Hans och Viveka Hernberg: Svenska Kyrkans Ambassadörer i Los Angeles Med Hela USA Som Arbetsfält under Pandemin

Intervju av Karl Mettinger

Hur mår ni båda som ensam svensk prästfamilj i hela USA under senaste året när pandemin härjat som värst?
 
Det har varit otroligt lärorikt, men också väldigt påfrestande i många lägen. Vi har gjort så gott vi kunnat och försökt att hålla igång så mycket som möjligt. Väldigt mycket kris- och sorgesamtal har det varit. Svårt att inte ha kunnat resa hem till våra barn och barnbarn men tur att det finns FaceTime - det har underlättat det hela.
 
Du Hans har ju en spännande bakgrund som bland annat rockmusiker, berätta mer om din uppväxt och utveckling. Hur kom det sig att du blev diakon i Storkyrkan och sedan präst i Botkyrka och fängelsepräst?
 
Jag växte upp på en bruksort och antingen blev man bandyspelare eller musiker. Vi hade en slogan när jag växte upp, ”är du liten och klen får du gå till frälsningsarmén, är du stor och stark får du gå till folketspark". Jag gick från att vara stenhård ateist till att bli en hängiven Jesus anhängare när jag var 30 år och fick då en kallelse till att bli diakon.
 
Jag fick också en profetisk uppmaning i en pingst örsamling i Alfta att jag skulle bli diakon på ”plattan” (Sergels Torg) och den ligger ju i Stockholms domkyrkoförsamling. När jag väl var färdigutbildad, så ringde man från domkyrkan och frågade om jag ville börja jobba på plattan som diakon så det profetiska tilltalet slog in och jag blev kvar där i 12 år för att jobba med hemlösa och missbrukare.
 
Hur och var träffade du Viveca och vad har hon betytt för dig under arbetet i Sverige och de senaste tre åren i USA?
 
Viveca har betytt allt för mig och vi är ett dunderteam. Hur vi träffades är en jätte lång historia. Den korta är att vi bestämde oss för att gifta oss efter 35 minuter och det har hållit i 20 år
 
Viveca, hur fick du jobbet som terapeut i Klara kyrka och hur har din långa erfarenhet kommit till användning under åren i San Pedro / LA?
 
Jag började som diakoniassistent i Klara kyrka och blev sedan rektor / ansvarig för en folkhögskoleutbildning i Klara kyrka. Under tiden kom en kallelse att jag skulle utbilda mig och det gjorde jag i Danmark medan jag jobbade. Där blev jag kristen ”counsler” och terapeut. Mina år i Klara och mina erfarenheter har varit otroligt viktiga under dessa år som vi varit här speciellt nu under pandemin eftersom många mått väldigt dåligt och då har min utbildning och mina erfarenheter kommit väl till hands
.
Hur ser ni på kyrkans roll under pandemin och hur kan vi samverka med andra svenska organisationer och Norska sjömanskyrkorna?
 
Vi har kommit tajtare tillsammans och insett att vi behöver varandra mycket mer. Speciellt norrmännen har kommit oss väldigt nära och vi känner oss som en familj med dem. Det var väldigt mycket lärdomar under resan och vi har vuxit tillsammans. Vi har också kommit nära Handelskammaren och konsulatet. Jag Viveka är med i Sweas styrelse i LA och vi har också kommit närmare och insett att vi behöver göra gemensamma insatser speciellt när krisen händer. Vi lägger en grund nu för ett gott samarbete i framtiden där vi kan verka för det bästa med tron som ett ankare.
 
Framtids planer och drömmar?
 
Framtidsplaner är att få ihop vårt arbete och lämna någonting bra efter oss som är bestående och kan ge människor hopp och gemenskap. Inte bara i svåra tider utan även i goda tider.