Så har det blivit jul igen. Snart skall julskinkan in i ugnen, granen tas in och kläs med glitter och färgglada kulor, våra hem städas och de sista julklapparna skall köpas.
Snart skall tusentals ögon titta på Kalle Anka, tusentals juleljus tändas och tusentals hyacinters doft åter fylla våra hem. Igen. Och igen skall tusentals uppleva, att förväntningarna på julen inte blev så som vi hade tänkt.
Igen skall tusentals människor våndas över en högtid, som andas gemenskap och värme, men som istället, igen, kommer uppleva ensamhet och kyla.
Julen kan lätt bli för mycket, för mycket av det goda blir inte längre gott. Less is more. Vårt överflöd kan skymma blicken från det väsentliga, barnet.
För mig blir det så tydligt, att julen handlar om det lilla oskyldiga barnet, Gud själv, som föddes på en undanskymd plats och som blev en av oss. Vi behöver julen och dess glitter och ljus, men vi behöver kanske mest gemenskapen. Gemenskapen med Gud och varandra.
En gemenskap som långt ifrån alla människor får uppleva men längtar efter. Många kyrkor öppnar upp för mat och gemenskap över julhelgen. Inne i stan kan man besöka Immanuelskyrkan och fira ¨Jul i gemenskap¨ under hela julhelgen.
I vår församling vill vi bjuda in Dig till en enkel frukostgemenskap på julafton i vårt församlingshem vid 8.30 och sedan vidare in i kyrkan för gudstjänst kl.10.00. Alla är välkomna och ingen anmälan behövs.
Med denna julhälsning vill jag dels önska dig en välsignad julhelg och dels säga hej då. Efter nio fantastiska år som präst i Saltsjöbaden är det dags att bryta upp.
Jag minns första jul i Saltsjöbaden. Jag ¨slängdes¨ in på ett julspel dagen innan julafton och skulle spela en av folket. Alla skall vara med, alla skall med.
Det tycker jag är en tydlig bild av Saltsjöbadens församling som en församling fylld av delaktighet och kärlek.
Jag minns en julotta för 8 år sedan. Nästan fullt i kyrkan. Ingen kyrkvärd (kyrkvärden hade försovit sig). Då sitter en vacker kvinna i folkdräkt i bänken. Jag frågade henne, om hon kunde ¨rycka in¨. Det var Berit, en av våra fina och värdefulla kyrkvärdar, som jag har haft glädjen att tjänstgöra många gånger med sedan den där juldagsmorgonen.
Jag minns konfirmander. Calle, Emil och Christian. Ni är ¨mina¨ konfirmander som blivit kvar. Tack för allt ni har lärt mig.
Jag minns kyrkans 100 års jubileum.
Jag minns dopbarn och vigselpar, men jag minns också det svåra i samband med många begravningar.
Jag minns tågolyckan. Jag minns båtolyckan och den fina minnesstunden, då vi öppnade upp kyrkan för alla ungdomar, som längtade efter en plats att få samlas på och bara vara.
Tack alla jag mött, tack för alla minnen som jag bär med mig in i min nya tjänst. Jag avskedspredikar söndag den 14 januari kl. 11.00, varmt välkommen!
En God och Välsignad jul
vill jag önska Dig!
Anna Höglund, präst
Din kraft dock bar, och framgent bära skall, om du blott styr,
hän över hed och stup och forsars fall,
tills natten flyr
och dina änglar ler ur morgonskyn,
som förr en gång de log i barnens syn.
(psalm 275)