Begravningspastoral

En gemensam hållning - gemensam pastoral

Hur vi möter människor i samband med de kyrkliga handlingarna blir allt mer betydelsefullt. Detta eftersom det inte längre är självklart att vi menar samma sak med den akt som ”efterfrågas”. Allt oftare är dessutom ”paketet” färdigt när de ”kommer till oss”. Det räcker att söka på nätet om dop, vigsel eller begravning för att mötas av en mångfald av förslag, både vad gäller helheten som detaljer. Så - i denna mångfald av idéer och möjligheter är det viktigt att formera sig. Här finns vi och det här står vi för - förhoppningsvis blir denna pastoral just detta, en gemensam hållning, vad gäller begravningsgudstjänsten och allt däromkring. Denna Begravningspastoral kan sedan kompletteras med en manual som den enskilda församlingens präster ansvarar för, samt ett inspirationsmaterial som kollegiet av präster, diakoner och musiker i kontraktet fortsätter med att utarbeta.

Pastoralen gäller för präster och musiker, såväl ordinarie som vikarier och gästande.

Kristus är uppstånden!

Därför firar kyrkan begravningsgudstjänst för den döde och hans/hennes anhöriga. Och det är Kristi uppståndelse som är förutsättningen för det kristna sättet att möta döden. Kyrkan gestaltar tydligt, i ord och liturgi, tron på de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Människors förtroende

Drygt 8 av 10 döda begravs i Svenska kyrkans ordning och människor uttrycker sitt förtroende för Svenska kyrkan genom att begära begravningsgudstjänst. För att begravningsgudstjänsten ska vara angelägen måste den ha ett tydligt centrum i kyrkans erfarenhet av döden och livet.

Kyrkans liv

Hela kyrkans liv är uppståndelseliv. Begravningen är en del av allt kyrkan gör. I dopet får människor del av det liv som döden inte rår på. I kyrkan förkunnas Livets Ord. I mässan räcker kyrkan odödlighetens läkemedel till människor och manifesterar den gemenskap som uttrycks med orden »de heligas samfund». Det är i detta sammanhang begravningsgudstjänsten hör hemma.

Församlingen

Till församlingens ansvar för de döpta hör självklart ansvaret för begravningen av dem då de dör samt omsorgen om de anhöriga. Att församlingen begraver de döda är alltså ett utflöde av en dopsyn och en människosyn samt en erfarenhet av frälsningen som kommer till uttryck i den kristna begravningen. Själaringningen och tacksägelsen uttrycker den kyrkliga gemenskap som den döde tillhör och församlingen uttrycker sitt tack för den dödes liv samt ber för den döde och de sörjande. Samtidigt ges människor en påminnelse om sin egen dödlighet.

Aktörer

Vaktmästaren

Kyrkvaktmästarens uppgifter varierar något från församling till församling. De huvudsakliga uppgifterna är dock desamma: att tillse att alla ting, och allt annat som behövs för begravningsgudstjänsten, finns och fungerar. Kyrkvaktmästaren är närvarande och tillgänglig i kyrkan från en timme innan begravningen.

Kyrkvaktmästarens roll före och efter gudstjänsten är att vara behjälplig med råd med mera.

Musikern

Kyrkomusikern ackompanjerar församlingens psalmsång samt spelar inlednings- och avslutningsmusik vid begravningsgudstjänsten. I god tid innan begravningen har kyrkomusikern kontakt med de anhöriga till den döde för att efterhöra eventuella önskemål om musik. Musikern samråder med prästen som i sin tur har det yttersta ansvaret för gudstjänstens sång och musik.

Diakonen

I de fall diakonen medverkar i begravningsgudstjänsten är det diakonen som läser bibeltexterna. Till det diakonala uppdraget hör att hitta former för diakonal omsorg och ge möjligheter till uppföljning efter begravningsgudstjänsten som t. ex. samtalsgrupper för sörjande.

Pastorsexpeditionen

Personalen på församlingens expedition är väl införstådd i det pastorala hanterandet av ett dödsfall och är serviceinriktad samt informerar snarast berörd personal om dödsfallet. Då alla gudstjänster är offentliga skall vid förfrågningar om t.ex. tid och plats för en begravningsgudstjänst uppgift om detta genast lämnas.

