Margon Lindberg, Kung Karls kyrka i Kungsör

Margon Lindberg

Lyhört lyssnande är en väg in i konstnärligt arbete för Margon Lindberg. Hon lyssnar in rum och sammanhang, skapar sedan en fredad zon där hon själv kan uttrycka sig. I Sjätte sinnet gör Margon Lindberg lyssnandet fysiskt påtagligt. I Kung Karls kyrka i Kungsör presenterar hon ett helt nytt verk, en stor skulptur formad just som ett öra.

– Här finns ett underbart sidorum där ljus sällsamt strömmar in från tre väderstreck. Mitt i sommarens generösa ljus, får örat ta plats. Vi kan alla lyssna genom det – och viska i det, säger Margon Lindberg.

– Det är en allmängiltig tanke att människan behöver öppna öronen, höra sig för och tänka efter, innan hon börjar tala.

I vår tid, med starka inslag av fake news, blir Margon Lindbergs budskap högaktuellt. Det är också bibliskt. Ordspråksboken manar oss att lyssna noggrant och låta förnuft och omdöme vägleda slutsatserna: ”... hör på min vishet och lyssna till min insikt, så att du vinnlägger dig om klokhet och kunskap får prägla dina ord.”

Margon Lindberg arbetar i stort format, med skulpturer som vi besökare välkomnas att komma nära, även ta på. Örat är skapat av terrakotta – bränd men oglaserad lera, främst från Bältarbo anrika tegelbruk i Hedemora.

– Bältarboleran har en ton och en doft som inte finns i lera från andra platser, säger konstnären. Den ger karaktär av hud och doftar blommigt gott. Kanske bär leran en klang av havet som efter den tunga inlandsisen sträckte sig över Mellansverige.

Bältarbo tegelbruk är ett prisbelönt industriminne, i kyrkliga kretsar känt för att med 1700-talsmässiga metoder ha tillverkat stortegel till återuppbyggnaden av Katarina kyrka i Stockholm.

Nu inbjuder Margon Lindberg oss att via örat lyssna till andras röster – och att viskande ställa frågor om livet självt. Kanske hör vi berättelser och böner som från tre sekel dröjer kvar i kyrkan. Kanske vill vi både fråga och önska. Konstnären själv sänder ofta ett tack ut i världsalltet. Själv är hon född i just Kungsör och Sjätte sinnet blir därmed en återkomst till barndomsbygden.

Kung Karls kyrka

Med örat mot historien

Det är svårt att inte prata arkitektur, när man pratar om Kung Karls kyrka i Kungsör. Att beskriva arkitekturen är nästan som att skriva musik.

Kung Karls kyrka är en oktagonal centralkyrka med kvadratiska kors-armar i varje väderstreck. Sockeln består av sandstenskvadrar i roslagssten. De slätputsade rosa fasadytorna avgränsas på var sida av ljusgråa lisener, som ett slags rytmisk inramning till de rektangulära, något indragna fönstren på bottenvåningen och mezzaninvåningens runda dito. Upptill avslutas fasaden av en bred profilerad gesims med dekor av tandsnitt. Byggnadens resning accentueras av korsarmarnas rundbågiga fönsterinfattade gavelfält och takkupolens avslutande lanternin.

Kyrkan uppförs under 1690-talet och står färdig år 1700. Arkitekt är Nicodemus Tessin d.y. Byggnadsmässigt tar kyrkan spjärn i Andrea Palladios Villa Rotonda (1566-1591), men också i Tessin d.ä:s ritningar över centralkyrkor. Sin syster har hon dock i Trefaldighetskyrkan i Karlskrona som Tessin d.y. arbetade med samtidigt som Kung Karl. Interiören blir den musikaliska refrängen. Under kupolen, vars ljusöppning för tanken till Roms Pantheon, badar bänkhav, predikstol och altaruppsats i det himmelska ljuset. Tidens främsta konstnärer och bildhuggare har lagt sin hand vid Tessins ritningar.

Karl XI var i allra högsta grad delaktig i bygget. Inte bara för att platsen låg honom varmt om hjärtat, utan också för att kyrkobyggnaden framstod som själva essensen av den struktur och ordning han ville driva igenom och som radikalt skulle omforma hela statsapparaten. Centralt, under det himmelska ljuset, staten, vilken omsluts på alla sidor av samhällets likformiga grenar. Inte minst kan kyrkobygget symbolisera den form och enhet i gudstjänstordningen som kungen ville genomdriva med 1686 års kyrkolag. Med kyrkolagen kom inte bara krav på prästerskapets husförhör och att föra bok över födda, döda och vigda, utan också en gudstjänst där statens närvaro gjorde sig hörd genom uppläsandet av statens kungörelser från predikstolen. Om reformationen blev Ordets genombrott, blev kyrkolagen lyssnandets.

Arkitekturen är som musik, ett taktfast trummande, basnoter och överstämma. Lyssna!