– Vad händer när nya bilder förenar sig med den gamla kyrkans välvda tak, undrar Maria Koolen Hellmin. Hon prövar och prövar. Vill att samtidens bildspråk ska finna sin plats, bli ett slags nutida kyrkomåleri, som i berättelser och teknik tar vid efter medeltida målningar. Maria Koolen Hellmin är skulptör, van att arbeta med olika material och i stora format. I Sollerö kyrkas stiliga, stillsamma tak, för hon till skikt av bilder som i lager på lager breder ut sig på välvda ytor. I lugn och långsam takt avlöser bilder varandra. Där olika projektioner går omlott uppstår – genom nya konstellationer – hela tiden nya motiv. Det är en bildernas egen kanon, i kyrkans svindlande rum.
Under bar himmel – Underbar himmel är titel på verket. Kanske förnims känslan av sommardag, på rygg i gräset och skyns skönhet, där molnens rörelser bildar ständigt nya mönster. Kanske syns något skrämmande – som i medeltida målningar där det vackra och vardagliga möter djävul och ondska. Maria Koolen Hellmin vill slå an en ton som klingar både ljuvt och kärvt. Under bar himmel blir vi sköra och skyddslösa. Där lever den hemlösa. Där är regn och storm obevekliga. Som en del av verket har Torbjörn Grass format ljudbilder och Jon Nyström har kodat bild och ljud till konstellationer som aldrig återupprepas. Flyktiga, bevingade varelser har landat i kyrkan, på genomsiktliga tavlor. En välkomnar vid kyrkporten, med vingarna rakt upp. Framme vid altaret gör förgängelsen sig påmind – den döda insektskroppen är i sönderfall, men de spröda tunna vingarna är intakta, flygbara. Skönheten är bevarad hos döda insekter. Det tycks som om pärlemorskimret ökar sin lyskraft, konstaterar konstnären. Nära finns tanken att återuppståndelse är möjlig.
Kyrkans lilla kapell har rottrådar långt bort i tiden. Här finns ljuskrona och kista från en äldre kyrkobyggnad – och ett fönster som skapar samband med det spirande livet utanför. Maria Koolen Hellmin ser hur kyrkan, starkt förankrad hos tidigare generationer, öppnar sig för oss som lever nu. Med sin konst – ett vilt och okuvligt gräs – vill hon bryta gränsen mellan inne och ute. Göra kyrkans väggar, tak och golv mindre definitiva. Maria Koolen Hellmins verk finns i offentliga miljöer runt om i Sverige. Hon har också arbetat gränsöverskridande mellan skulptur och koreografi och varit professor i Konstfacks institution för Färg och Form. En lång sjukdomstid, med försvagad fysisk styrka, fick henne att börja fotografera, och i samspel med rummets former blir även bilderna skulpturala.