Prästen

Prästen är, efter samråd med musikern och andra eventuella aktörer, ansvarig för begravningsgudstjänstens utformning och genomförande. Prästen har kompetens att göra en bedömning av det pastorala handlandet vid det aktuella dödsfallet. Till prästens ansvar hör kontakten med deanhöriga. I god tid innan begravningen upprättar prästen kontakt med de anhöriga. Begravningssamtalet sker vid ett möte.

Begravningsseder

Ritens syfte är att ge ord och uttryck åt sorgen och hoppet. När riten förlorar sin mening ersätts den av andra meningsskapande uttryck som inte självklart uttrycker kristen tro. Det hör till prästens ansvar att både knyta an till nya uttryck för sorg och hopp och visa på den kristna begravningssedens styrka.

Begravningsgudstjänsten

Begravningsgudstjänsten är, liksom alla gudstjänster, öppen för alla. Klockringningen är, bland annat, en markering av detta. Begravningsgudstjänsten gestaltas med utrymme för det personliga utan att ge avkall på kyrkans tro och troserfarenhet. Gudstjänsten uttrycker sorgen liksom det kristna hoppet om syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. I begravningsgudstjänsten får församlingen möjlighet att tacka för den dödes liv och det han/hon fått betyda samt möjlighet att be för den döde. När den döde överlämnas åt Guds barmhärtighet är det inte bara en påminnelse om livets korthet utan också om Kristi uppståndelse och det eviga livet.

I god tid innan begravningsgudstjänsten är kyrkorummet iordningställt. Vaktmästaren är närvarande i kyrkan. Präst och musiker är på plats en halvtimme innan begravningsgudstjänsten börjar.

Samlingsmusik

I några församlingar förekommer musik en stund innan gudstjänstens början. Dess uppgift är att deltagarna i begravningsgudstjänsten ska få möjlighet att samla sig.

Griftetal

Griftetalet har två fokus: vad Jesus har gjort för oss samt vem den döda var och har betytt. Griftetalet förbereds i mötet med de anhöriga, där prästen får en bild av den döde, och de anhöriga får insikt i begravningsgudstjänstens kristna innebörd. Griftetalet är förkunnelse - inget minnestal. Det faktum att griftetalet når människor med skiftande bakgrunder och insikter i kristen tro ställer särskilda krav på prästens inlevelse i människors situation och det evangelium som i begravningen skall möta dem.

Överlåtelse

Överlåtelsen sker med tre skovlar jord med de ord som kyrkohandboken föreskriver. I kyrkohandboken ges också anvisning för överlåtelse beledsagad av korstecken.

Bibelord

Bibelorden väljs för att spegla tryggheten hos Gud i liv och död så att deltagarna i begravningsgudstjänsten har möjlighet att integrera dem i sina liv. Ska andra texter läsas sker det med markerande av deras karaktär.

Gravsättning

När gravsättning sker i anslutning till gudstjänsten följer prästen med och lyser frid över graven. Detta gäller också då avsked ägt rum i kyrkan. Prästen erbjuder de anhöriga prästs/diakons medverkan vid urnnedsättning.

Musik

Det är viktigt att den musik som förekommer inte motsäger den kristna tron på Jesus Kristus och hoppet om de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Inspelad musik används företrädesvis som samlingsmusik och vid minnesstunden.

Minnesstund

Prästen och/eller diakonen deltar om så önskas i minnesstunden eftersom det är en del av uppföljningen av dödsfallet.

Ekumenik

Det lokala ekumeniska rådet tar upp frågan om begravningar regelbundet.

Begravning i annan kyrkas ordning

De kristna trossamfund som har egen lokal förutsätts fira sina begravningsgudstjänster i dem. Andra kristna trossamfund firar sina begravningsgudstjänster i de lokaler som Svenska kyrkan anvisar. Skulle i sista hand församlingens kyrka behöva användas, fattas beslut av kyrkorådet eller den kyrkorådet har delegerat beslutet om upplåtande av kyrka.

