Efter många år som kyrkomusiker i Svenska kyrkan ville Marianne Viper vidareutbilda sig till musikterapeut på Kungliga Musikhögskolan. Frågor om musik och hälsa under utbildningen väckte hennes intresse och ledde henne vidare till att göra en undersökning om betydelsen av musik i samband med begravning.
–Undersökningen förenade mitt intresse med min bakgrund som musiker. Jag har alltid varit intresserad av den psykologiska sidan av musiken och hur det påverkar människor, säger Marianne Viper.
Kursen mynnade ut i magisteruppsatsen ”Musik som tröst” baserat på intervjuer med 12 deltagare i sorge- grupper som förlorat en anhörig. Deltagarna var mellan 35 och 90 år.
–I mitt yrke möter jag sörjande inför begravningar varje vecka. Jag får spela musik i den svåra stunden och kan bidra med vacker musik. Det känns alltid väldigt betydelsefullt, säger Marianne.
Intervjuerna med deltagarna handlade om sorgen och förlusten av den anhörige och vilken betydelse musiken haft i samband med begravningen och i den fortsatta sorgeprocessen efteråt.
–Musik som den anhörige tyckt om att lyssna på kan ha betydelse för efterlevandes sorgearbete. Den kan hjälpa till att förstå den andres tankar och känslor. Musik kan i vissa fall väcka upp någon ur sorgen, genom att den kanske påminner om positiva minnen innan dödsfallet, säger Marianne.
Upplevelsen av själva dödsfallet skilde sig åt mellan deltagarna.
–De yngre hade i vissa fall en starkare upplevelse av dödsfallet än några äldre. Kanske någon förlorat ett barn eller en livspartner i ett hastigt sjukdomsförlopp, medan den äldre hade en sjuk anhörig sedan en längre tid. Då har man eventuellt hunnit skriva ner sin sista vilja eller berättat för anhöriga, om vilken musik man vill ska framföras på begravningen, säger Marianne.
För vissa kan musiken vara så berörande att sorgen blev för stark och ohanterlig.
–Förlusten av ett barn är traumatisk och sticker ut. En av deltagarna i studien orkade inte lyssna på någon musik alls. Trots det ingick musik i den kyrkliga begravningsgudstjänsten, fortsätter Marianne.
Flera av deltagarna i studien kunde dock identifiera sin sorg med ett musikstycke. Musiken fungerade i detta fall som terapi i deras egna sorgeprocesser.
–De menade att ett speciellt musikstycke kunde
beskriva deras känslor och att fortsätta lyssna på musikstycket efter begravningen var som en slags egenterapi. Med hjälp av musiken kunde deltagarna gå in i sorgen, för att senare gå vidare, ta ett steg framåt. Det kunde vara en stark upplevelse och göra ett personligt avtryck. Musik som förknippas med positiva minnen tillsammans med den anhörige kan ge en upplevelse av samhörighet. Någon hade sin ringsignal på mobilen med den musik som de hade vid avskedet. Varje gång det ringde så blev kvinnan påmind om sin man. Det hjälpte till i sorgearbetet, säger Marianne.
Studien visade också att människor idag är mer delaktiga i att välja musik i samband med begravningar än tidigare.
–Idag väljs musiken ofta utifrån personliga önskemål i samråd med präst och musiker. Tidigare var det bara kyrkomusiker och präster som hade inflytande över musikvalen. Bland deltagarna hade någon till exempel valt brudmarschen från sitt bröllop eller en låt av Elvis Presley som man brukade dansa till. Flera hade tid att berätta för närstående eller skriva ner valet av musik med sin partner innan själva dödsfallet, säger Marianne.
Marianne tycker att kyrkan idag är medveten om musikens betydelse vid avsked.
–Det finns en förståelse idag till varför det är viktigt att få möjlighet att ta avsked vid en förlust och att uttrycka sorg exempelvis genom musik eller genom att tända ett ljus. Begravningsmusiken laddas med ett personligt innehåll som kan få betydelse och leva kvar hos individen. Det är viktigt att inte fastna i sorgen – för att kunna gå vidare. Musik som kan påminna om en betydelsefull händelse har en förmåga att väcka upp djupt undanträngda minnen. Minnen som kan vara till hjälp för att kanalisera och bearbeta sorg. Att dessutom lyssna på egenvald musik efter stämningsläge kan vara ett kraftfullt redskap som förmedlar hopp och tröst till människor, avslutar hon.