Paul Svensson är en av Sveriges mest namnkunniga kockar. Han är tv-kock, krögare, har skrivit fyra kokböcker, föreläser om matfilosofi och har en fin femteplats i den prestigefyllda Bocuse d´Or (matlagningens världsmästerskap).
För Paul Svensson är hållbarhet ett genomgående tema och principen att enkel och naturlig mat är grunden för all matlagning. Det var dock ingen självklarhet att Paul blev kock, snarare en tillfällighet. Han upptäckte yrket när han under nittiotalet tjänstgjorde som kock i flottan.
– Jag är murarson och hade siktet inställt på att bli ingenjör. Jag hade inte föreställt mig kockyrket som en möjlighet. Men med facit i hand är det som klippt och skuret för mig. Jag får skapa med händerna hantverksmässigt, ungefär som mureri, och får se något växa fram och ta form estetiskt. Det som lockar med mat är att det berör alla och är grundläggande för vår överlevnad. Bakom ett lager av kunskap finns ett lager av njutning. Målet med matlagning är oändligt och man blir aldrig fulländad. Det är en resa där man lär sig resten av livet. Det är något fint med det. Behållningen man får av mathantverket och av någon annans njutning och lycka är något som är svårt att tävla med, säger Paul Svensson.
Du tänkte bli ingenjör. Finns det några paralleller mellan yrkena?
– Det gör det absolut. Det handlar om att förstå kemi och fysik och att kunna räkna på något. Lusten kommer när man förstår hur det fungerar. Det blir en blandning av inspiration och det kartotek av lyckade och misslyckade försök man har med sig. När man springer på en råvara med nya möjligheter och smaker kan man använda det man har med sig tillsammans med det man nyligen upptäckt. I grunden handlar det om kemi och att hitta en formel för att sätta ihop en god komplett rätt.
När började du fokusera på hållbar mat?
– Det var mellan tolv och femton år sedan. Min fru Camilla har alltid varit miljömedveten. Vi har källsorterat och diskuterat vår resursanvändning. Det handlar om saker som att inte låta vattnet rinna när man borstar tänderna och hur länge man duschar. Detta sätt att tänka hållbart är nu också grunden för min gastronomiska profil. Det jag håller på med som kock innebär ett stort resursanvändande.
– Om vi inte tänker på vad vi äter blir det slentrianmässigt och lätt kvantitet istället för kvalitet. Det är dumt, resursoklokt och ofta inspirationslöst. Hur gott är det egentligen med falukorv och makaroner? Det är faktiskt inte en särskilt bra måltid.
– Tänker man animaliskt börjar man med en köttbit, som man sedan bygger rätten runt. Men när jag tänker vegetabiliskt kommer smaken först och sedan ingredienserna. Då blir det enklare, godare och hållbarare mat. Att göra en vegetarisk kalops till exempel är inte svårt. Det är bara att omfördela med betor, morötter, potatis och lök så att man får samma smakbild. Fördomen mot vegetariska rätter är att man inte blir mätt, men det är bara hittepå.
Är all vegetarisk mat också hållbar?
– Nej, det beror på vad man köper, var det kommit ifrån och var det är odlat. Växtbaserade proteinlivsmedel förbrukar generellt mycket mindre vatten. Minskas mängden kött i vardagsmaten blir det alltid hållbarare. Bönor, linser och ärtor kan ersätta proteinerna i köttet.