Icke-kristen begravning

Församlingens kyrka upplåts inte för icke-kristen begravning. Svenska kyrkan tillhandahåller annan lokal.

Samverkan

Församlingarna bygger upp former för samverkan vid dödsfall under särskilda omständigheter och omständigheter som berör många människor från olika församlingar (t ex gymnasieelever).

Då personal från Sjukhuskyrkan eller präst i beredskap har medverkat vid andakt på Länssjukhuset, antingen vid dödsbädden eller vid avskedet, meddelar Sjukhuskyrkan/präst i beredskap detta till hemförsamlingen (företrädesvis prästen i hemförsamlingen).

De svåra undantagen

Begravning av utträdda

Av respekt för den som har utträtt ur Svenska kyrkan erbjuder inte församlingen begravningsgudstjänst. I enstaka fall kan skäl föreligga som gör att en begravningsgudstjänst ändå firas. Förutsättningen för att församlingen ska överväga en sådan begravning är att den avlidne är döpt och därmed i sakramental mening hör till kyrkan. KO 42 kap, 9 §. Tjänstgörande präst ska inte själv fatta beslut utan rådgöra med kyrkoherden (som gör en självständig bedömning innan beslut fattas).

Begravning av tillhöriga odöpta

Det förhållande att vi begraver odöpta kyrkotillhöriga kräver särskild pastoral uppmärksamhet.

Begravning av icke kyrkotillhöriga

Om den döde inte tillhört något kristet kyrkosamfund eller kyrka erbjuds ingen begravningsgudstjänst. Tillhörde den döde någon kyrka inom Borgå-gemenskapen, Lutherska Världsförbundet, Tysklands evangeliska kyrkor eller Filippinernas oberoende kyrka ska begravning erbjudas. I andra fall söks lösningar som präglas av öppenhet och samförstånd. I samråd och samförstånd med den tillfrågade prästen beslutar kyrkoherden.

Har en församling beslutat att inte begrava bör en eventuell omprövning i annan församling/av annan präst alltid föregås av ett samråd med kyrkoherden i den församling där första beslutet fattades.

Gravsättning utan rit

Det hör till den kristna församlingens ansvar att ge de döpta medlemmarna en begravningsgudstjänst. Det hör också till den mänskliga kulturen att omge dödsfall och begravning med meningsbärande riter. Kyrkan är för den kristna gemenskapens skull angelägen om att de döpta får en kristen begravning. Ur en annan synvinkel är det för det mänskliga värdet och värdighetens skull angeläget att den döde får det som tidigare i folklivet kallades »en hederlig begravning». Sett i ett pastoralt perspektiv finns här en opinionsbildande uppgift.

Fortbildning

Det som kyrkoarbetare gör ofta blir så småningom god rutin men kan också riskera att bli slentrian. Detta ställer krav på kvalificerad fortbildning för alla inblandade anställda, såväl kategorivis som för församlingens arbetslag.

Mottagande av dödsbud/beställning av begravning

Den som tar emot dödsbudet i församlingen är väl insatt i församlingens rutiner för begravning och gravsättning och ser till att de berörda snarast möjligt får del av all relevant information och underlag.

Minnesgudstjänster och avskedsgudstjänster

Kyrkans år innehåller en gemensam minnesgudstjänst för de under året avlidna, men det är också möjligt att vid särskilda omständigheter fira avskeds-minnesgudstjänst för avliden.

Andakt i dödens närhet eller då döden just har inträffat

I psalmboken finns ordningar för andakt i dödens närhet eller då döden just har inträffat. Församlingens medlemmar görs medvetna om möjligheten att tillkalla diakon eller präst att bistå.

Undervisning och information

Under kyrkans år förekommer regelbundet undervisning i förkunnelsen om livet, döden och döendet, om sorgen och glädjen och om det kristna hoppet om evigt liv i den uppståndne herrens Jesu Kristi efterföljd.

Praktisk information om kyrkans begravning finns på hemsida och i församlingsblad, alternativt i särskild folder.

Efter förarbete av några och därefter genomgång vid konvent och studiekonvent under 2009 och 2010 fastställd 2010-06-21

Leif Bengtsson, kpr