Svenska Flaggans Dag firades i juni med vacker körsång av Zaida Singers och ett lysande tal av Generalkonsul Barbro Osher. Vid det magnifika kaffebordet träffade vi Liza Piroska från konsulatet som är medlem i vår kyrka och vars mamma varit kyrkoherde i flera Stockholms församlingar. Liza har jobbat på konsulatet i många år och blivit Vice konsul. Vi fortsatte vårt samtal när kyrkan öppnades efter sommaren. Jag ställde några frågor:
Hur länge har du varit i SF och hur fick du jobbet på konsulatet? Vad gjorde du tidigare?
Jag är utbildad socionom och har bott i Kalifornien i ungefär 30 år. Jag hade en kusin som bodde i Kalifornien. Jag reste mellan Europa och USA i många år så det är svårt att sätta ett datum på när jag verkligen flyttade hit. Under tiden jag studerade vid Stockholms Universitet, skrev jag en uppsats och tillbringade tid i Berkeley.
År 2003 började jag arbeta på konsulatet i San Francisco. Jag arbetade tidigare som socionom med våld i nära relationer. Jag hjälpte till att implementera den första “domestic violence unit” på Oakland Police department, bland annat. I flera år samarbetade jag i nära kontakt med polis, åklagare, kvinnoorganisationer med fokus på att förhindra våld i nära relationer samt sträva efter den bästa lösningen för de som har drabbats av trauma.
Mycket av mitt arbete var att övervaka hur dessa ärenden hanterades i "the California Court System". Den erfarenheten har hjälpt mig mycket i mitt arbete på konsulatet. Många svenskar som reser till USA och hamnar i knipa eller utsätts för brott har ofta ingen aning om hur systemet fungerar här. Den kunskapen kommer till nytta när jag informerar och assisterar utsatta svenskar.
Var växte du upp? Berätta om din familj. Ditt familjenamn har ju anknytning till en av Ungerns mest kända konstnärer - släkt?
Jag växte upp i Stockholm med min bror och mina föräldrar. Pappa, som kom från Ungern, var ungersk mästare i skidåkning, han tävlande i olympiaden, världscupen med mera. Han blev sedan civilingenjör och arbetade med kärnkraftavfall på Vattenfall i många år. Tyvärr gick han bort förra året. Mamma var lärare och skolade sedan om sig till präst. Hon arbetade som präst och kyrkoherde i flera församlingar i Stockholmsområdet. Idag är hon pensionerad med hoppar in lite då och då och förrättar begravningar, bröllop och dop.
Stefan, min bror, bor i Täby med sin sambo och två barn. Han gick i pappas fotspår och arbetar som civilingenjör på Vattenfall.
Stockholm och SF är ju två av två av världens vackraste städer och jag har ca 20 år i vardera. Båda har ju attraktiva lägen vid vatten och broar, och kända för teknisk innovation och kultur. Barbro brukar säga att de senaste decennierna blivit den verkliga guld åldern för Bay Area. Hur trivs du här efter din omplantering? Vad har du fått smak för?
Jag trivs enormt bra i San Francisco. Det är mycket jag uppskattar, men främst är det nog vädret, öppenheten, havet och naturen. Sedan gillar jag också att staden är promenadvänlig. På helgerna gör jag mycket utflykter med mina vänner. Jag besöker vinlandet ofta och älskar att hajka. Jag har ett stort intresse för matlagning och uppskattar god mat. Restaurangutbudet i San Francisco är ju fantastiskt.
Svensk kolonin här är ju många organisationer och långa traditioner. Vi är imponerade att du blivit medlem i Svenska kyrkan. Hur ser du på kyrkans roll under och efter pandemin?
Kyrkan har en enorm stor roll i mitt arbete. Det är där svenskar kan få stöd, känna trygghet och lugn. Jag har haft ett gott sammarbete med alla präster under årens lopp. I flera av mina konsulära ärenden har kyrkan varit involverad och ställt upp med logi, mat och samtal med utsatta svenskar.
Kyrkan har också varit ovärdelig när det gäller svenska fångar i Kalifornien. Det är ett tungt jobb att ansvara för fångar som ofta är utsatta, rädda och har en oviss framtid. Där har kyrkan hjälpt mig mycket med att ställa upp med fängelsebesök och samtal. Konsulatet har ju en mer saklig roll i dessa ärenden och kan inte fylla behovet av emotionell trygghet på samma sätt som kyrkan kan. Det är så naturligt för mig att kontakta och samarbeta med kyrkan eftersom jag växte upp med en mamma som är präst och är lika socialt medveten som jag är.