Reflektionen 4 s i påsktiden tema: ”Vägen till livet”
Trösten öppnar vägen till livet
Söndagens evangelieläsning ingår i Jesu avskedstal (Johannesevangeliet kapitel 14-17). Jesus håller ett trösterikt avskedstal. Vid avskedet behöver vi mer tröst än någonsin.
Jesus är en fin psykolog. Han ser och känner lärjungarnas ångest och oro inför framtiden. De behöver tröst. Hela avskedstalet är fyllt av tröst. Trösten tar inte bort smärtan. Den tar inte bort avskedet men den ger tillit till framtiden. Trösten öppnar vägen till livet.
Ord av tröst behöver också vi idag där vi lever. Vi kan vara fångna av oro och missmod. Den fångenskapen behöver vi befrias ifrån. Det görs inte genom befallningar, kom igen, skärp dig. Endast kärleksfull tröst befriar oss till tro på livet, på Gud.
Stig Dagerman skrev 1952: "Om en sak är jag fast övertygad: att människans behov av tröst är omättlig.
Det är ibland så svårt att man inte riktigt vet vart man ska gå härnäst. Stigarna syns inte i mörkret.
Ibland drabbas vi av självanklagelser när vi blickar tillbaka på livet. Tänk om jag valt en annan väg i stället.
Det är lätt att döma med en blick i backspegeln. Men vi tvingas leva framåt, och söka vägen till livet igen.
Jesus ger inte bara tröst han ger också förlåtelsen. Oavsett vad vi bär på, är Guds nåd och kärlek nog för att lyfta av bördan och ge tröst i dess ställe. En tröst som när vi delar den och visar varandra kärlek öppnar vägen till Livet.