S:t Laurentius
Kyrkan är uppkallad efter påven Sixtus II:s ärkediakon Laurentius. Under förföljelserna av de kristna led han martyrdöden år 258 e Kr. i Rom, genom att halstras till döds över glödande kol. Därför avbildas han i allmänhet med ett halster. Så är också fallet med den bild av honom, som finns på den norra ytterväggen till kyrkans sakristia.
Halstret
Halstret finns även med i församlingens vapen. En avbildning av detta finns upphängt i vapenhuset. Det ingår också i glasfönstret i det norra kapellskeppet. Där finns det längst ner till vänster.
Branden 1494
S:t Laurentii kyrka brann 1494. Efter den katastrofen ombyggdes kyrkan radikalt. Återinvigningen förrättades av biskop Henrik Tidemansson år 1497.
Återinvigningen 1497
Det årtalet stod förr under S:t Laurentius bild på sakristiväggen. Årtalet 1296, som nu står där, har med säkerhet kommit till genom felskrivning i samband med någon av de reparationer, som gjordes i mitten av 1700-talet eller under 1800-talets första årtionde.
Valvslagning 1501-1560
1501 var de sex främsta valven i kyrkan färdigbyggda. Valvslagningen fortsatte under 1500-talets första årtionden och kyrkan var förmodligen i det närmaste färdigvälvd när reformationen nådde Söderköping på 1520-talet. Genom reformationens omvälvningar fick församlingen mindre ekonomiska resurser till att bygga. Mycket tyder på att det sydvästligaste valvet i kyrkan var färdigbyggt först 1560.
Präglad av ombyggnaden kring år 1500
Den nuvarande kyrkan är till största delen präglad av ombyggnaden efter branden. Byggnadsstilen brukar kallas för baltisk tegelgotik eftersom liknande kyrkor i gotisk stil återfinns i många av Östersjöns hamnstäder.
Hallkyrka
Kyrkan blev efter reparationen en hallkyrka, vilket den fortfarande är. I en hallkyrka har sidoskeppen och mittskeppet ungefär lika höga valv.
Portar och sakristia
Kyrkan var treskeppig och hade två ingångar i söder. Sakristian låg på samma plats som nu, i kyrkans nordöstra hörn. Golvytan var lika stor i den som i den nuvarande, men inuti var den försedd med fyra murade stjämvalv stödda på en mittpelare. Därför bör även dess yttertak ha varit något högre än nu. På kyrkans norrsida fanns också en ingång med vapenhus. Porten till det vapenhuset syns fortfarande på kyrkans norrvägg. Den murades igen 1583-84 då den redan 1497 förberedda utbyggnaden av det fjärde skeppet genomfördes.
Målningar
1400-talskyrkan var vackert målad på utsidan. I blindfönstret väster om vapenhuset fanns en bild målad av Kristus som på den yttersta dagen uppväcker de döda. Den är fortfarande bevarad i kyrkans väntrum. På sakristians norrvägg fanns S:t Laurentius med sitt halster med årtalet 1497 inunder.
S:t Laurentius bild fanns också på vapenhusets ytterdörr. Sydsidans östra port hade en bild av S:t Kristoffer målad på utsidan. På dess insida fanns biskop Henrik Tidemanssons namn och kräkla och dessutom en text om kyrkans brand. Förmodligen var även den västliga porten på södra sidan målad med något helgons bild, men ingen uppgift imns om detta. I den långsträckta blinderingen under takskägget åt söder hade man målat "munkbokstäver". En del av dessa återstår också i dag. Målningarna inne i kyrkan hann förmodligen inte bli särskilt många innan reformationen kom till Söderköping på 1520-talet. Av dem finns två invigningskors kvar i kyrkan på dess sydvägg långt åt öster och på den främre av de två fyrkantiga pelama som avgränsar kyrkans fjärde skepp. Rester av medeltida målning finns också på den nedersta pelaren i den södra raden. Bäst bevarade är fragmenten på pelarens östra sida. Den överkalkades inte vid restaureringen 1975 och är därför möjlig att se i dag. Den torde föreställa S:t Martin av Tours när han uppväcker ett dött bam utanför staden Charte i Frankrike.
Sidoaltaren
I 1400-talskyrkan fanns flera sidoaltaren. I vapenhuset åt norr stod förmodligen S:t Laurentius altare. Kyrkan hade fasta korstolar på norra och södra sidan om högaltaret mellan de främsta pelarna och korväggen. Norr och söder om dessa rader av korstolar bildades sidokor. I det norra av dessa fanns säkerligen ett altare åt Maria, i det södra förmodligen ett helgat åt Alla Själar. Möjligen kan det också ha funnits ett Martinsaltare i det sydvästra hörnet av kyrkan.
