Historik
Den vackra medeltidskyrkan är byggd av gråsten och vitputsad. Den består av ett långhus samt tvärskepp ("nykyrkan") i söder och sakristia i norr samt rakslutet kor. Torn saknas; klockorna hänger i en klockstapel.
Medeltiden
Den äldsta kyrkan var något mindre. Koret utgjordes av den nuvarande korskvadraten. Kyrkans väggar var rikt dekorerade med kalkmålningar. Av dessa finns rester kvar på de delar av triumfbågsmuren som är synliga på vinden över valven (med tillträde från en trappa från orgelläktaren). Mot en mörkblå fond avtecknar sig majestätiskt ett stort antal figurer i två rader. I mitten ses Kristus som världsdomare. Två svärd utgår från hans mun. Bredvid honom står Maria och Johannes. Längst ut in på långväggarna slutar raderna med två änglar. En latinsk text löper längs figurraden. Den hänvisar till Matt. 25:34.
Kommen I min faders välsignelse, och tagen i besittning det rike, som är tillrett åt eder från världens begynnelse. Denna text svarar emellertid inte riktigt till bildinnehållet, som inte återger de saliga på den ena och de fördömda på den andra sidan. Bildsviten illustrerar snarare Uppenbarelseboken 19:15 och 4:4 och från hans mun utgick ett skarpt svärd, varmed han skulle slå folken.
Här återges sålunda himlaskaran lovande Gud. De båda texterna har förenats till en gripande och mäktig bildframställning. Bland stiftets romanska kalkmålningar är denna en av de allra märkligaste. Mästaren anser Aron Borelius vara en svensk, vars konst är besläktad med gotländska glasmålningar från 1200-talets början. Målningarna har säkert tillkommit i anslutning till kyrkobygget, som kan dateras till denna tid. Traditionen nämner dock 1170-talet och inräknar därmed kyrkan bland de många, som tillkom under Kols episkopat: som var stiftets största byggnadsepok.
Denna kyrka saknade innertak; i stället var takstolen synlig nedifrån kyrkan. Mittbjälkens undersida är ståtligt dekorerad med träskärning. Takstolen är inte den i Östergötland vanliga typen. Den har stagade kryss mellan takbjälkar och sparrar.
Vid en restaurering 1938 påträffades fragment av kalkmålningar även i kyrkan. Två invigningskors är synliga i korskvadraten, medan de övriga resterna överkalkades. Kyrkan kan ha uppförts av konungen eller hans representant i det område med Husby egendomar som fanns här. Husby betyder i detta sammanhang gårdar tillhörande kungaätten. Denna kyrka blev under medeltidens senare del tillbyggd med nytt kor, en korsarm åt söder och sakristia i norr. Gavlarna i väster och söder pryddes med blinderingar delvis av samma typ som på Laurentiuskyrkan i Söderköping. Invändigt välvdes hela kyrkan på 1400-talet. På detta syftar ett avlatsbrev från 1459.
Senare tid
I detta skick stod kyrkan en tid framåt. Med reformationen försågs den med bänkar, predikstol och nytt altare. Ännu ett stycke in på 1800-talet pryddes högaltaret av det medeltida bildskåpet, som föreställde Gudsmoderns kröning. Övriga altaren (åt S:t Olof och S:ta Anna) försvunno redan på 1500-talet. Under samma sekel torde koret ha höjts och apterats till gravkor för riksrådet Johan Axelsson Bielke (d. 1576) till Häradssäter och Liljestad och hans maka Margareta Posse, föräldrar till drottning Gunilla, Johan III:s gemål. Senare bereddes där plats också åt fru Christina Svart (d. 1691), som genom testamente skänkte medel till en ny ståtlig predikstol, uppsatt 1723, samt hennes föräldrar hovrättsrådet Sven Svart med hustru Christina Bure och maken konteramiralen Johan Bogeman på Bolltorp
(1646- 1710), hedrad med adelskap för sin helhjärtade insats i slaget vid Kjöge bukt 1677.
Kyrkans mest frikostige donator under 1600-talet var Salomon von der Osten genannt Sacken (d. 1667). Han hade varit överste vid Östgöta fotfolk, och som ägare till Fullerstad skänkte han till kyrkan den märkliga lillklockan (se nedan), en ljuskrona, två ljusstakar, en mässhake, en kyrkkista och de målade rutorna i fönstret vid predikstolen med hans och hans maka Anna von Ungern-Stenbergs vapen.
Under 1800-talet inträffade flera förändringar, som blev rätt ödesdigra för den medeltida interiören. År 1851 förstorades fönstren, altarskåpet togs ned från altaret, ny orgel anskaffades och en läktare byggdes i väster, där en ny port togs upp (ingången i medeltidskyrkan var i södra muren). Trettiotre år senare fortsatte omdaningen: ny predikstol anskaffades, de gamla bänkarna ersattes med nya och nästan alla äldre inventarier deponerades i Östergötlands museum. De flesta föremålen återfördes till kyrkan 1925 samt 1937 och restaurerades, dock ej den gamla predikstolen, som tyvärr hade förstörts i en magasinsbrand i Linköping.
En mera försiktig restaurering genomfördes 1938. De romanska målningarna har konserverats två gånger, 1932 och 1956. Ar 1969 blev exteriören omputsad.Tegeltaket hade omlagts tio år tidgare.
Hösten1984 var det åter dags för renoveringsarbete. Sittbänkarna i kyrkan gjordes bekvämare. Avståndet mellan bänkarna var för litet med påföljd att utrymmet för knä och ben varit i minsta laget för normalvuxna besökare.
Bredden på sittbrädet i de drygt 100-åriga bänkarna blev större genom att en mellanbit inlimmades i mitten på sittbrädet. Ryggstöden höjdes och blev bekvämare. Nytt el- och värmesystem installerades likaså ny högtalaranläggning. Kalkning och ommålning utfördes varvid ursprungliga färgsättningar i stort bevarades. Ett kapprum och ett snyggningsrum för kyrkobesökarna inrättades under läktaren. Toalett och städkammare byggdes i ett utrymme i vapenhuset. Orgeln från 1851 genomgick en grundlig översyn, varvid ny fläkt installerades.
Vid renoveringsarbetet påträffades en gammal målad runskrift på norra långhusväggen. Skriften är så till vida unik som det troligen inte finns någon sådan bevarad i andra kyrkor i Östergötland. Skriften går tyvärr inte att tyda. En lucka gjordes i den väggpanel som döljer runskriften för att intresserade kyrkobesökare lätt skulle kunna få se på denna attraktion. Gamla grundstenar påträffades vid gjutning av nytt golv under läktaren