I församlingens samtalsgrupp Gemenskap i sorgen får sörjande hjälp att be-
arbeta sin sorg och verktyg för att hitta en väg tillbaka till livet. Carina Nilsson leder Gemenskap i sorgen där musiken spelar en viktig roll.
–I grupperna hinner vi inte spela musik, men vi pratar väldigt mycket om musik. I Gemenskap i sorgen gör man en resa tillsammans som är som en brygga till ett nytt land. I början handlar samtalen och musiken om hur livet har varit, men målet är att bygga en bro till framtiden och mitt nya land. Jag ska gå vidare, men jag kan när som helst gå tillbaka. Då är musiken jätteviktig för att bygga den bron. Man går från musik vi lyssnade på tillsammans till musik som ger mig hopp och möjlighet att komma vidare. Sista gången vi träffas brukar jag fråga alla vilken musik det är som ger livsmod och hopp just nu.
–Att få komma på konserter i kyrkan har också varit viktigt för många för att bygga den här bron. Musiken har en läkande effekt, inte minst att sjunga själv. Det betyder inte att man måste tycka att man kan sjunga. I Saltarkören, församlingens kör för daglediga, får alla som vill vara med. Man hittar musik som ger tröst nu och det är välgörande att få vara med i en gemenskap och att få sjunga. Där är Saltarkören fantastisk, säger Carina Nilsson.
Under pandemin har vi alla varit tvungna att anpassa oss till nya rutiner för att förhindra smittspridning. Begränsningarna på hur många som får samlas gäller även för kyrkan. Carina Nilsson och Katja Själander har sett att det inte bara varit negativt, utan också bidragit till en fördjupad upplevelse när bara de närmaste är med vid begravningen.
–Sedan mars är gränsen 50 personer i kyrkan och 15 i Skogsö kapell. Det betyder att det bara är de absolut närmaste som är där. Då är det klart att det händer något. Jag behöver inte hålla masken och gå in i en roll som till exempel änka eller dotter, som vi människor gör. Det är inget konstigt med det. Rollen blir annorlunda om jag sitter där bara med människor som jag är trygg med och som delat sjukdomsförloppet och allt som hänt med, än om jag sitter där med släktingar, vänner eller före detta arbetskamrater som jag kanske inte ens träffat tidigare. Jag behöver inte vara värdinna. Jag kan bara vara jag. Det har blivit innerligare och mer av känsligheten för det som händer här och nu. Jag som präst har träffat familjen innan och har en relation till alla som finns i rummet. Det kan jag inte ha om det är 100 personer. Det har gjort det ännu djupare, säger Carina.
–Vid begravningar är Härlig är jorden fortfarande högst upp bland psalm-
önskemål. Den känner alla igen över generationer. Den och Blott en dag är de två populäraste psalmerna. Psalmvalet är relaterat till årstiderna också. På sommaren blir det gärna en sommarpsalm och i jultid en julpsalm. Sedan har vi Evert Taube. Jag har en bok med Taubesånger och jag tror jag spelat nästan allt i den. Guds kärlek är som stranden och som gräset sjöngs av konfirmander på 70- och 80-talet. Deras barn känner igen dem och vill idag ha dem på mammas och pappas begravning. My Way som sjöngs av Frank Sinatra spelar jag ganska konsekvent. Den har en fin melodi och en text som berör, säger Kaja Själander.
–Att härlig är jorden och Blott en dag är så populära tror jag beror på att det är jättebra texter. I samtal säger många att Blott en dag beskriver precis hur de känner. Många av de vanligaste sommarpsalmerna har slutverser som också fungerar jättefint, som i En vänlig grönskas femte vers: I paradis han huld och vis mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera, säger Carina.