Det var inte självklart att vägen för honom skulle leda till biskopsgården i Skara, eller ens till prästyrket. I snart tolv år har han och hans fru Kristina bott i Skara och han har blivit som han själv säger – konverterad västgöte. Nu går f lytten från biskopsgården i Skara och det är dags för hans efterträdare, Ulrica Fritzson, att så småningom flytta in.
På frågan om hur det känns att lägga ner staven säger han
- Det är ett både och. En känslornas berg- och dalbana.
- Jag och Kristina känner oss som skarastiftare. Så det är jobbigt att fysiskt lämna allt detta även om vi alltid kommer ha Skara stift i våra hjärtan, säger han. Det är många delar som gjort att biskopsparet känt sig hemma i stiftet och mycket går att härleda till alla de människor som de mött i olika sammanhang. Även det gör att det är svårt att flytta från det stift som varit deras hem i mer än ett decennium.
- Mina år som biskop har varit de bästa åren i mitt arbetsliv. Kristina och jag har kommit att älska stiftet med dess landskap och Skara stift har verkligen blivit ”hemma”.
Biskop Åke har varit med om många händelser kopplade till sitt uppdrag som biskop i Skara stift.
- Det som har varit roligast är mycket. Det har varit roligt att återinviga kyrkor, välkomna nya kyrkoherdar och leda domkapitel och stiftsstyrelse och vara ute och tala och predika samt viga präster och diakoner, säger biskop Åke.
- Men framför allt har jag berörts av alla möten jag haft med människor i olika sammanhang. Både i kyrkans egna arenor och andras arenor – att vara i dialog, fortsätter han.
- Egentligen har allt varit roligast. Lust och helig ande driver mig, säger han och skrattar.
Innan han blev biskop hade han inte särskilt klara föreställningar av vad det skulle innebära att vara biskop.
- Jag visste att det var en viktig uppgift, säger han. Och jag har blivit så väl mött ute i stiftet. Att biskopsrollen betyder så mycket i Skara stift ute bland församlingarna, det var en positiv överraskning.
När han intervjuades på hearingen sa han att han ville lära sig, lära ut, värna om läran och så upplever han att det har blivit.
- Jag har lärt mig mycket om landsbygdsfrågor - utmaningar och glädjeämnen och mycket mer. Jag har också fått dela med mig av min kunskap av 28 år som församlingspräst. Och det har varit spännande att följa kyrkoherdarna i deras arbete och jag är full av beundran över det goda arbete som de gör, säger han.
Allt har inte varit lustfyllt och enkelt utan uppdraget har inneburit utmaningar också. Men genom svårare situationer har han hela tiden förlitat sig på samtalet. - Jag tror på samtalet och viljan att förstå varandra snarare än att leva i konflikten, säger han eftertänksamt.
Biskop Åke har många minnen med sig från sin tid som biskop i Skara stift. En händelse minns han särskilt.
- Det var när jag på 500-årsdagen av reformationen 31 oktober 2017 stod i Skara domkyrka och spikade upp de fyra teserna ”Lita till Fadern”, ”Lyssna till Jesus”, ”Leva med Anden” och ”Gud är inte religiös, Gud är generös”.
- Det är fyra teser som gäller och som fortfarande är centrala i den kristna tron. Dem har jag burit med mig både i hjärtat och på kavajslaget, fortsätter han och syftar på de pins som trycktes upp och som spridits med teserna på.
Ett viktigt tillsammansskap
Tillsammans i Skara stift, i ord och handling, tala tydligt om Jesus är Skara stifts vision som kommit till under tiden som Åke Bonnier varit biskop. Tillsammansskapet har varit och är en viktig del i hur han ser på arbetet med att bygga kyrka och församling.
- Jag tror och hoppas att jag kommer bli ihågkommen med ordet tillsammans, säger biskop Åke om ordet som kommit att bli hans signum. Jag tar med mig vikten av att vara kyrka tillsammans. Vikten av att vara en Jesuscentrerad kyrka tillsammans.
Vetskapen om att framöver komma närmare barn och barnbarn är något som känns fint och som han längtar efter och han ser fram emot att ta tillvara tiden på ett nytt sätt.
- Någonting som är bra när jag blir pensionär är att jag får kontroll över min egen almanacka, vilket gör att jag kan vara spontan för första gången på 40 år, säger biskop Åke och skrattar.
Biskopsvigd är Åke livet ut även om uppdragen kopplade till stiftet upphör. Dock kommer han ha vissa uppdrag kvar efter att han blivit pensionär – utöver det viktiga uppdraget att vara far och morfar.
-Det gläder mig att jag fortsatt kommer fortsätta mitt engagemang som ordförande i Svenska bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen, säger han.
- Jag hoppas också kunna vikariera lite som församlingspräst när jag är pensionär, tillägger han.
Det är svårt att sammanfatta tolv så händelserika år, som har innehållit så många olika möten och händelser.
- Skulle jag summera min tid som biskop i Skara stift med ett enda ord så skulle det vara Fantastiskt. Nu väntar ett fortsatt äventyr där jag bär med mig så många erfarenheter och utökad kunskap och en glädje in i det nya. Det kommer vara med stor saknad och med en glädjerik förhoppning som jag lägger ner staven i Skara domkyrka 14 september.
Biskop Åke gläder sig över att Ulrica blivit vald till Skara stifts nästa biskop och känner förväntan inför att hon kommer ta upp kräklan efter honom.
-Jag är så glad över att Ulrica Fritzson blir Skara stifts 84e biskop. Det kommer bli hur bra som helst, säger han.
Den största tacksamheten känner han inför alla människor som han mött och alla samtal som förts. Allt som vuxit och gett ringar på vattnet och som visat på goda krafter – i både små och stora sammanhang.
-Tillsammans i allt får fortsätta att ge Jesus äran, säger han och tillägger:
- Vi ses på barrikaderna!