Granloholms kyrka

Granloholms kyrka anno 1993. Tacksägelsedagen den 10 oktober 1993 invigdes den fjärde kyrkan i Selångers församling.

Den äldsta kyrkan i församlingen, nu ruinkyrka, är från sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal. Huvudkyrkan, som ligger i Kungsnäs, invigdes 1781. Dryga 200 år senare, 1982, invigs församlingens tredje kyrka, belägen i Granlo. Tacksägelsedagen 1993, drygt 790 år efter att den första kyrkan i församlingen byggdes, tas så Granloholms kyrka i bruk. Invigningen förrättades av Härnösands stift dåvarande biskop, Karl-Johan Tyrberg.

Att bygga en kyrka är något helt speciellt. Det har alla upplevt som har haft del i bygget. Arkitektkontoret AoT (tidigare Riksbyggen), som av Sundsvalls kommun fick uppdraget att projektera och samordna byggnadsplanen för Granloholms centrum, fick också Selångers församlings uppdrag att rita och projektera Granloholms kyrka.

Selångers församling var mån om att kyrkan skulle harmonisera med övrig bebyggelse i Granloholms centrum. Önskemålet var att kyrkans yttre arkitektur skulle understryka enheten och närheten till församlingsborna i Granloholm, men samtidigt skulle kyrkan tillföra Granloholm något nytt och vackert. Kyrkan skulle vara en inbjudan till gemenskap, glädje och gudstjänst.

Arkitekt Karin von Zeipel har tillsammans med sina medarbetare på ett mycket förtjänstfullt sätt lyckats gestalta detta i Granloholms kyrka. Betraktaren kan lägga märke till hur fint kyrkan genom sin färg och form förenar bostadshusen på kullen i väster med de allmänna lokalerna i öster.

Inredningsgruppen i Sundsvall, med inredningsarkitekt Bertil Harström och medarbetare, har gett kyrkan en varm, gedigen och vacker inredning. Församlingen har ställt höga miljökrav på material och byggnadssätt. Detta märks tydligt vid valet av färg. Genomgående har bivaxlasyrfärg använts. Det är en gammal och beprövad färg som är helt miljövänlig, men är ändå ny inom modern byggnation. Färgen kräver en annan hänsyn vid målningen, måste målas ”vått i vått”, vilket också kräver en annan uppläggning av byggandet i övrigt. Men resultatet har blivit fantastiskt.

Korset på kyrkans tak vittnar om den kristna tron. Korset står på en sfär, för att symbolisera att Granloholms kyrka är inlemmad i Kristi kyrka på jorden. Vid invigningen bad biskopen i nattvardsbönen: ”Himmelske Fader, gör din kyrka till ett enhetens tecken, så att världen kan tro.”

Det första som möter besökaren är porten in till kyrkans förgård. Porten har järngrindar och i grindarnas smide ser besökaren Selångers församlings sigill. Porten och den omgivande kyrkomuren vill också markera steget in på helig mark. Förgården kan även fungera som ett rastställe i Granloholms centrum, ett rastställe som inbjuder till vila och gemenskap när besökaren kliver in genom dörrarna kommer han eller hon in till ett kyrktorg. Ett torg som är tänkt att fungera som en mötesplats och som ett ”vägskäl”.

Den idémässiga grunden vid byggandet och planerandet av Granloholms kyrka var Psalm 236 i den svenska psalmboken: Guds källa har vatten tillfyllest, en gåva av strömmande liv.

Redan på kyrktorget kan man se att denna psalm har varit vägledande vid utsmyckningen av kyrkan. Mitt i den torra muren kan besökaren se "spåren av Mose stav" som omtalas i 2 Mos. 17:1-7 "av strömmarna blommar det torra, de räcker för alla som ber" sjunger vi i andra versen på psalm 236. Vid den torra muren spirar och grönskar levande växter som ett vittne om det livgivande strömmande vattnet. Sprickan i klippan tecknar ett kors, Kristuskorset.

På kyrktorget finns också en ljusbärare. Det är en gåva från AoT och inredningsgruppen i Sundsvall. Ljusbäraren är designad av arkitekt Karin Zeipel och inredningsarkitekt Bertil Harström. Den består av en skiva som bärs upp av ett träfundament. Skivan med dess "grundpelare" vill symbolisera Gamla Testamentets världsbild med jorden som en platt skiva vilande på grundpelare i urhavet med himlen med sol, måne och stjärnor spänd som en tältduk över jorden. På skivan ligger ett klot symboliserande nutidens världsbild.

Ovanför ljusbäraren finns en triptyk av konstnären Mats de Vahl. Triptyken är en gåva av SIAB. Som ett altarskåp slår konstverket upp sina dörrar och låter oss ana livets och evighetens port.

När besökaren öppnar dörren till kyrkan möts han eller hon av en ovanlig kyrka i färg och form. Med hjälp av två blockväggar kan kyrkan "växa" ut i de två församlingssalarna. Den lila färgen som är närmast golvet är lidandets, men också förberedelsens färg. Den lila färgen övergår i allt mera blått ju högre besökaren lyfter blicken och låter besökaren blicka in i evighetens blå färg. Allra högst upp i kyrkans västra del övergår den blå färgen i renhetens, glädjens och festens vita färg. Den vita färgen omger det lilla rosettfönster i väster som symboliserar den heliga staden på berget, det nya Jerusalem, himmelriket.

Kyrkfönstren i Granloholms kyrka är inte bara vackra. De har också ett budskap med många djup. Betraktaren inbjuds till meditation. Korfönstren i öster bildar ett kors - kärlekens tecken - segertecknet över det onda, över synd och död. Dagsljuset bryts i fönstrens färgskala och återspeglas i kyrkans mycket vackra takkronor. Hela kyrkan fylls av det levande vattnets och evighetens blå färg. Kyrkfönstren i kyrkan är med sina glasmålningar inte bara ovanligt vackra. I moderna svenska kyrkor är det ovanligt med färgade kyrkfönster. Vi måste gå till våra gamla kyrkor för att hitta något liknande.