Foto: Magnus Aronson/IKON

Utställning om att leva som papperslös visas i Borås och Ulricehamn

Hur är det att leva som papperslös i Sverige? Det är en fråga som bland annat Mariana Viåsen, diakon i Svenska kyrkan i Borås, ställt sig efter att ha mött många papperslösa människor i sitt arbete. Funderingarna har resulterat i utställningen “I slutet av dagen - alla är människor” om vardagen som papperslös i Sverige. Den kommer att visas i Borås och Ulricehamn under våren och sommaren.

Det började med att Inger Awenlöf-Ehrstedt, tidigare diakon i Skara stift och numera i Göteborgs stift, hörde av sig till Mariana Viåsen och undrade om de kunde samarbeta kring en utställning om papperslösa som de ständigt möter i sitt arbete. Tanken är att synliggöra de här människorna på något sätt som lever i en form av skuggsamhälle parallellt med oss andra. Att ge dem en röst och att låta deras berättelser bli hörda.

Nio papperslösa berättar

En arbetsgrupp bestående av representanter från Göteborgs stift, Borås pastorat, studieförbundet Sensus och Kyrkornas flyktingrådgivning samt en doktorand från Göteborgs universitet sattes ihop, och djupintervjuer gjordes med papperslösa personer. När utställningen var klar var det nio papperslösa som berättade om sin situation.

Ofta förs diskussionen om papperslösa ur ett rättsligt perspektiv. Att de vistas i Sverige illegalt.

Utställningskatalogens omslag visar en papperslös man som gömmer sig bakom en kartong. Han har kartongen med sig var han än går, just för att kunna gömma sig bakom den. Han sover i källarförråd och på andra liknande ställen för att ingen ska upptäcka honom. Foto: Magnus Aronson/IKON

Mariana Viåsen säger att en del människor väljer att leva som papperslösa för att de inte vill återvända till sina hemländer.
- Sedan kan det diskuteras varför de väljer ett liv i papperslöshet, att det är ett bättre alternativ än att återvända till sitt hemland. Det innebär att alternativet är riktigt illa så klart.
Hon berättar vidare att det också finns en stor mängd människor som lever som papperslösa i Sverige i dag för att det inte går att leva på något annat sätt. De kan inte återvända även om de skulle vilja. Det svenska systemet skapar en hel del papperslöshet. De begår inget juridiskt brott utan hamnar i en olycklig situation då systemet är byggt på ett sätt som lämnar vissa människor i ett utanförskap.

Stor risk att bli utnyttjad

De papperslösa lever i vårt samhälle på detta sätt för att de inte kommer vidare, de får inte jobba även om de skulle vilja, och i vissa fall även fått erbjudande om arbete. Det gör att de måste hitta försörjning på ett annat sätt och här finns en stor risk att bli utnyttjad.
Var de papperslösa bor varierar. Många sover hos vänner, men inte sällan kan det gälla någon vecka då trångboddheten är stor och de måste flytta vidare, till en ny soffa en kortare tid, i ett källarutrymme eller ett vindsutrymme. 

Barnen hamnar i kläm

Barnen har rätt att gå i förskola och skola men speciellt för ungdomarna blir situationen prekär då de lätt blir den tråkiga kompisen som alltid får säga nej till att följa med till snabbmatsrestaurang eller bio, och aldrig kan ta hem några kompisar eftersom de inte har något hem. Ursäkter som att föräldrarna är sjuka eller andra påhitt förekommer ofta eftersom de inte kan eller vill säga som det är.

Hur många papperslösa som finns i Sverige vet ingen då de uppenbarligen inte är registrerade. 
- De finns överallt i vårt samhälle och det syns ofta inte på utsidan vem som är papperslös, konstaterar Mariana Viåsen.
Ingrid Mellåker, diakon i Ulricehamn, möter också papperslösa i sitt arbete.
- Vi vill uppmärksamma människor på att papperslösa lever mitt ibland oss, att de finns även i mindre städer och på små orter, säger hon.

Catharina Sundqvist

Var och när utställningen visas

  • Utställningen “I slutet av dagen - alla är människor” har premiär den 24 mars i Caroli kyrka i Borås där den visas till och med den 18 april. Sedan flyttas den till Hässleholmens kyrka i Borås där den visas till och med den 11 maj. 
  • I juni återfinns den på Kulturhuset i Borås. 
  • I Ulricehamn kommer den att visas på två platser. Den 2 april har utställningen premiär på Basta kvarn i Blidsberg fram till påsken. Sedan kommer den till församlingsgården i Ulricehamn där den visas under cirka två veckor. Den kommer också att finnas med under bokmässan i Göteborg.