Saltsjöbadens Diakonikrets 100 år

9 maj 1918 bildades Saltsjöbadens Diakonikrets. Det diakonala uppdraget och kallelsen lever kvar ännu i dag och går som en röd tråd genom verksamheten. Här återges några glimtar från bildandet av diakonikretsen.

K A Wallenberg (Saltsjöbadens grundare, Uppenbarelsekyrkans byggherre och donator) var angelägen, att till förste innehavare av kyrkoherdetjänsten i Saltsjöbaden skulle en framstående prästman, som förenade hög teologisk utbildning med personlig övertygelse och ett varmhjärtat väsen, utses. Hans ögon kom att falla på den unge pastorn i den svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn, Nils Widner, som valdes till kyrkoherde i Saltsjöbaden den 21 september 1913. Han kom att få stor betydelse för att det diakonala tänkandet blev väl förankrat i församlingen.

Den 22 maj 1917 sammanträdde ledamöterna i Saltsjöbadens kyrkoråd för att tillsätta en församlingssyster. En församlingssyster ägnade sig åt det sociala arbetet inom församlingen som närmast berör hemmen, barnen, de unga och de gamla. Kyrkoherden Nils Widner redogjorde för de frivilliga insatser som pågått i ca 1½ år för att anskaffa medel för att kunna anställa en församlingssyster. Genom julbazar och pengagåvor hade man fått ihop sammanlagt 2785 kronor och 68 öre som satts in på bank. Dessutom hade flera personer förklarat sig villiga att lämna årliga bidrag, om församlingssystern skulle bekostas med frivilliga medel. Det är intressant att notera att det frivilliga arbete som enskilda personer utför liksom medel från frivilliga gåvogivare, mecenater, då liksom nu, hade stor betydelse för den diakonala verksamheten.

Kyrkoherden föreslog, att kyrkorådets ledamöter tillsammans med ett par förtroendepersoner i samhället, som var vidtalade, skulle organisera sig som förening för att anställa en församlingssyster och i den egenskapen ansvara för hennes avlöning. Man beslöt sig för att anställa fröken Anna Dorotea Johnsson den 1 september 1917. Syster Thea, som hon kom att kallas, var sjuksköterska med flera års anställning som sköterska vid sjukhus men hade också genomgått en kurs för sjuksköterskor anordnad av Svenska fattigvårdsförbundet.

Under det kommande året tecknade sig ett antal personer som medlemmar i en blivande diakonikrets i Saltsjöbaden. Dessa samlades den 9 maj 1918 i Saltsjöbadens prästgård tillsammans med församlingens kyrkoråd för att bilda Saltsjöbadens Diakonikrets. Vid sammankomsten redogjorde kyrkoherde Widner för avsikten med den planerade diakoni- kretsen och han lade också fram ett förslag till stadgar för kretsen, vilka antogs. Stadgarnas 1 § som angav föreningens syfte löd: Saltsjöbadens diakoni­krets har till syfte att befrämja den frivilliga församlingsvården inom Saltsjöbadens församling. Detta vill den göra dels genom att underhålla eller stödja församlingssysterns verksamhet inom församlingen dels genom att stödja annat frivilligt kyrkligt arbete, som den anser vara församlingen gagneligt. Diakonikretsens verksamhet skall överensstämma med Svenska kyrkans lära och ordning.

Vid detta sitt första sammanträde beslöt kretsen, att ta över anställningsansvaret för syster Thea Johnsson som församlings-
syster från kyrkorådet.

Församlingens diakonala verksamhet har sedan dess upprätthållits ibland av särskilt anställd personal, men också ofta tillsammans med frivilliga krafter under Diakonikretsens ledning. De år församlingen har haft en diakon anställd, har en av kretsens främsta uppgifter varit att stödja diakonen både ekonomiskt och praktiskt. En diakon har oftast social- eller omsorgsinriktad fackutbildning på högskolenivå och är vigd till tjänst i Svenska kyrkan.

Den diakonala verksamheten har alltid varit en viktig del av församlingsarbetet. Den har utvecklats under årens lopp, från att i början vara inriktad mot fattigvård, sjukvård och själavård med hjälp av en församlingssyster till att i dag genom församlingens anställda och många frivilliga krafter stödja enskildas och familjers situation i ett turbulent samhälle, såväl hemma som utomlands, måna om de äldres omsorg och förbereda ungdomarna i deras utveckling. Den diakonala verksamheten i dagens och morgondagens samhälle kan förutom traditionellt stödarbete behöva omfatta rollen som larmklocka och påtala samhällets brister och orättvisor för samhällets styrande. Den diakonala tanken har ett lokalt och globalt perspektiv. Församlingen är rustad att diakonalt möta framtiden. Diakoni är inte bara det vi eller andra uträttar tillsammans i en organisation. Det är också, hur vi själva som individer ägnar omsorg om människor i vår närhet. Tänk på att ”ingen kan göra någonting för alla, men alla kan göra någonting för någon.”

Texten är ett redigerat sammandrag från ”Diakonin i Saltsjöbadens församling de första 100 åren” som togs fram i samband med Uppenbarelsekyrkans 100-årsfirande 2013. För originaltexten står Hans Wehlin som varit sekreterare i Saltsjöbadens Diakonikrets styrelse.