De tidigare kyrkorna
1200-talskyrkan
Den kyrka, som brann 1494, var från 1200-talets slut. Sakristian i denna kyrka var i stort sett identisk med den, som fanns i den på 1490-talet reparerade kyrkan. Därför är en stor del av sakristians väggar från 1200-talskyrkan. Även vissa delar av norrväggen kring den igenmurade medeltida vapenhusporten, den södra väggen bortsett från dess översta del någon meter under takskägget och största delen av ost- och västfasadema med deras blinderingar är kvar från den första tegelkyrkan. Trappstegsgavlarna, kyrkans sydvästra hörn med vindeltrappan till kyrkvinden och det vackra spånklädda taket med sin smäckra takryttare, kors, kyrktupp och vimplar, är dock från 1490-talets ombyggnad. 1200-talets kyrka var en treskeppig basilika med högre tegelvälvt mittskepp och lägre sidoskepp åt norr och söder. 1400-talskyrkans sakristia var i det närmaste identisk med den som fanns på 1200-talskyrkan. Ingångsport och vapenhus fanns också i norr. Det är osäkert om den första tegelkyrkan var färdig så att den kunde användas vid kröningen av Magnus Ladulås drottning Helvig i Söderköping 1281. Däremot bör den ha kunnat användas vid kung Birger Magnussons och hans drottning Märtas kröning 1303.
En tidigare stenkyrka?
En ännu äldre kyrka måste ha funnits här 1253. Då omtalas församlingen för första gången i de historiska dokumenten. Det är möjligt att rester av den kyrkan finns i kyrkans västmur, som till stor del inte är av tegel utan av sten. Rester av stenmurar finns också under grusplanen väster om kyrkan. Dessa rester av stenmurar kan vara det som återstår av församlingens förmodligen första kyrka. Den byggdes troligen som en gårdskyrka till Bossgård, som ligger alldeles väster om kyrkan. Den gården var under tidig medeltid med all säkerhet säte för någon kunglig ämbetsman eller fogde. Senare stora ombyggnader.
1580-talet
Kyrkan har förändrats starkt under tidernas gång. På 1580-talet skedde stora reparationer. Förutom den redan omtalade utbyggnaden av det andra skeppet åt norr gjordes en ny port i norr. Den är i dag port in i kyrkans väntrum. Utanför byggdes också ett nytt vapenhus. Norr om kyrkan byggdes 1583 kyrkans utomordentligt vackra klockstapel av en Anders stapelmakare som i somliga dokument kallas Larsson i andra Berjesson. Inne i kyrkan byggdes en orgelläktare utefter den södra väggen 1578 och en orgel 1588. Därvid murades den västra porten på sydsidan igen.
1747-1749
1747-49 höjdes marknivån på kyrkogården och golvnivån inne i kyrkan med c:a en aln d.v.s. ungefär 70 cm. Fönstren gjordes större och fick stickbågeform - den form de fortfarande har på kyrkans norrsida. Tidigare var förmodligen fönstren spetsbågiga och av mindre format. Samtidigt öppnades den stora porten i väster. Även det numera igenmurade stora fönstret ovanför västingången tillkom på 1740-talets slut.
1802-1845
Först 1804 putsades och vitkalkades kyrkan helt inuti. Det skedde efter det att Pehr Hörberg 1802 hade målat en ny altartavla till kyrkan. Den hänger nu till vänster i kyrkans kor. Predikstolen målades samtidigt i guld och vitt. 1808 revs valven i sakristian, lstället byggdes ett innertak av trä och ovanpå detta en vind. Där kom de flesta medeltida skulpturerna och epitafiema från nyare tid att förvaras. Altarskåpet fick dock hänga kvar i kyrkan nere till höger om den nuvarande ingången till väntrummet. En ny orgelläktare byggdes till Nordströmsorgeln, som invigdes 1845. I samband med detta revs den gamla orgelläktaren och orgeln. 1840 kom det nuvarande väntrummet till. Då byggdes det emellertid inte som väntrum utan som ett förråd. Porten åt norr hade murats igen redan 1808 och förrådet, som numera är väntrum, blev till därigenom att man rev det gamla vapenhuset och fullbordade kyrkans normägg ända till det nordvästra hörnet.
1885
1885 restaurerades altarskåpet och fick tillbaka sin plats ovanför altaret. Samtidigt flyttades Pehr Hörbergs tavla till korets norrvägg och man var därför tvungen att göra en ny dörr in till sakristian.
1953
De nuvarande fönstren till kyrkan gjordes 1953 och ritades av dr Erik Lundberg.
1975
Kyrkan genomgick sin senaste restaurering 1975. Den tjocka cementputsen, som täckte väggar och valv efter restaureringen 1885, togs bort och en ny tunn puts lades på innan kyrkan vitkalkades. Åtskilliga av kyrkbänkarna från 1885 togs bort och i stället inköptes de nuvarande lösa stolarna. Det lilla altaret i det norra skeppet murades. Kyrkans golv sänktes ungefår en halv meter framme vid den nyanlagda trappan upp till koret. Därigenom har golvet kommit att slutta en aning framåt mot koret.