Nattvarden vinner i vår tid

Vanligtvis när det är gudstjänst klockan elva kommer ljuset från fönstren in på det vita marmoraltaret ungefär som en strålglans. Nu är det söndagskväll och Uppenbarelsekyrkan är i stället mörk. 
– Det här är ett annorlunda altare där Ferdinand Boberg leker med ljuseffekter. Kyrkan är mörk i sig och enbart ett fåtal fönster kan släppa in solens ljus när den går upp i öster. Ungefär den tid vi firar gudstjänst på söndag förmiddagar blir altaret belyst. När solen går ner i väster blir kyrkan mörk. Solens nedgång symboliserar döden och uppgången uppståndelsen och evigheten. Däremellan lever vi människor, säger kyrkoherde Lars Viper.  

Altaret är en av de viktigaste delarna i kyrkan och under gudstjänsten är det fokus på bön, välsignelse och meditation. Lars visar de infällda alabasterrelieferna på altaret som är gjorda av Carl Milles. De föreställer från vänster: Jesu bergspredikan, Jesus och äktenskapsbryterskan, Jesus i Getsemane och Jesus i Emmaus.
– Jag fastnar speciellt för Emmausberättelsen med budskapet att Jesus finns mitt ibland oss. Gud vill leva nära oss, säger Lars. 

Lars menar att i den tid vi lever  med alla ord och ständig kommunikation kan den ordlösa och symbolladdade handlingen som nattvard är betyda väldigt mycket för människor. 
– Där tror jag, att nattvarden vinner i vår tid. Det är ett erbjudande till alla som längtar efter att få smaka på Jesu närvaro och hans förlåtelse, att vara välkomna fram till nattvarden. Det är då Kristus uppenbarar sig för oss.

På gudstjänsterna idag när det är mycket folk och när det är nattvardsgång finns två stationer, en framme vid dopfunten och en längst bak i kyrkan. 
– De flesta kyrkobesökare går till den bakre där man inte är lika synlig. Det kan vara känsligt eftersom det är en bekännelsehandling och det ska vi respektera, säger Lars.