Påskens glädje i Saltsjöbaden

Nyhet Publicerad

Om påskens berättelse hade utspelat sig här i Saltsjöbaden, vilka platser hade Jesus varit på då? Om ”påskdramat” förflyttades från ”där borta” till ”här och nu”? Kyrkoherde Lars Viper och fotograf Arne Hyckenberg begav sig en kall marsdag ut för att i ord och bild återberätta påskens handling år 2021.

William Blakes (1757-1827) storartade poem, som är texten till den engelska psalmen (hymnen) ”Jerusalem”, i fri översättning:
-Gick Jesus på Englands gröna kullar …
-Betade Guds lamm på Englands goda betesmarker …
-Byggdes Jerusalem här …

Blake förflyttar i texten Jesus från Jerusalem till England och reflekterar över om Jesus i så fall hade varit på de brittiska öarna. Bilderna som målas upp känns konkreta och nära, eftersom heligheten förflyttas från ”där borta”
till ”här och nu”. Psalmen ”Jerusalem” är djupt älskad i England, på grund av den vackra melodin och i synnerhet den storslagna texten.

Låt oss leka med tanken, att Jesus skulle firat sin sista påsk i Saltsjöbaden.
Hur skulle det vara om ”påskdramat” förflyttades
från ”där borta” till ”här och nu”?

Intåget. Foto: Arne Hyckenberg

Intåget.

Jesus red in i Jerusalem. Det var början på hans sista påskfirande och det stora dramat, då han valde att gå in under lidande och död. Jesus red in i Jerusalem och hälsades som frälsaren och befriaren av människorna som befann sig där.

Gud vill symboliskt ”rida in” i våra hjärtan, för att vårt liv ska vara Guds liv och Guds liv vårt liv. Tänk om Jesus kom vandrande och vi mötte honom på vägen till Saltsjöbaden, under viadukten, för att gå vidare längs Byvägen mot Uppenbarelsekyrkan. Kan du se den bilden framför dig?

Läs: Bibel 2000 i Matteusevangeliet, kapitel 21, vers 1–11
Sjung: Psalm 135 i Den svenska psalmboken

 

Måltiden. Foto: Arne Hyckenberg

Måltiden.

Jesus samlade sina lärjungar i en sal på andra våningen. Han samlade dem till en påskmåltid, som också blev Jesu sista påskmåltid som han förvandlade till vår nattvardsmåltid som vi därefter firar regelbundet i våra kyrkor. Det var en kärleksmåltid. Lärjungarna var samlade runt sin mästare.

Mitt i gemenskapen infann sig mörkret och förräderiet samt
besvikelsen. En av lärjungarna bestämde sig för att förråda Jesus. Han skulle tala om för soldaterna var Jesus fanns, så att han kunde ställas till svars för sin förkunnelse.

Läs: Bibel 2000 i Matteusevangeliet, kapitel 26, vers 17–30
Sjung: Psalm 397 i Den svenska psalmboken

Getsemane. Foto: Arne Hyckenberg

Getsemane.

Jesus bröt upp från måltiden, som jag föreställer mig ägde rum i Skogsö kapell. Jesus gick ut på kyrkogården upp till ”redutten”, i enskildhet för att be. Jesus anade vad som höll på att hända. Han förstod att han skulle bli tillfångatagen och ställas inför rätta.

Jesus anade också att han skulle få möta människornas hat, och att detta skulle sluta med hans egen död. Getsemane, som vi kan föreställa oss utspela sig på Skogsö vackra kyrkogård, blev en plats som fick härbärgera både kamp, ångest och förtvivlan.

Läs: Bibel 2000 i Matteusevangeliet, kapitel 26, vers 31–46
Sjung: Psalm 139 i Den svenska psalmboken

Övergiven. Foto: Arne Hyckenberg

Övergiven.

De som älskade Jesus övergav honom. Lärjungarna hade lovat att följa honom, vad som än hände. Det blev inte så. Jesus blev både förrådd och övergiven av alla.

Är det detta som också händer i våra liv, att vi överger Gud?

Allt rasade samman omkring Jesus. Den store mästaren, som de
flesta hälsat som frälsaren vid stadsporten i Jerusalem, var nu
ensam.

Läs: Bibel 2000 i Matteusevangeliet, kapitel 26, vers 47–56
Sjung: Psalm 451 i Den svenska psalmboken

Lidandets vandring. Foto: Arne Hyckenberg

Lidandets vandring.

