I vår har du chans att sjunga ”klassisk” gospel i pop-up kören ”Gospel i Saltis” under ledning av Lasse Axelsson.
– Mitt mål är att man vid varje tillfälle ska kunna gå därifrån och känna, ”vad roligt att jag fick vara med idag”, säger Lasse Axelsson.
Kören kommer att öva fyra måndagskvällar i mars för att sedan medverka under gospelmässan i Uppenbarelsekyrkan på Palmsöndagen den 5 april.
Vad krävs för att man ska få vara med och sjunga i pop-up kören?
– Vem som helst kan vara med, oavsett ålder. Jag har stor vana att leda sångare mellan 10 och 90 år. Det kan till exempel vara ett bra tillfälle för barn och föräldrar att komma och sjunga tillsammans. Vid varje tillfälle har vi åtminstone en enkel låt där man kan fokusera på känslan, som är så stark i gospeln, och inte behöver tänka på om man sjunger rätt stämma. När vi sedan samlas för att sjunga på gospelmässan den 5 april kommer det att bli en utmaning för dem som är vana, men också välkomnande och lättillgängligt för dem som är lite mer ovana sångare.
Vad är det som gör gospelmusiken speciell?
– Jag läste en recension av en gospelskiva i Dagens Nyheter. Där stod det att musiken var ”traditionell och trösterik för mörka tider”. Det tycker jag är en bra beskrivning. Gospeln har ju sina rötter i mörka tider av slaveri, förtryck och i medborgarrättsrörelsens kamp på 60-talet. Samtidigt är det musik som är otroligt glad utan att vara glättig. I gospeln finns en berättelse och en sinnesstämning som gör den hoppfull. Man får sjunga gospel även när man har det jobbigt. Är man inte glad när man kommer är man det oftast när man går. Texterna är mycket viktiga och ger en tyngd åt gospeln. De är sammanvävda med musiken på ett sätt som gör att de inte går att ta bort utan att det upphör att vara gospel.
Hur står sig gospeln som musikform idag?
– Det sjungs mycket gospel idag. Jag vet inte om den växer hela tiden, men den är i alla fall livskraftig. I nio år har jag haft ett projekt med en skola där jag sjunger gospel med 150 åttondeklassare. Generellt tycker de att det är fantastiskt roligt, förmodligen roligare nu än när vi började för nio år sedan. En intressant sak är också filmen Amazing Grace som fick enorma lovord av tidningarna och gick länge på biograferna. Egentligen är den bara en filmad skivinspelning från en gospelkyrka. Det handlar visserligen om Aretha Franklin, men det visar ändå att den traditionella gospelmusiken står stark.
Du har lett sång i många olika sammanhang under 40 år. Vad har varit de största upplevelserna som körledare?
– Det största har nog varit mötet med amerikanska gospelmusiker i USA, eller när de varit här på besök.
I de mötena har det varit många highlights. Jag tänker också på många konsertupplevelser under åren jag ledde Credokören. Som dirigent står jag fysiskt mellan åhörarna och kören. Det är utmanande och inte så lätt att få till, men ibland, när man har bra publikkontakt kan det hända något i rummet och det uppstår ett samspel som är väldigt berörande, säger Lasse Axelsson.
Text: Arne Hyckenberg
