Sankta Birgittas begravningskapell.
Foto: Ronny Hvass

S:ta Birgittas kapell & krematorium

S:ta Birgittas kapell 

I S:ta Birgittas kapell sker majoriteten av begravningsgudstjänsterna. Den kände arkitekten och professorn Erik Gunnar Asplund påbörjade skissandet av ett begravningskapell år 1937. Han avled 1940 och kollegan och arkitekten Sven Ivar Lind fick ta vid och färdigställa bygghandlingarna.

På grund av kriget och de inskränkningar som gjordes i fråga om byggnader för kyrkliga ändamål fick projektet skjutas på framtiden. Först 1962 den 13 maj stod byggnaden klar och invigdes. Kapellet är uppfört av kalksten med ett brant, valmat skiffertak. Under årets lopp har kapellet genomgått åtskilliga om- och tillbyggnader. Kapellet rymmer 90 personer. Besöksadress: S:ta Birgittas väg 3 Skövde.

sankta Birgittas kapell.
Foto: Tobias Andersson
Ett bårtäcke läggs över en kista i S:ta Birgittas kapell

Gud bär levande och döda

– kyrkan är en del av den omsorgen
Det är mycket som händer innanför dörrarna i S:ta Birgittas kapell, mycket som ska göras för att en människa ska få ett sista värdigt avsked och en plats att vila på.

Det är tisdag eftermiddag, och begravningstid i Sankta Birgittas kapell. Utanför börjar människor samlas för att ta avsked en sista gång av någon anhörig. Det ligger en sorg över platsen, men också något rofyllt. Innanför dörrarna står vaktmästaren Anders Litborn iklädd svart kostym, han ringer i klockorna när begravningsgudstjänsten börjar. Han ordnar det praktiska som att öppna dörrarna, ringa i klockan, tända ljusen och sköta ljudet. Men han är också en extra axel att luta sig mot, han finns som stöd för de anhöriga under hela begravningen.
 – Det finns människor som ber mig följa med fram till kistan, säger han.
 Anders hamnar mitt i sorgens stund, men också i det vackra en begravning innebär. För honom är det hedersamt.
 – Känslan går inte att beskriva, varje begravning är så otroligt vacker och fin, säger Anders.
 
När de anhöriga sagt farväl
Anders tar i hand med några av de som går ut ur kapellet. Han plockar i ordning i lokalen och stänger dörrarna. Efter begravningsgudstjänsten ska kistan med den avlidne vidare till sin sista viloplats, antingen kremeras eller jordsättas.

– Känslan går inte att beskriva, varje begravning är så otroligt vacker och fin, säger Anders.

Kyrkan skapar personliga avsked

gravsten.
Foto: Karl Hvass

Vid begravningsgudstjänsten är alltid himmel och jord nära varandra.

Kyrkan får hjälpa till att forma gudstjänsten, så att den blir en fin, personlig stund för ett farväl. För de närmast anhöriga är det alltid en svår stund. Kyrkans medarbetare vill hjälpa till och stötta och underlätta.

Gud, din nåd bär i liv och död. Gud, vi ber för alla som sörjer. Omslut dem med din tröst. Låt evighetens ljus lysa för levande och döda.

Prästen och kantorn hjälper till att forma begravningsgudstjänsten, med hjälp av gudstjänstordningen och de önskemål de anhöriga har. Oftast besöker prästen de anhöriga, men det går också att mötas i kyrkans lokaler. Prästen och de närmast anhöriga talar om den som dött, om sorgen och saknaden, och om de önskemål de anhöriga har inför begravningen.

Kyrkomusikerna är skickliga och engagerade och de vill så långt det är möjligt kunna få bidra med levande musik i gudstjänsten. Musikerna beställer noter och kan tipsa om instrumentalister och solister utifrån önskemålen. Att musiken är levande känns viktigt då musiken ”spelar med” i det som händer i rummet, och kan anpassas.
 Vid något tillfälle kan de anhöriga ha önskat ett inspelat musikstycke, som känns viktigt för dem. Då kan prästen anknyta till detta i griftetalet och låta det inspelade stycket spelas i anslutning till griftetalet.

Det har hänt att anhöriga trott att alla begravningsgudstjänster ser likadana ut och att gudstjänsterna inte kan utformas utifrån personliga önskemål. Men så är det inte. Svenska kyrkan i Skövde, vill visa omsorg och hjälpa till att forma levande, personliga, begravningsgudstjänster som förmedlar den tröst och det hopp som Gud vill ge alla dem som mist sina nära och kära.
”För Gud är alla levande” Luk 20:38.

Text: Lena Ehrngren
Bild: Ronny Hvass

Bårtäcke S:ta Birgittas kapell

Bårtäcke kan användas vid begravningsgudstjänst med efterföljande kremation eller jordbegravning. Vid jordbegravning tas täcket av innan kistan förs ut till graven. Sedan 1993 används bårtäcke vid begravningsgudstjänst i S:ta Birgittas kapell och 2017 inköptes bårtäcket som ses på bild nedan.

Det finns tre alternativ att välja på när bårtäcke kan användas: 

  • kistan kläs med bårtäcke och bård

  • kistan kläs med enbart bårtäcke

  • enbart bård läggs på kistan

Inga blomsterdekorationer får användas på bårtäcket eller bårtäckesbården. 

Inspirationen till bårtäcket är hämtad från väggarna i kapellet med stenarna i olika nyanser. Båda sidor går att använda som rätsida. På ena sidan ser man stenarna lite tydligare och på andra sidan är de lite mera diffusa.

En människas liv kan ses som ett bygge där de olika stenarna får representera de olika delarna i livet. Ibland klarare, ibland dovare, ibland ljusare, ibland mörkare och ibland glimmar det till av lycka. Alla delar behövs för att det ska bli en helhet. Stenarna kan också ses som olika personer. Vi är inte enstaka individer utslängda utan vi hör alla ihop med andra människor runt omkring oss. Bårtäcket är vävt i ullgarn, silke och guldfärgad metallsytråd.

På håll ser man endast ull och silke men går man nära ser man att det glimmar till som av guld. Så är det med oss människor också, vi ser en sak på håll men kommer vi nära ser vi det värdefulla i varje människa. I Bibeln talas det om Levande stenar "Låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus" 1 Petr 2:5. Till bården kommer inspirationen främst från Alf Munthes vackra gobeläng "Ljus av ljus". Båda sidor går att ha som rätsida. Ena sidan är vit med rött mönster och andra sidan är röd med vitt mönster. Bården har olika motiv i de båda ändrna så att det finns fyra varianter att välja mellan. I ena änden finns en ros och i andra änden finns en form som är hämtad från gobelängens ovankant.

Den liknar både ett hjärta och en blomma. Båda dessa former symboliserar det viktigaste både i liv och död: Kärleken

Karin Hedberg, Atelje Westragothia

 

På bilden är kistan klädd med bårtäcke och bård. Foto: Ronny Hvass

Krematorium

Krematoriet ligger i samma byggnad som kapellet och har egen entré på kapellets baksida. Utlämning av aska sker via krematoriets ingång.