pengar som Svenska kyrkans församlingar i Sverige fortfarande är vana vid. Vi har inga verksamhetsanslag från Sverige utan behöver alltid tänka: det vi ger ut måste vi få igen. Kostnader och intäkter ska vara, minst sagt, välbalanserade.
Det gör naturligtvis att man måste vara försiktig.
När jag och kyrkomusiker Marie planerar och diskuterar vilka konserter och musikaliska evenemang vi gärna skulle förverkliga faller en hel del för det ekonomiska risktagandet. Har vi råd att flyga ned en bra artist från Sverige, vågar vi genomföra den här konserten, eller inte… Ja, så där håller vi på.
Ett sätt att stärka musikens plats är att skapa ett ”Musikens vänner”, som genom att stå som en ”garant” för ett musikarrangemang gör det möjligt för oss att genomföra det. Modellen för detta finns redan, mycket framgångsrikt, på ett par ställen. I samband med att en av våra församlingsbor firade sin födelsedag ville hon lägga grundplåten till ett sådant ”Musikens vänner” genom sina gästers födelsedagspresenter. Så början finns – och fortsättning följer. Under 2019 önskar vi skapa starka förutsättningar för ett rikt Kyrkans musikliv.
En plan över hur ”Musikens vänner” ska organiseras och finansieras kommer till er i början av det nya året. Jag hoppas att ni ska tycka att det är inspirerande.
Gudstjänster längs hela kusten
Vår församling är stor. Från Spanien till Italien och långt upp i Provence. Det är enkelt att se Nice-Cannes-området som vårt centrum med kapell och Villa Ingeborg i Cagnes-sur-Mer. Men jag vet ju, precis som ni, att vi svenskar bor längs hela kusten, i hela området. Därför ska vi fira en gudstjänst med efterföljande trevlig samling på olika platser en söndag i månaden. Från Menton till Marseille till Aix till Avignon och många ställen däremellan.
Det ska bli mycket stimulerande och roligt att möta svenskar (och deras vänner) på flera platser än hittills. Håll utkik efter vårens gudstjänstplan!
Nu vågar jag inte utmana er uthållighet längre utan avslutar här.
Naturligtvis finns många förhoppningar, fler än jag anger i detta Nyårsbrev, för 2019. Låt mig snart återkomma till dem.
Ett välsignat, starkt och lyckligt 2019 tillönskas er!
Richard Aspegrén
KyrkoherdeRichard Aspegrén
Kyrkoherde