Vi behöver läsa och sjunga om en kärlek

Nyhet Publicerad

Påsken handlar då om tron på en morgondag. Påsken är hoppet om livets seger över döden här och nu. Påsken är kärlekens händer som stöder, bär och hjälper i ord och handling. 

Med rätt förstått och tolkat så handlar påskens uppståndelsebudskap om vårt nu och våra liv samt den värld vi lever i.

Det finns all anledning för oss att på nytt reflektera över vår samtid. Samtidigt som vi har gjort det tidigare många gånger under de senaste fyra åren. 20-talets inledning blev väldigt dramatisk. De två första åren präglades av pandemin. Det innebar isolering, död, sorg och uteblivna upplevelser. Å andra sidan fick vi nya erfarenheter genom att vara hemma och umgås på ett annat sätt i det lilla sammanhanget.

Pandemin avlöstes av det aggressiva anfallet på Ukraina. Den ryska krigsmakten försökte med alla till buds stående medel invadera och ta över ett annat land. Det blev krig mitt i Europa. Det uppkom nya flyktingströmmar. De skandinaviska länderna rustar nu för beredskap och krig. Vi har fått en försvarsdebatt som fört Sverige in i Nato. Allting har förändrats väldigt snabbt. Den värld som en gång tycktes öppen för nya upplevelser genom resor och handel har blivit stängd. Många av oss känner rädsla inför framtiden.

Till detta kommer den ohyggliga konflikten i det heliga landet med oerhörda konsekvenser för människor på Gazaremsan. Det känns otryggt i och kring Taiwan. Och så här skulle jag kunna fortsätta och måla tillvaron i mörka och dystra färger…

Som människor känner vi oss små inför allt det som sker eller uppgivna eller rent av cyniska. Att i detta sammanhang tala om påsk och påskens glädje samt uppståndelsens budskap kan förefalla världsfrånvänt och till och med naivt.
Med rätt förstått och tolkat så handlar påskens uppståndelsebudskap om vårt nu och våra liv samt den värld vi lever i.

Mer än någonsin behöver vi i den värld vi lever höra om kyrkans trotsiga budskap om liv och hopp. Vi behöver läsa om och sjunga om en kärlek som bär genom lidande och död fram till morgonens starka ljus vid den tomma graven.
Vi behöver få tro på livet. Krig, död och nöd är inte något som kommer få ha sista ordet. Det är kyrkans påskbudskap

Gud uttalade sitt ”varde ljus” och allting skapades. Gudsordet blev människa i Jesus vid jul. Och löftesordet om en seger över allt ont uttalades och förverkligades i och med Jesus död och uppståndelse vid påsk. 

Mer än någonsin måste vi därför förkunna och berätta samt tro på det hopp som påsken vill berätta om, nämligen att där alla såg ett slut där tog en fantastisk ny början vid.

I en psalm i Psalmboken, nämligen 154, så står det:
Dina händer är fulla av blommor; 
vem var det du tänkte att ge dem till? 
Mina blommor var tänkta för Kristi grav. 
Men han fanns ej där 
och hans grav är tom.

Därför sjunger vi påskens glada sånger. Graven var tom där Jesus låg och han lever nu berättar Bibeln. Därför är vi glada mitt i en värld som blöder. 
Vi har fått förstå, att trots allt som hotar oss, så har vårt liv en mening och mörkret fylls med liv och ljus.

Jesus uppstånden är du ibland oss. 

Du som lever, lider på jorden nu. 
Våra ögon är till för att se dig. 
Forma våra händer till tjänst och bön.

Jag menar att kyrkans budskap om Jesus uppståndelse är ett budskap som hjälper oss att med tillförsikt arbeta för en bättre värld där vi alla kan leva sida vid sida. Den visionen kommer ur påskens högtid och fest. Det är inte svårt att måla tillvaron i mörka och dystra färger. Och vi känner oss små inför allt det som sker eller uppgivna eller rent av cyniska. 

Påsken handlar då om tron på en morgondag. Påsken är hoppet om livets seger över döden här och nu. Påsken är kärlekens händer som stöder, bär och hjälper i ord och handling. 

Därför vill jag och kan jag säga år 2024 igen: 
Glad påsk!

Lars Viper, kykoherde