Dopklänning
Foto: Stig Johansson, Smedstorp

Dopdräkten

Inför dopet kläds barnet i en vit dräkt, dopklänning. Om det är en pojke som döps kan banden i dopdräkten vara blå, om det är en flicka kan banden vara rosa.

Dopdräkten

Dopdräkten med sin rena, vita färg talar om förlåtelsen och renheten som Gud ger oss.
Dopdräkten är lång och barnet är alldeles för litet. Längden på dopdräkten symboliserar att barnet behöver undervisning för att förstå de gåvor som de fått i dopet. Dopet är något att växa i. När barnet blir äldre, omkring 14 år, och blir konfirmand, då kan denna tid hjälpa dem att upptäcka vad Gud har givit dem i dopet. Vid konfirmationen får den unga människan ta på sig vita kläder. Konfirmandkåpan är dopdräkten men nu i en storlek som passar. Prästens vita kläder är också dopdräkten. Sista gången de vita kläderna finns med är i svepningen, som den döde har på sig i kistan.

I kristen tro tar inte livet slut på jorden, utan det finns en fortsättning uppe hos Gud, det eviga livet, uppståndelsen. I Guds rike kommer alla att vara klädda i vita kläder.

I en del familjer har man den traditionen att man broderar barnets namn på dopdräkten. Det är en fin tradition som knyter samman det förflutna med nuet och det som komma skall. Den kristna kyrkan är tidlös och gränsöverskridande.

BÖN
Herre den vita färgen är Din glädjefärg.
Låt detta nydöpta barn få leva i Din kärlek,
och låt dopdräkten med sin vita färg
påminna om den förlåtelse som Du ger oss.
Din förlåtelse Herre ger oss och detta dopbarn
nya möjligheter till ett nytt liv med Dig.
Amen.

Text: Kerstin Breitholtz.