Selångers kyrka

Selångers kyrka anno 1781 Selånger omnämns första gången 1314, men säkert är att församlingen är av långt äldre datum. Sundsvalls stad är, trots sina stolta traditioner, ganska ny och lydde under Selånger ända fram till 1822.

I Selångers församling finns det i dag tre kyrkor och en kyrkoruin. I den äldsta delen av församlingen, Kungsnäs, vid kyrkogården ligger Ruinen efter Selångers första kyrka. De äldsta delarna är från sent 1100-tal till tidigt 1200-tal.

Selånger kyrka började byggas ca år 1780. Arbetet leddes av J. Chr Loell, som först lät täcka kyrkan med tegelvalv. Man fruktade emellertid att dessa skulle störta in och ersatte dem snart med tunnvalv i trä. Liksom i många andra gråstenskyrkor är fönster och dörrar i Selångers kyrka omfattade av tegel.
Själva byggnaden utgörs av långhus, västtorn och sakristia i öster. Långhuset bryts upp av 5 rundbågiga fönster på norrsidan, 4 på sydsidan samt 3 på östfasaden.
Huvudportalen ligger på långhusets sydsida. Andra ingångar finns i tornet och på sakristians norra sida. Det inre taket består av tunnvalv i trä och tegel, taket indelas av gördelbågar vilka stödjer sig på pilastrar i väggarna.
Kyrkans predikstol, som är utförd med förgylld ornamentering av bildhuggaren Olof Berggren från Borgsjö, är tillverkad 1790.

Bland prydnaderna i kyrkan lägger man märke till Eric Teets begravningsvapen, ett praktullt barockarbete, det enda i sitt slag i Medelpad.
Överst ses ett hjorthuvud som vilar på en månskära. Därunder ses en hjälm med nedfällt visir, vilande på ett praktullt sirat bröstharnesk.
Den orangeröda sköldens övre del har tre sexuddiga stjärnor och därunder, på en mönstrad orientalisk grund, ett andreaskors.
Längst ner en kartusch med text, som berättar om kunglig majestäts troman och häradshövding över Medelpad Erich Theet (namnet stavas litet olika i olika sammanhang) som föddes 1646 och saligen insomnade 1693.
Och allt detta är inklätt i ett praktullt broskverk med mäktiga blad.
På vänstra sidan är en värja instucken.