Om Norbergs kyrka
Det första som möter den som reser mot Norberg är två byggnader som sträcker sina torn högt upp mot himlen. Den ena är Mimerlaven, vars 64 meter höga hisschakt i betong minner om Norbergs långa historia av järnframställning. Den andra är den 60 meter höga tornspiran på Norbergs kyrka. Mellan de båda byggnaderna finns ett spänningsfält, en koppling mellan dåtid och nutid, det världsliga med det andliga. Där Mimerlaven får symbolisera berättelserna om bergshanteringen, om grunden till den svenska ekonomin, om Engelbrekt Engelbrektsson och industrialismen; så får tornspiran symbolisera samhället och en gemenskap, men kanske mer än någonting annat en berättelse om återuppståndelse.
Norbergs kyrka i dess första skepnad uppfördes sannolikt under 1300-talet, som ett kapell bestående av långhus, vapenhus och sakristia. Under 1400-talet murades valv som ersättning för ett enklare trätak och kyrkan får ett första lägre torn i väster. Ett par hundra år senare, 1608, brinner kyrkan. Återuppståndelsen sker ganska omgående. I slutet av 1600-talet och början av 1700-talet skjuter ett nytt torn på höjden och sakristian byggs ut. Inne i kyrkan finns då såväl en orgel som medeltida helgonbilder. När kyrkan brinner en andra gång har året hunnit bli 1727. En andra återuppståndelse förser kyrkan med ett högre torn och delar av den fasta inredning vi kan skönja än idag, bland annat altarbordet från 1737 och Gustaf Prechts (1698-1763) predikstol från 1740 i högklassig senbarock, samt altartavlan från 1755 i rokoko.
Kyrkorum formas och omformas för att spegla sin samtid. Ibland dröjer sig delar av äldre tiders stilideal kvar, som en liten påminnelse om hur vi människor känt och drömt och tänkt kring skönhet och funktion. Idag präglas Norbergs kyrka interiört av Gustaf Petterssons (1855-1933) omdaning och utbyggnad av 1902-04. Då förlängdes kyrkan i öster och tornet nådde upp till sina nuvarande 60 meter. Innerväggarna försågs med dekormåleri av Edvard August Bergh (1853-1915), färgställningen blev varm och de stora korfönstren fick glasmålningar av Stockholms glasmästeri Neumann & Vogel.
