Positiva förebilder

Martin Braxell, 28 år, är kårledare i Saltsjöbadens Sjöscoutkår. Han kom med i scouterna när han gick i sjuan. Martin började med segling i KSSS, men valde sedan scouterna för att det var en mindre tävlingsinriktad verksamhet. Mirabel Hallander, 16 år, är konfirmandledare i Saltsjöbadens församling. Hon är också engagerad i Djurskyddets ungdom, som ordförande i Stockholmsavdelningen och vice ordförande nationellt. Herbert Horwitz, 18 år, har spelat fotboll i Saltsjö-
badens IF sedan han var sex år och är nu ungdomstränare i klubbens fotbollssektion.

Vad är det som gör att man vill ta steget och bli ungdomsledare med den insats av tid och kraft det kräver att vara en ledare för andra? En gemensam nämnare för Martin, Mirabel och Herbert är de erfarenheter de själva har sedan tidigare.
–Jag blev ledare i kåren för att jag ville att de nya scouterna skulle få samma fina upplevelser som jag själv haft. Det är något jag brinner för. En scoutkår kräver ett ideellt engagemang för att det ska fungera, säger Martin Braxell.
–Jag är konfirmandledare för att det är så fin sammanhållning mellan konfirmander och ledare. Från början var jag med för att det var så roligt, men nu är det också för att det är motiverande att få lära vidare till andra och få höra deras åsikter om religion och om livet. Vi har ett liberalt och normalt sätt att samtala och kyrkans tradition och texter öppnar för att man reflekterar över sitt eget liv, säger Mirabel Hallander.
–Det är roligt och en tradition med ungdomstränare i Saltis. De flesta tycker det är väldigt roligt att någon som inte är förälder är tränare. Jag hade också en ungdomstränare när jag började och inspirerades av det. För tre, eller fyra, år sedan fick jag höra av en kompis i mitt eget fotbollslag att det lag hans lillebror spelade i behövde en tränare. Jag tog uppdraget och två år senare blev jag också tränare för ett tjejlag, som är 06:or. Jag tränar fortfarande de lagen, säger Herbert Horwitz.

Martin, Mirabel och Herbert har som ungdomsledare och tränare fått ett ansvar som kräver att de har ledaregenskaper.
–I mitt fall är det nog att jag är lugn i stressade situationer. Även om det är 50 personer samtidigt att ta hand om löser det sig så att det blir bra kvalitet för alla på träningen, säger Herbert Horwitz.
–Scouting bygger mycket på att kunna stödja och lyssna på det sätt som behövs. Jag anser också att det är en viktig ledaregenskap att kunna erkänna att man har, eller har haft, fel. Man måste också kunna styra när det gäller, även om man är en kompis, säger Martin Braxell.
–Att vara ledare kräver att man samarbetar. Man behöver ha koll på varandra och kunna låta andra ta plats. En ledare ska vara inkluderande och hjälpa andra in i gruppen, säger Mirabel Hallander.

Positiva förebilder har stor betydelse i de flesta sammanhang. För Martin Braxell är det främst de som var ledare när han själv var scout. Herbert Horwitz nämner ingen speciell förebild, men ser många människor som är duktiga av olika anledningar. Mirabel Hallander ser sin mamma som en bra förebild.
–Hon är yogalärare och har en förmåga att hålla fokuset och respekten i rummet så att alla vill höra vad hon har att säga, säger Mirabel Hallander.

Alla föreningar som arbetar med barn och ungdomar behöver vara särskilt noga med att alla känner sig välkomna och delaktiga. Det kan vara lättare när verksamheten inte innehåller ett tävlingsmoment. Inom idrotten kan det var svårare. Hur man ser på toppning av lag och vem som ska få spela diskuteras där sedan länge. Saltsjöbadens IF har en tydlig linje i frågan.
–Vi är en klubb som vill ha med så många som möjligt, så länge som möjligt. Vill man vara med får man det. Killarna är så många att vi spelar i tre olika serier. Alla får chans att spela på sin egen nivå, samt på högre och lägre nivå än man själv tycker man är. Våra resultat varierar. Vi har alltid en flytande uppställning och ställer aldrig upp med det sämsta eller det bästa laget, säger Herbert Horwitz.

För ansvarsfulla uppdrag krävs kunskap. Utbildningar för ungdomsledare och ungdomstränare är viktigt för verksamheten i de flesta föreningar. Så är det också i scoutkåren, idrottsföreningen och i kyrkans ungdomsverksamhet.
–Hela scoutingen är en lång, lite dold, ledarutbildning i olika etapper och svårighetsgrader, där man får lära sig att jobba i grupp. På Scouternas folkhögskola erbjuder man ledarutbildningar på olika nivåer. Det finns grundläggande kurser om scouting för dem som är nybörjare. Sedan kan man fortsätta uppåt. Jag har gått ett antal av kurserna. Den senaste jag gick kallas Treklöver Gilwell. Det var den jobbigaste och roligaste hittills. Den sträcker sig över tre långhelger och nio månader med ett projekt som handlar om personlig utveckling och självinsikt, säger Martin Braxell.
–Jag har gått en tränarutbildning som heter Ungdomsutbildning C. Den är för att träna barn upp till tolv år. Utbildningen är under en helg och ungefär två gånger sju timmar, med både praktiska och teoretiska delar. Alla går den för att hålla en gemensam standard i föreningen och kunna försäkra ledare och föräldrar om kvaliteten i verksamheten. Det bästa med utbildningen var de kunskaper jag fick. Tidigare hade jag mest gjort det jag själv tyckte var roligt, men nu fick jag lära mig övningar som var bra för ungdomar i just den ålder de var, säger Herbert Horwitz
–Kyrkan har en kurs för att man ska kunna bli ledare. Det totalt åtta gånger, en eller två gånger i månaden. När man träffar de andra ledarna för första gången har alla fördomar om varandra och gruppen är väldigt uppdelad, så det fina med ledarutbildningen är att i och med att vi lär känna varandra och oss själva bättre försvinner plötsligt uppdelningen och konstellationerna. Liksom vi arbetar för att konfirmanderna ska öppna upp och acceptera varandra blir även ledargruppen öppnare. Man behöver känna varandra bra om man ska kunna ställa frågor om livet och om vilka vi är, säger Mirabel Hallander.

Text: Arne Hyckenberg