Vem kan klara av att följa med en människa som är på väg in i lidandet? Är det möjligt att orka vara ett stöd för en medmänniska som befinner sig mitt i lidandet?

Övergivna människor får ofta uppleva att andra undviker att ringa dem, att ”vänner” inte kommer och hälsar på eller att somliga inte ens säger ”hej”. Många människor får i den stunden uppleva, liksom Jesus gjorde i Getsemane, att ensamheten är ett svart hål utan ljus och hopp. En pandemi som aldrig tar slut. Den pandemin, ensamheten, kan få vem som helst att tappa livslusten.

Läs: Bibel 2000 i Matteusevangeliet, kapitel 26, vers 57–75
Sjung: Psalm 74 i Den svenska psalmboken

Domen. Foto: Arne Hyckenberg

 Domen.

Jesu död var insatt i ett juridiskt sammanhang. Den romerska, och även den judiska rätten, måste tillämpas om en människa skulle dömas till döden i Jerusalem vid Jesu tid. Jesus döms först som skyldig. Inför Pontius Pilatus, där dödsdomen skulle fastställas, frias Jesus. Detta överklagas. Jesus blir sedan dömd, genom att de som närvarade fick rösta om vem som skulle benådas inför påskens stora högtid. En annan person friges istället och Jesus får stanna kvar i häktet och domen blir slutligen efter påtryckningar döden.

Hade Jesus ställts inför rätta här, så hade han förts till Nacka tingsrätt.

Läs: Bibel 2000 i Matteusevangeliet, kapitel 27 , vers 1–26
Sjung: Psalm 38 i Den svenska psalmboken

 

Hatet. Foto: Arne Hyckenberg

Hatet.

Jesus får möta hatet.
Hat är något som många enskilda människor också får erfara, när de försöker stå upp för sanning och rätt. Näthat, hotsamtal och avskyvärda brev är inga undantag i vårt land. Politiker, offentliga personer, kända personer och enskilda människor får uppleva denna besinningslösa vrede. Det finns ett hat, som ofta skrämmer mig, som exempelvis gjorde grannar till angivare under andra världskriget.

Milles knutna näve på kyrkporten till Uppenbarelsekyrkan
är en påminnelse om vårt hat.

Läs: Bibel 2000 i Matteusevangeliet, kapitel 27, vers 27-31
Sjung: Psalm 137 i Den svenska psalmboken

Döden. Foto: Arne Hyckenberg

Döden.

Jesu död var en vanlig död i hans samtid. En tortyrdöd som kunde ta dagar. Han hade säkert själv sett människor hänga på kors, för att plågas till döds. Detta blev Jesu död. Och innan det hade han utsatts för en omfattande tortyr. Vi tolkar också Jesu död, som en konsekvens av hela mänsklighetens bortvändhet från Gud. Därför blev hans död så mycket värre. Det bottenlösa mänskliga mörkret fick han möta.

Milles surrealistiska kors på kyrkporten till Uppenbarelsekyrkan är en påminnelse om det mänskliga mörkret Jesus fick möta på korset.

Läs: Bibel 2000 i Matteusevangeliet, kapitel 27,vers 32–56
Sjung: Psalm 145 i Den svenska psalmboken

Hoppet. Foto: Arne Hyckenberg

 Hoppet.

Jesu död och uppståndelse är livets seger över lidande, död och mörker. Vi ska också möta döden. En dag ska vi dö. Döden är dock inte slutet. Jesus har besegrat döden med sin död.

Jag ska skapas på nytt ur jorden, som den första människan, tack
vare Jesu seger över mörker och död. Jesus led, dog och uppstod. Genom dopet är jag en del utav detta. Därför ska Gud återskapa mig ur jord och aska. Därför är det även så: inget liv utan död och ingen död utan liv.

Läs: Bibel 2000 i Matteusevangeliet, kapitel 27, vers 57–66
Sjung: Psalm 45 i Den svenska psalmboken

Uppståndelsen! Foto: Arne Hyckenberg

Uppståndelsen!

I Bibelns äldsta evangelium står (Markusevangeliet
kapitel 16, vers 2-6a):

Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här.

Uppståndelsen kan jag inte tolka bättre och vackrare, än den danska teologen och psalmförfattaren N. F. S. Grundtvig (1757-1827) i psalmen 517 i Den svenska psalmboken. Jag sjunger för full hals vid Baggensfjärden på påskdagsmorgonen:

Världen som nu föds på nytt
pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu
den uppståndne Herren.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.