Steg åt rätt håll

Lars Viper är kyrkoherde i Saltsjöbadens församling.
–Vi kommer att fortsätta med vårt nyligen återupptagna gudstjänstliv. Det är vår stora glädje att gudstjänsterna finns som något grundläggande, även om det blir i en mindre omfattning. Körerna kommer att repetera, men det blir i mindre grupper utomhus och i större bra ventilerade rum inne.
–Vi hade hoppats att hösten skulle bli annorlunda, när vi stängde ner helt i samband med påsken. Då tänkte vi att det skulle bli bättre till sommaren och att vi skulle kunna köra för full fart igen.
–I själva verket kom inte vändpunkten vid midsommar. Istället har det stått stilla. Vi är många som bär på en frustration över att den här svåra situationen fortsätter. Det viktiga är att vi tänker till och påminner oss om att vi befinner oss i en pandemi som är väldigt allvarlig och att COVID-19 skördat liv. Vi kommer att få leva med det här under hösten, troligen in i advent och jul också, säger Lars Viper.
–Pandemin har lett till mänsklig tragedi med död, sorg och isolering. Vi måste vara försiktiga och inte ha samlingar i våra lokaler som vi brukar. Det är tufft för många av våra frivilliga och kyrkvärdar som är äldre. Det handlar om biologi. Ju äldre man är desto sämre förutsättningar har man att stå emot sjukdomen. Det gäller att ändå hitta sätt att bryta isoleringen. Vi kan till exempel inte ha tisdagsluncher i höst. Istället blir det olika samlingar med program i kyrkan med fysisk distans till varandra. Vi får inte gå runt på äldreboendena som tidigare, men kanske kan vi sjunga utanför dem vid något tillfälle. Vi fortsätter också att vara synliga genom att vara på Tippen.
–Något vi tar med oss in i hösten är att vi måste jobba mer interaktivt. Under våren har vi börjat arbeta med utbildning av äldre i Zoom, ett system för att mötas via videokonferenser. Vi kommer fortsätta kommunicera med Saltaren och via digitala medier, som med helgmålsbönerna. Jag tycker det är fantastiskt att vi börjat jobba med teknik på ett sätt som vi aldrig gjort tidigare. Det är något vi måste bli duktiga på och bekväma med.
–Jag tror att vi kommer att vara mycket försiktiga framöver och inte vara lika glada och villiga att ta i varandra och hälsa i hand. Det har skett en förändring av mönstren. Jag hoppas att vi efter detta förstår att det går att ha goda, bra och enkla former för gudstjänst, dop och begravning. Kyrkohandboken ger ett väldigt stort utrymme och nästan allting går att ha på många olika sätt, som blir personligt.

Trots inställda gudstjänster i kyrkorna under pandemin, har ändå kyrkorna varit öppna för besökare som vill stanna upp för att tända ljus, meditera eller be. Uppenbarelse- kyrkan har också varit öppen.
–Jag tror det varit väldigt viktig med öppna kyrkor. Kyrkan finns kvar oavsett allt det här som händer nu. Jag kan gå in och känna att många varit där före mig och att det är många som kommer efter mig. Det inger en väldig trygghet.
–Vi har haft kyrkan öppen för bön och det finns en förbönsbok som många skriver i. Bönen har fått en förnyad aktualitet som gudstjänst. När man inte kan leva gudstjänstlivet får det bli bönelivet, som är gudstjänst. Det är en spännande tanke och vi har gått tillbaka till ett urkristet sammanhang med husförsamlingar. Vi har tagit ett eget ansvar för vårt andliga liv.

Lars Viper tillträdde sin tjänst som kyrkoherde bara någon vecka innan de första rapporterna om coronaviruset. Den första tiden i församlingen blev inte riktigt vad han förväntat sig.
–Det var nog det märkligaste jag varit med om i hela mitt liv. Först en fantastisk dag i kyrkan när jag tillträdde som kyrkoherde och sedan fick jag vara med om att bomma igen hela verksamheten.

Mycket talar för att världen kommer att få leva med coronapandemin länge än. Begränsningar, restriktioner och anpassningar kommer att behövas för att ändå få livet att fungera.
–Egentligen är ordet social distans dumt. Det handlar ju om fysisk distans. Som kyrka ska vi inte vara socialt distanserade till varandra, bara fysiskt. Vi får försöka bry oss om varandra på nya sätt. Det är väldigt viktigt. I spåren av pandemin följer ensamhet. Det finns människor som är väldigt rädda och de måste inkluderas. När vi inte kan vara tillsammans måste vi stötta varandra på distans, avslutar Lars Viper.