Det är mörkt i världen. Det är krig på många platser. Många människor lider och många människor dör. Det är lätt att känna maktlöshet. Det känns som att det är natt i världen. Vi känner samma maktlöshet inför alla dramatiska nyheter, som vi känner när vi ställs inför döden i vår närhet. Vad kan vi göra och vad orkar vi göra?
Vi kan tända ljus. Vi kan på olika sätt självklart handla, men ibland orkar vi inte mer än att tända ett ljus.
Någon ska tro i mörkret. Vi behöver inte tappa vårt hopp. Vi ska inte låta oss skrämmas av mörkret. Låt oss i stället ansluta oss till motstånds-
rörelsen mot mörkret genom att tända ljus. Sedan kanske vi orkar göra något konkret i ord och handling
I samband med allhelgonahelgen tänker vi på våra nära och kära som inte längre finns. I dagligt tal säger vi att de finns i en himmel bortom tid och rum. För mig handlar livet efter döden om det liv inom oss som får sin fortsättning i Gud. Det är vår tro att livets slut inte är ett svart hål och något tomt, utan är något evigt.
Ljusen på kyrkogården som lyser kan mörkret aldrig kan besegra! Denna Guds lag, att ljuset besegrar mörkret, gäller nu och den gäller framöver. Tänd därför ljus. Sprid ljuset. Stå upp för hoppet.
Bortom döden lyser ljuset oss hem. Jesus sa:
Var inte rädd… I min faders hus finns många rum. Musiken, sången, psalmerna, bönerna och texterna i våra kyrkor talar om ett hopp.
I Psalmboken i psalm 413 står att vi inte ska känna rädsla, därför att Gud:
…vakar i världens natt,
… bor i mörkret.
Mitt under livets tyngsta slag
är vi hos … vår Gud.
Lars Viper, kyrkoherde