Claes Claesson är kanske den trognaste besökaren som firar gudstjänst i Svenska Kyrkan, SF. Hans vackra villa med en prunkande och välansad trädgård är strategiskt välbelägen i Millbrae nära SFO. Han missar aldrig en svensk gudstjänst i San Francisco eller Los Altos. Han är även medlem i Peninsula Covenant Church - grundad av svenska invandrare som liksom han själv hade rötter i svenska frikyrkan.

Claes, 85, verkar tillbakadragen när man först möter honom, men är utåtriktad, skärpt, och drar sig aldrig för att tala med nykomlingar. Han är en pedantisk och skicklig bilförare med skarpa ögon och gott omdöme.

Han blev änkeman för några år sedan men bor inte långt från sin son i Millbrae och dotter i Santa Cruz. En annan dotter bor i Sverige. Han har daglig kontakt med sina barn och hjälper till dagligen med upphämtning av sin dotterdotter från förskolan.

Vi ställde några frågor till Claes.

Berätta om din uppväxt i Sverige.

När jag var tre år bröt kriget ut. Min far hade tagit över en lanthandel 1931. Min mor var barnmorska. Barn föddes hemma i stugorna. Flera var mycket fattiga. Min mor fick ta med någon filt att lägga det nyfödda barnet på. Ofta ringde dörrklockan mitt i natten. En bonde stod utanför dörren med häst med släde eller vagn. Eljest fick min mor ta barnmorskeväskan på sin cykel eller sparkstötting. Nu var det dags..

1939 började kristiden. Bussen, mjölkbilen, taxi körde med gengas. Framställdes av björkved. Bilägare fick ta av däcken för vidarebefordran till rikets försvar. Min far blev ansvarig för Kristidsnämnden. Dela ut kuponger på nästan allt. Snus och tobak såg ut att vara det viktigaste.

Röda Korset var aktiva i socknen. År 1944 kom många barn från det krigshärjade Finland. Röda Korset hade ansvaret. Det var familjer som öppnade upp sina hem. Unto Viskari kom till oss.

Rubrikernas Man

Min far var 59 år när han tog körkort och köpte en 1936 Chevy. Far hade uppenbara problem att köra bil även om han hade körkort. Jag tog över som chaufför. Det jäste i massan. Missionsförbundaren skulle ha bättre vett. Polisen kom. Far fick böta 375:- kr. Jag var minderårig. Fick inte böta. Nar jag fyllt 15 år fick jag betala böterna själv. Inställa mig i tinget. Domaren: Varför kör du bil?

-”En säkerhetsfråga. Jag kör bättre än far.” Mitt uttalande skapade stor rubrik i Ulricehamns Tidning. Mer böter. Idén att flytta till USA föddes. Där fick man ro i själen och köra bil lagligt när man var 16 år. Under tiden jag utförde den olovliga bilkörningen var min 1 ½ år äldre bror med som passagerare.

Efter några år hade du ju inte bara körkort utan också flygcertifikat vilket var ovanligt i den svenska landsbygden. Berätta!

”Ja, jag hade stark tillit till mig själv även om jag var äventyrslysten!

Detta var kanske min första affärsidé. Jag var 20 år och brukade hyra ett plan för 86 kronor / per timme och i den fick passagerarna betala 25 kronor var.”

Berätta om när du träffade den svenske Guvernören från Montana.

”Hugo Aronsson var bondsonen från Västergötland som anlänt i USA 1911 och etablerade sig snabbt inom oljeborrningsbranchen och valdes till guvernör i Montana 1952. När han kom på besök i Ulricehamn drog han en stor publik inklusive stadsfullmäktige, så framträdandet var planerat att äga rum i församlingens rymliga sommarhem vid sjön Åsunden. Det var fullsatt i de tätt placerade stolsraderna och ståplatserna längst bak. Guvernören var storvuxen och de andra politiska tungviktarna satt på estraden som hade en klen konstruktion från krigsåren.

Mitt under guvernörens tal hördes ett kraftigt brak i högtalarna när golvet brakade sönder och sjönk flera decimeter. Rubriken i lokaltidningen bekräftade att ”guvernören visserligen gjort braksuccé men att ingen skadats. ”

Hur klarade du dig efter ankomsten till USA utan att tala Engelska

"Min första resa var 1964. Det var svårt. Tvingades söka kontakt med svensktalande. Jag led av underlägsenhetskomplex. Gjorde mitt bästa. Försökte lära några ord varje dag. I min 7-åriga skola var det övervägande rackartyg som gällde. I Chicago sökte jag upp Ragnar Benson. Svensk, stor byggnadsfirma. Älskade tydligen Sverige, kom ofta på besök med en delegation av svenskamerikanare. Stora tidningsrubriker! Byggnadsmaskiner, telefoner var hans stora affärsintressen. Jag sökte upp honom på hans kontor i Chicago. -Har du jobb för mig? -Inte nu. Kom tillbaka till våren. Tala med förman Karlsson. Han är från Halmstad. Det blev ett jobb på Standard Projecktor i stället. Förman från Bjarnum.

Jag åkte tillbaka till Sverige där min fästmö väntade på mig. Hon var norrländska och hade blivit chef för ålderdomshemmet på min hemort. Vi gifte oss 1967 och flyttade senare tillsammans till USA 1974. Vi körde bil från New York till L.A. och sedan till San Francisco och jag fick jobb på en mekanisk verkstad i Belmont som startats av en svensk.

Idén att starta eget var jag född med. Efter orealistiska drömmar som gav visdom beslöt jag mig 1978 att starta min egen mekaniska verkstad. Tog lån på huset. Hyrde 880 sq.ft.i en ny industribyggnad i San Carlos. Köpte manuella maskiner. Och 1992 efter graduation i Highscool började min son Steven jobba för mig. Nya datorstyrda maskiner inköptes. Steven lärde sig snabbt programmering. JC&C Machining Inc. är namnet på firman. Steven köpte den 2004. Köpte en industribyggnad i Hayward 2016. Fem anställda idag.

När fick du kontakt med Svenska Kyrkan i SF?

1974 började jag gå mer regelbundet i Svenska Kyrkan på Hyde.

Leif Eliasson var präst. Den äldre Älvsnabben gjorde sitt sista S.F. besök. Jag körde sightseeing med fyra av besättningen. Genom åren har jag träffat många trevliga människor i kyrkan. Nu senast Mary Philipsson. Hon var född på en farm i Minnesota. Mjölkade tio kor. Förmodligen den enda präst i Svenska kyrkan som kan mjölka kor. När Mary predikade upplevde jag att det kom från ett kärleksfullt Hjärta.

Hur har pandemin påverkat dig?

”Det har varit en utmaning. Ett par månaden efter nedstängningen i fjol våras förlorade jag min närmaste vän. Vi var båda änkemän och brukade träffas för en enkel lunch hemma hos mig. Och utan förvarning hade han bara lämnat denna världen. Senare kom det fram att han somnat i solen vid en offentlig swimmingpool. När han vaknade upp befann han sig i en ambulans på väg till sjukhuset. Vad hade hänt i hans hjärna? Han berättade aldrig detta för mig. Ingen vet men jag saknar honom ofantligt.

Jag har fått lära mig sociala medier och deltaga i zoommöten. Dessbättre kan vi nu fira gudstjänster igen! Vi ser också fram mot ankomsten av vår präst Joakim Schröder.”